Att införa investeringsstöd eller ställa krav på rimliga hyror vid exploatering är inte social housing, menar Marie Linder, hyresgästföreningens ordförande. Hon anser att en parallell bostadsmarknad för de med låg inkomst kan leda till fri marknadssättning för övriga hyreslägenheter.
Sverige har sedan slutet av 1940-talet haft en generell bostadspolitik med en integrerad hyresmarknad. Det är en hyresmarknad som är till för alla och där kommunala och privata fastighetsägare har samma villkor vad gäller både finansiering och beskattning.
[ Annons ]
Det har ett mycket brett politiskt stöd. Men nu dyker det upp förslag om att införa varianter av social housing – det vill säga att bygga och upplåta särskilda bostäder för utsatta eller fattiga grupper.
För att förstå konsekvenserna bör vi veta vad social housing verkligen är. EU:s definition skiljer social housing från andra åtgärder som samhället vidtar inom ramen för en ”social bostadspolitik”.
Det är alltså inte social housing att införa investeringsstöd eller i samband med exploatering ställa krav på att det byggs hyresrätter med rimliga hyror. Det är i stället åtgärder inom ramen för en social bostadspolitik för att säkerställa ett bostadsutbud som även de med lägre inkomster kan efterfråga.
Vad döljer sig då bakom debattörernas intresse för social housing? Sannolikt handlar det inte primärt om omsorg om socialt utsatta grupper.
Det är viktigt med en allmännyttig sektor som har ett brett uppdrag att svara för bostadsförsörjning och kan hyra ut till alla som efterfrågar bostad, oberoende av inkomst. Det är också viktigt att inse varför vi bör avstå från ett system som verkligen stigmatiserar och skapar andra klassens hyresgäster.
Vad döljer sig då bakom debattörernas intresse för social housing? Sannolikt handlar det inte primärt om omsorg om socialt utsatta grupper.
Istället ses detta som ett sätt att föra in marknadshyror på den del av hyresmarknaden som inte omfattas av social housing. Genom att en del av marknaden är strikt reglerad öppnas vägen för att införa fri prissättning på övriga hyresmarknaden.
Frågan är hur det bidrar till en lösning på bostadsbristen. Det är uppenbart redan idag att marknaden aldrig kommer att varken kunna eller vilja tillgodose allas behov av bostäder.
Vad finns det då för alternativ?
Satsa på att bygga hyresrätter med rimliga hyror – använd investeringsstöd, statlig direktutlåning, rimliga avkastningskrav, kommunal markpolitik som gynnar hyresrätter och effektiv upphandling (ex KOMBO-hus). Enligt SKL finns marken. Många kommuner har visat att det går att bygga både mycket och hållbart inom dagens system.
Allmännyttan måste ta större ansvar och bygga mer och till lägre hyror. Utöver investeringsstöd som sänker kostnaden kan de räkna kalkylerna långsiktigt och därmed ställa lägre avkastningskrav. Även värdeöverföringar bör begränsas, pengarna behövs i bolagen.
Bostadsbidragen behöver förstärkas – både inkomstgränser och hyresgränser har legat still under lång tid, vilket gjort det svårt för hushåll med lägre inkomster att efterfråga lämpligt boende.
I stället för speciella bostäder kan kommunen se till att alla hyresvärdar upplåter vissa lägenheter med sociala kontrakt. Idag är bara en procent sociala kontrakt.
Fler lägenheter måste förmedlas via bostadsförmedlingen och utan schablonmässiga inkomstkrav som utestänger många trots att de klarar hyran.
Det finns inga enkla snabba lösningar för att råda bot på bostadsbristen. Alla aktörer måste samarbeta och politiken behöver leda arbetet på både statlig och kommunal nivå. Det krävs ett blocköverskridande samarbete där fokus ligger på lösningar som är rimliga för både fastighetsägare och hyresgäster. Det är dags för politiken att ta täten.
Marie Linder
ordförande Hyresgästföreningen
Läs de andra debattinläggen:
Tobias Olsson: ”Tyvärr har vi inte längre någon public housing”
Hans lind: ”Staten måste ta de ekonomiska riskerna”
Kristoffer Roxbergh: ”Dålig kvalitet är inte lösningen på bostadspaniken”
Läs våra reportage om social housing:
Social housing – finns det en svensk modell?
Utblick Nederländerna: ”Mixade områden är inte alltid lösningen”
