Att ha en hyresrätt endast för att mannen snarkar anser inte hovrätten är skyddsvärt behov.
Ett bostadsföretag i Jönköping säger upp ett hyresavtal när de upptäcker att ett par med tre barn som hyr en lägenhet köpt en bostadsrätt och ändrat folkbokföring. Paret accepterade inte uppsägningen. Bostadsföretaget driver ärendet vidare till hyresnämnden. Vid sammanträdet dyker paret inte upp.
De lämnar inte heller något yttrande till varför uppsägningen inte accepteras. Hyresnämnden beslutar att hyresavtalet ska upphöra. Paret överklagar beslutet och i hovrätten förklarar de att på grund av mannen snarkningar måste de ha separata sovrum. Köpet av bostadsrätten gick hastigt. I efterhand insåg de att det fanns för få rum och det innebar att de behövde lägenheten som komplementbostad för att frun skulle kunna sova ut. Överklagandet avslås då hovrätten bedömer att störande snarkningar inte utgör, i lagens mening, skyddsvärt behov.
[ Annons ]
Kärnfrågan i avgörandet är vad som krävs för att en hyresgäst ska anses ha ett skyddsvärt behov av en komplementbostad, säger Ola Björstedt, jurist på Fastighetsägarna i Göteborg. För att ett sådant behov ska förelägga krävs enligt praxis normalt sett att lägenheten används i samband med arbete eller studier. Då krävs även att komplementbostaden används i viss omfattning och att det inte är fråga om pendlingsavstånd.
Tillgång till en lägenhet för rekreationsändamål räknas normalt inte heller som ett skyddsvärt behov. Däremot har det under vissa omständigheter ansetts skyddsvärt när en förälder behövde lägenheten för att fullgöra sitt vårdansvar och ta del i vårdnaden av sitt barn. När det gäller bevisbördan är det hyresgästen som ska visa att lägenheten utgör ett nödvändigt bostadskomplement.
