Nu flyttar industrin tillbaka in i städerna. En mikrotrend i dubbel bemärkelse, men likväl fullt märkbar. Vi dyker ner i jäsande öltankar och härligt sega kolakok. Och kanske mest spännande – vi spanar på hur städernas gröna revolution gör sin industriella entré.
Roddartrappan, Stockholm, runt år 1770:
[ Annons ]
Släpp fram Movitz med basfiolen. Mak åt er sillpackare, bagarpojkar, Nyrenbergare, skräddare och fogelfängare. Stig undan Herr Uppsyningsman eller Nersyningsman eller hvad du är för en Brohuggare.
Sickla köpkvarter, Nacka, 2016:
Släpp fram Movitz med spellistan. Maka på er programmerare, youtubers och mikrobryggare…
Även om det är långt från det stadsmyller som Carl Michael Bellman förevigat i Fredmans epistel N:o 33, så går det här att förnimma vad som kanske är början på en större trend.
Hettan strålar ut från glashyttan, det går att ana dofterna från lädermakaren och i bakgrunden surrar krukmakarens drejskiva. Sedan Sickla köpkvarter i Nacka öppnade för drygt tio år sedan har fastighetsägaren Atrium Ljungberg medvetet satsat på att åter få in tillverkning i området. Om än betydligt mer småskalig än när Wallenbergföretaget AB Diesel Motorer startade sin fabrik här 1898.
Ju starkare städerna växer sig, desto större kommer efterfrågan på hantverksproduktion att bli.
Även om den småskaliga tillverkningen inte har samma ekonomiska tyngd som annat handelsutbud, så är det ett inslag Linus Kjellberg, affärsutvecklingschef på Atrium Ljungberg, gärna vill ha med när man utvecklar andra platser.
– Vår bild är att ju starkare städerna växer sig, desto större kommer efterfrågan på hantverksproduktion att bli. Det går att se en tydlig genuinitetstrend som ligger och bubblar bland medvetna konsumenter – som så klart har relativt gott om pengar också, säger Linus Kjellberg.
Intervjuad i Fastighetstidningen förra året förutspådde ekonomen och författaren Kjell A Nordström en ny trend: I digitaliseringens spår kommer småskalig tillverkning åter att flytta in i städerna.
– Med 3D-skrivare finns det ingen anledning att gå och köpa ett engångsvinglas när du kan skriva ut det hemma. I högkostnadsländer är det så dyrt med arbetskraft, redan att lasta av de där vinglasen är för dyrt. Vi kommer att låta maskinerna göra jobbet istället.
Hans tips till fastighetsägaren var följaktligen att planera för tillverkning i sitt lokalutbud.
Hur ser det ut då? Är detta något som redan nu går att avläsa i fastighetsbeståndet. Dock var det inte främst surrande 3D-skrivare vi fann utan snarare jäsande tankar. Men digitaliseringen spelar trots allt en avgörande roll.
Men vi börjar med 3D-skrivarna som för fem år sedan utropades som ”drivkraften för en tredje industriell revolution” i The Economist. Sen blev det rätt tyst.
Annelie Gullström, som är relativt nytillträdd Affärsutvecklingschef på AMF, ser dock all anledning att hålla koll på utvecklingen.
– Det är inte så att det står folk och knackar på dörren idag, men vi måste se och förstå behoven redan nu. För det kommer att ske stora förändringar, både företag och fastighetsbolag letar nya intäktsströmmar. Denna utveckling medför en demokratisering som gör det möjligt för andra än bara de stora aktörerna att producera i framtiden. Det öppnar för nya möjligheter men ställer samtidigt nya krav.
Ekonomen Stefan Fölster berättar i sin bok ”Robotrevolutionen” vad som händer när en stor del av de svenska jobben kommer att ersättas av digital teknik. Han tar upp General Electrics vision om att helt slopa reservdelshanteringen, istället skriver kunden ut den del som behövs i hemmet eller i butiken.
Snabb bot på dina problem
Läkaren tillverkar din medicin på sitt mottagningsrum, två minuter efter att du fått receptet. Med smarta minifabriker för läkemedelstillverkning hoppas tre företag snart kunna tillverka individanpassade mediciner lokalt på platser som har behov av läkemedel, men som saknar produktionskompetens. Sänkta kostnader är förhoppningsvis en bieffekt. Läkemedelsbolagen Novo Nordisk, Sobi och Modelon medverkar tillsammans med Lunds universitet i projektet som avslutas senare i år.
Stefan Fölster konstaterar att huvudtrenden trots allt går åt andra hållet, då kostnaderna för lagerhållning och transporter samtidigt har sjunkit. Men faktum är att robotiseringen lett till att en del av den industri som försvann utomlands på grund av billigare arbetskraft återvänt till Sverige.
– Fast då handlar det mer om Småland än Stockholm, säger Stefan Fölster.
Men som trendsvängning i den något mindre magnituden håller Stefan Fölster det inte för osannolikt att vi kommer att se mer robotiserad tillverkning i städerna, framförallt i segment där drivkrafterna är marknadsföring och individualitet.
– Heminredning är nog ett bra exempel. Idag får man vänta flera veckor när man beställt en soffa. Det är såna saker man kan tänka sig kan gå ännu snabbare och tillåta ännu mer individuell variation med en mer robotiserad tillverkning i städernas närhet.
Författaren och kommunikationsrådgivaren Per Schlingmann förklarar det något paradoxala att ökad digitalisering gett upphov till en större efterfrågan på traditionell hantverksproduktion.
Designa ditt godismonster
I Berlin finns butiken, Café Grün-Ohr, där det går att designa och printa ut sitt eget godis. Det tyska företaget Katjes, som har sin bas i Storbritannien, ser godiset som en bra uppvärmning för att vänja folk med 3D-printad mat i fler former.
– Allt som kan göras digitalt kan också kopieras i oändlighet. Det gör att varor och tjänster som tidigare var exklusiva numera är tillgängliga för väldigt många…
Snap! Per Schlingmann knäpper med fingrarna.
– … och vips är hela premiumkänslan borta.
Det är då det lokala blir det exklusiva. Per Schlingmann tror därför inte att den småskaliga industrin blir ett marginellt fenomen.
– Jag tror inte heller att vi kommer se så många stora företag i framtiden. Kopplingen mellan storlek och värde är på väg att brytas. Nu är det möjligt att vara superlokal och ändå ha hela världen som marknad. Därför måste man tänka tillväxt på ett annat sätt. Traditionellt har målet varit att nå den stora medelklassen. Nu handlar det om att nå en specifik målgrupp och hitta dem i olika delar av hela världen, säger Per Schlingmann.
Tillverkar souvenirer på beställning
I en korridor på Berkeley universitet i USA står en varuautomat som aldrig har slut på den varan du vill ha. Den tillverkar nämligen produkterna på beställning med en 3D-printer. Kunden kan till och med stå och titta på medan de små plastfigurerna skapas lager för lager. Studenterna som skapat Dreambox har lockat till sig kapital från investerare och hoppas snart kunna ställa sina maskiner på stan för att tillverka och sälja souvenirer.
Han spår samma utveckling som i usa där medelklassen trycks tillbaka.
– Istället blir det två hjul som bär den ekonomiska tillväxten framåt. Det ena hjulet handlar mycket om serieproduktion och skalfördelar, medan det för dem som tjänar mycket handlar om en jakt på premiumupplevelser.
Ett tydligt exempel är certifieringen Brooklyn Made där tillverkningen i en viss stadsdel blivit säljargumentet. Per Schlingmann menar att den här typen av publika lokaler för tillverkning också svarar mot det ökande behovet att platser för möten och upplevelser.
– Jag blev nyss kontaktad av en person som vill satsa på en korvfabrik mitt inne i stan. Men han får det inte att gå ihop eftersom hans ekonomiska kalkyler bygger på vad den enskilda byggnaden kostar, medan värdeökningen däremot kommer hela området till del.
Här finns en annan ekonomisk logik. En utmaning för fastighetsägare som varit inriktad på att antingen bygga bostäder eller lokaler med största möjliga avkastning.
Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi och en de främsta experterna på stadsutveckling, menar att det behövs nya affärslösningar för att kunna utveckla hela platser.
– Jag har länge propagerat för att det finns en fara i att vi homogeniserar våra stadskärnor alltför mycket. Framöver måste vi tänka om så att stadskärnorna innehåller mer än bara detaljhandel och restaurangverksamhet. Det måste vara en bredare upplevelse. Då blir det problematiskt om man bara bygger nytt i stadskärnan så att de lite mer udda verksamheterna inte har råd att flytta dit, säger Charlotta Mellander.
Men allt detta är teori. Linus Kjellberger, som de facto redan genomfört den småskaliga revolutionen, ser det inte som nödvändigt att arbeta med särskilda affärsmodeller.
– Att skapa en zon där man har en helt annan hyressättning och tänka att det man förlorar på karusellen tar man igen på gungorna tror jag inte på. Dels kan det krocka med lagstiftning om marknadshyror och annat. Men även om hela området i sig är attraktivt så kan man, om man är lite klurig, alltid hitta något läge där man kan ha en hyra som fungerar.
[MÖBLER]
Möbelskapare i butiksstråket
Mitt i kommersen i Sickla köpkvarter ligger ett stråk av hantverksbutiker. Möbelformgivare Peter Lindqvist har både butik och verkstad i en av lokalerna och ser många fördelar med det centrala läget.
– Att ha lokal här, där det är ett hyfsat flöde med människor, gör att nya kunder upptäcker oss. Förutom att se sig om i butiken kan de komma in och se arbetet i verkstaden och det är uppskattat, säger Peter Lindqvist.
[KONFEKTYR]
Kolafabriken som säljer med smör och skyltfönster
Att kliva in genom dörren till Pärlans Konfektyr på Södermalm i Stockholm är som att kastas flera generationer tillbaka. I butiksdelen, med sin nostalgiska inredning, spelas storbandsjazz från förra seklet. Och från produktionsdelen, där den nyrenoverade förpackningsmaskinen från 1960-talet går att beundra från gatan, svävar en trygg doft av kola. Så för att vara något av pionjärer i vår trendspaning är Pärlans Konfektyr rätt så gammalmodiga.
Det var med vänner från den retrotrendiga lindy hop-dansen som Lisa Ericson startade Pärlans konfektyr för sex år sedan.
Ryktet om den lilla fabriken spridit sig, New York Times har skrivit, och de tidstypiska askarna säljs i ett flertal butiker. Men det börjar bli trångt. Valet av lokal har sina nackdelar.
– Bara en sådan sak som att alla leveranser ska in och ut genom den här butiksdörren. Vi borde ha haft en stor lastkaj. Om sanningen ska fram så har vi egentligen stått ganska så still i tre år. Vi kan helt enkelt inte producera i takt med efterfrågan.
Men trots nackdelarna så är valet att producera mitt inne i stan en viktig del av i framgångsreceptet.
– När vi startade fanns det ingen annan som gjorde kola på det här viset. För att få folk att förstå att det här inte är en vanlig kola så var det viktigt att det gick att se att det är ett genuint hantverk, säger Lisa Ericson.
Sociala medier i all ära, det är det stora fönstret mot gatan varit viktigast i varumärkesbyggandet.
[CITYODLING]
En grön spiral
Stadsodling behöver inte bara vara odling i pallkragar. Det skulle också kunna se ut som här intill där företaget Plantagon visualiserat hur industriell odling i DN–skrapan, där de själva har sitt kontor.
– Vi hittar industriellt skalbara lösningar för så mycket hundra procent ren mat som möjligt på så liten yta som möjligt, säger Joakim Rytterborn, utvecklingschef på företaget Plantagon.
Pilotprojekt i Linköping ska stå klart under 2018. Där kommer det vertikala växthuset att kombineras med en kontorsbyggnad. Koldioxiden i utandningsluften från kontorsarbetarna leds över till växthuset som näring till växterna, och syret från grödorna kan ledas tillbaka till kontoret.
– Projektet började med att Tekniska verken i Linköping hade överskott av både värme och koldioxid från sin biogasanläggning – perfekt för ett växthus, säger Joakim Rytterborn.
Frön som planteras i krukor fyllda med pimpsten åker sedan hiss till toppen av byggnaden. Turen på det spiralformade bandet genom växthuset tar tre till fem veckor. Det handlar om så kallad hydroponisk odling, grödorna får sin näring från en vattenlösning i stället för från jord. Väl nere på marknivå igen är plantorna färdiga för förpackning och försäljning.
Joakim Rytterborn är övertygad om att storskalig matproduktion kommer att bli en del av framtida stadsplanering. När städerna breder ut sig över åkermark måste helt enkelt odlingen flytta in i till städernas växande befolkning.
Men det är inte det argumentet han i första hand använder för att få fastighetsbolag att se nyttan.
– Vi tittar på några ställen centralt i Stockholm. Där tänker fastighetsägaren att detta skapar ett mervärde så att de kan höja hyrorna på kontorsytorna, säger Joakim Rytterborn.
Och han menar att produktionen i sig faktiskt kommer att bli så lönsam att den i sig motiverar en investering.
[MINIBRYGGERI]
Ölkultur vinner ny mark innanför tullarna
I september 1971 verkade det som att ölepoken på Södermalm var slut, när den sista flaskan buteljerades på Münchenbryggeriet och tillverkningen flyttades till Pripps nya bryggeri i Bromma.
Men nu jäser det i tankarna hos mikrobryggeriet Stockholm Brewing Co på Södermannagatan. Efterfrågan är större än vad de kan producera i dagsläget, men den slitna källarlokalen har de inga planer på att ge upp.
– Tanken var att föra tillbaks ölkulturen innanför tullarna, säger Tomas Hallgren, Head of stuff enligt visitkortet.
Detta är historien om tre barndomsvänner från Täby som ville skaffa sig en meningsfull hobby. Liksom många av de andra företagen i den svenska mikrobryggeriboomen gick det ganska snabbt från de första försöken hemma i köket till professionell verksamhet.
Förutom att ölet rankas högt av landets konnässörer, så spelar läget en viktig roll i marknadsföringen.
– Det hade såklart varit billigare att hålla till utanför stan. Men det viktigaste för oss var att kunna visa upp vår verksamhet för allmänheten.
Smått historiskt fick bryggeriet, efter ett par rättsliga vändor, rätt att att öppna bryggeripub i början av förra året. Socialnämnden hävdade att det krävdes att tillverkaren använder sig av råvaror producerade på ”den egna gården” för att de ska få ha provsmakning.
– Men att odla humle och malt mitt i stan går ju inte. Men vi hävdade att jästen som används i ölproduktionen faktiskt odlas på bryggeriet, berättar Tomas Hallgren.
Han menar att begreppet ”gård” ska tolkas som tillverkningsplatsen och inte som ett traditionellt lantbruk. Stockholms stad drev ärendet upp i kammarrätten som dock ogiltigförklarade ansökan.
Annars tycker Tomas Hallgren att det har varit hyfsat problemfritt att brygga mitt i stan.
– Vi försöker få fastighetsägaren att förstå att det finns fler värden än bara den lilla industriverksamhet vi bedriver.
Han pekar på att det exempelvis öppnat en populär bar uppe på gatan. En verksamhet som rent fysiskt hänger ihop med Stockholm Brewing Co.
– Slangarna går upp genom golvet där borta, säger Tomas Hallgren och pekar.
Fotnot: Tidigare bryggerier på Södermalm: Bjurholms Bryggeri (1852–1910), Neumüllers Bryggeri (1853–1959), Nürnbergs Bryggeri (1862–1916), C G Piehls Bryggeri (1880–1941), Pilsnerbryggeriet (1896–1909), Münchenbryggeriet (1857–1971).
[MÖTESPLATS]
Hantverket får ta plats
När Akademiska Hus investerar drygt 240 miljoner kronor i ombyggnationen av den gamla Arkitekturskolan på Östermalm i Stockholm har småskalig tillverkning absolut en plats. Under namnet A house ska den så omdebatterade nybrutalistiska byggnaden förvandlas till en mötesplats för kunskap, kreativitet och entreprenörskap med inriktning mot mode, mat och media.
– När vi samlat erfarenheter ur våra kunskapsmiljöer för universitet och högskolor och även när vi utbytt dem med motsvarande miljöer inom industrin har behovet att ge plats även för det praktiska görandet funnits med som en röd tråd. Det praktiska görandet och hantverket är också omvittnat i litteraturen kring innovation som en kraft som öppnar upp för nya tankar och idéer. Detta är något vi tagit fasta på i planen för A house, säger Erik Westin, regiondirektör för Akademiska Hus.
