Sitt säkert på balkongen

I vissa fall är det betydande skillnader mellan balkonger på samma byggnad. Skick och bärighet beror mycket på när balkongen är byggd och med vilken metod.

Trots att det handlar om påbyggnader på fasaden, i vissa fall på höga höjder, finns det idag inga regler för tillsyn och besiktning av balkonger på svenska fastigheter. Ansvaret ligger helt och hållet på fastighetsägaren själv.

Finns det anledning till oro? Både ja och nej, menar balkongexperten Fredrik Modin på Stockholm Betongkonsult AB.

– Det finns balkonger som är utan anmärkning och vissa som är mer eller mindre fallfärdiga, trots att de är byggda på samma sätt och till och med sitter på samma huskropp. När det är sådana stora skillnader beror det oftast på brister i utförandet eller i materialet som användes när balkongerna göts.

”Det var bättre förr” är ett ordspråk som inte riktigt går att applicera på balkongkonstruktioner. Det är främst balkonger byggda innan 1960-talet som har problem.

För loftgångar är det ett ”big no no” att salta.

Faktum är att man i Sverige fram till början av 1980-talet blandade in salt i betongen för att påskynda härdningsprocessen och möjliggöra gjutning vintertid, utan att betongen skulle frysa. Detta förbjöds emellertid efter att man upptäckt att saltet hade en negativ påverkan på både betong och armering. Därför är det också en dålig idé att hålla bort is och snö från loftgångar genom att salta.

– För loftgångar är det ett ”big no no” att salta för att ta bort snö och is. Att renovera loftgångar är extra besvärligt eftersom det ofta är enda vägen in i lägenheterna och de boende måste i de flesta fall evakueras en längre tid, säger Fredrik Modin.

Koldioxiden är den vanligaste skademekanismen för betong.

På balkonger med stålramar, en konstruktion som är vanlig i Sverige på fastigheter uppförda från sekelskiftet fram till 1940-talet, finns en risk för bärighetsproblem när det kalla utvändiga stålet möter det något varmare stålet inuti väggen. Detta sedan temperaturskillnaden skapar kondens som kan leda till att balken rostar. Ännu en försvårande omständighet är att det endast kan upptäckas genom att man öppnar upp fasaden. Något som är både kostsamt och besvärande för de boende.

Något annat som sliter på balkonger är koldioxid. Genom en långsam process tar sig koldioxiden in i betongen och sänker PH-värdet från basiskt till neutralt. Det i sig innebär inget bärighetsproblem, men gör i förlängningen att armeringens rostskydd försvinner vilket kan ge försämrad bärighet på sikt.

– Koldioxiden är den vanligaste skademekanismen för betong och när den reagerar med betongen kallas det för karbonatisering. Det är ett naturligt åldrande som inte påverkar hållfastheten, men det minskar korrosionsmotståndet och kan orsaka rost, säger Fredrik Modin.