Publicerat 4 mars, 2020

Simon Imner: ”I USA är bostadspolitiken en valfråga”

Joe Biden tog täten men Bernie Sanders knep det viktiga Kalifornien. Demokraternas kamp för att sålla fram en presidentkandidat hårdnar. Här gör bostadsanalytikern Simon Imner en spaning på kandidaternas bostadspolitiska reformförslag.

Att vid vissa tillfällen svara ”ingenting” på frågan om vad man tänker på är bland det mest mänskliga som finns. Människor som är älskade är väl bekanta med detta. Men svaret på frågan är sällan uppriktigt, då det skulle blotta ett sorts tomrum där ens dagliga sätt att fungera upphör och där hjärtat förgäves försöker återansluta sig. Samma känsla av tomhet som din mobiltelefon får när den tappar WiFi-anslutningen i hopp om att utföra ännu ett meningslöst uppdrag åt dig.

Svensk bostadspolitik representerar detta tomrum. Förvisso finns den där, i sin frånvaros prakt, och diskuteras alltjämt. Men den verkar vara helt oälskad. Kan tomrummet fyllas med amerikansk bostadspolitik?

Mer än ett decennium efter Lehman-Brothers-kraschen har bostadspolitik på riktigt seglat upp som en viktig sakpolitisk fråga. Och det är snarare regel än undantag att många frågor som diskuteras i amerikansk politik förr eller senare importeras till Sverige och en svensk kontext.

Många politiskt engagerade följer med spänning Demokraternas nomineringsprocess till sin presidentkandidat. Inför den viktiga Super Tuesday avslutade Pete Buttigieg och Amy Klobuchar sina kampanjer och ställde sig båda bakom Joe Biden. I skrivande stund är Bernie Sanders och Joe Biden närmast nomineringen medan Elizabeth Warren och Michael Bloomberg halkar efter. Men vad driver de för bostadspolitiska reformförslag?

Faktum är att den amerikanska bostadspolitiken, som den tar sig uttryck på Demokraternas spelplan, är ganska lik den svenska. Utgångspunkten är att bostaden identifieras som den största utgiften människor har, och att ett bostadsköp är den största investering man gör under sin livstid. Bostaden påverkar vilka jobb du kan få, skolor dina barn kan gå i och gemenskaper du kan vara del av.

En annan utgångspunkt i presidentkandidaternas världsbild är att staten under flera decennier inte har gjort tillräckligt för att tackla problemen på bostadsmarknaden. Låginkomsttagare lider i frånvaron av offentliga investeringar samtidigt som hyresnivåerna fortsätter att stiga. Olika myndigheter inrättar onödiga byggregler som inte gör annat än driver upp byggkostnader.

Samtidigt trycker demokraterna på hur möjligheten att äga sin bostad är utom räckhåll för många amerikaner. Lagstiftande myndigheter ignorerade varningstecknen att finansiella institutioner använde sig av bostadslån till mindre kreditvärdiga låntagare (subprimelån) som värdepapperiserades för att bankerna skulle kunna sälja risken och skydda sig mot förlust när kunderna inte längre kunde betala. Här finns även en större diskussion kring etnisk diskriminering kopplat till möjlighet att ta bostadslån, där till exempel svarta och latinamerikaner i mycket mindre utsträckning äger sitt boende jämfört med vita. Stort fokus ligger även på att utöka satsningarna på prisrimliga bostäder (affordable/public housing).

HÄR ÄR KANDIDATERNAS ÅTGÄRDSFÖRSLAG:

Bernie Sanders

Bernie Sanders vill spendera 2,5 biljoner dollar för att lösa den bostadskris som pågått i över 40 år genom att bygga 10 miljoner permanent prisrimliga bostäder. Sanders vill ha en nationell hyresreglering och utökat hyresgästskydd mot vräkningar. Han vill utöka stödprogrammet och minska kötiderna till Section 8, ett sorts kupongsystem där federala myndigheter kan subventionera hyresgäster som bor i privatägda hyresbostäder om deras boendeutgifter överstiger 30 procent av hushållets bruttoinkomst. Sanders vill i sitt reformprogram även motverka gentrifiering, exkluderande planering, segregation och spekulation samt utrota hemlösheten. 70 miljarder dollar avsätts till att utveckla och renovera och nyproducera deras motsvarighet till allmännyttiga bostäder.

Joe Biden

Joe Biden vill framförallt öka utbudet och minska regleringar av prisrimliga bostäder, men har även ett övergripande planeringsfokus i sina reformförslag. Biden vill spendera 640 miljarder dollar över tio år för att alla amerikaner ska kunna hyra eller köpa en godtagbar bostad inom rimligt avstånd från skola och arbete. Biden vill öka bostadsutbudet samt höja standarden, förbättra energieffektiviteten och öka tillgängligheten. Hans satsning innefattar en form av stöd till att betala hyran för hushåll med låga inkomster och särskilda behov, så som vissa äldre och funktionsnedsatta. Biden vill även ta fram en omfattande strategi för att minska hemlösheten. Joe Bidens bostadspolitiska förslag knyter på en rad områden an till en utbyggnad av infrastrukturen, ett återupplivande av lokala ekonomier samt investeringar i offentliga skolor. Biden vill stärka hushållens ställning bland annat genom att erbjuda rättsligt stöd vid hot om vräkning och minska etnisk diskriminering bland hyrt och ägt boende. Han avsätter även medel lokala satsningar för att skapa en mer inkluderande planprocess. Bidens bostadspolitik ska framförallt finansieras genom skattehöjningar för företag och större finansiella institutioner.

Elizabeth Warren

Elizabeth Warren vill sänka hushållens hyresutgifter, öka utbudet av prisrimliga bostäder och minska prisdrivande markregleringar. I sitt policyprogram pekar hon på att de ökade hyresnivåerna främst beror på ett glapp mellan utbud och efterfrågan samt att utbudet av prisrimliga hyresbostäder till låginkomsttagare är för litet då byggföretagen hellre bygger lyxlägenheter för höginkomsttagare. Warren vill spendera 500 miljarder dollar över tio år för att bygga, renovera och underhålla dessa prisrimliga bostäder, och menar att utbudseffekten i genomsnitt leder till 10% lägre hyresnivå under perioden samtidigt som 1,5 miljoner arbetstillfällen skapas. Reformen ska finansieras genom att sänka tröskeln för att betala fastighetsskatt vid förmögenhetsarv, från 22 ned till 7 miljoner dollar. Detta beräknas beröra 14 000 rikaste familjerna. Utöver det fäster Warren stor vikt vid att minska strukturell diskriminering på grund av etnisk tillhörighet för att fler ska kunna äga sin bostad.

Michael Bloomberg

Michael Bloomberg vill att hemlösheten erkänns vara ett nationellt krisläge och vill fördubbla satsningarna för att halvera den till 2025. Han vill att låginkomsttagare med höga boendeutgifter får ekonomiskt stöd till att betala hyran och skapa incitament för lokala myndigheter att motverka vräkningar. Bloomberg vill producera hundratusentals prisrimliga bostäder och renovera det befintliga beståndet, utöka möjligheterna för hyresgäster att ombilda sina bostäder samt ansluta fler privata fastighetsägare kopplat till Section 8.

Det går åtminstone inte att beskylla Demokraternas kandidater för att sakna handlingskraft i bostadsfrågan. Politiker i Sverige talar i samma ordalag om bostadsmarknaden men tenderar att vara mer intresserade av att beskriva problemen än att göra något åt dom. Kan det vara så att den politiker som på frågan om vad den vill göra åt bostadsmarkanden uppriktigt svarar ”ingenting” kommer att vinna mer på det än den som pliktskyldigt börjar ropa slagord?

Här hemma är vi så många som har kämpat så länge för att göra bostadspolitik till en valfråga. Hoppet må vara det sista som lämnar en, men jag ändå har en bra känsla inför 2022!

Simon Imner,
bostadsanalytiker på Tyréns

Gästkrönikör

Glesbygdpolitilk, inblickar i konstvärlden, flamboyanta skrytbyggen. Det finns inga gränser för vad som kan rymmas i fastigheteter. Här hittar du en mångfald av gästskribenter som bidrar med sina unika perspektiv.

Läs fler krönikor av Gästkrönikör »

[ Annons ]

[ Krönikor ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]