Ett riktat stöd till hushåll med begränsade resurser är vida bättre än att införa renodlade former av social housing. Det är slutsatsen i rapporten ”En hållbar social bostadspolitik” som författaren Nima Sanandaji presenterades på morgonens seminarium i Fastighetsägarna Sveriges regi.
Samhällsdebattören och analytikern Nima Sanandaji har på uppdrag av Fastighetsägarna Sverige fördjupat tankarna kring hur en socialt hållbar bostadspolitik ska utformas.
[ Annons ]
Tomas Ernhagen, chefsekonom på Fastighetsägarna, betonade att Fastighetsägarna ännu inte formulerat någon definitiv ståndpunkt och att slutsatserna i rapporten ”En hållbar social bostadspolitik” är Nima Sanandajis egna.
Men bakgrundsbeskrivningen hade varken han eller paneldeltagarna några problem att skriva under på.
– Vi har stora problem med utanförskap i dagens Sverige. En utmaning som blivit större och större och aktualiseras ytterligare på grund av dagens migrationsvåg. Det råder en akut brist på bostäder för, inledde Nima Sanandaji.
Han pekade på hur Migrationsverket tvingats upphandla bostäder i panik med ockerhyror som följd.
– Men bristerna är egentligen större när de nyanlända fått uppehållstillstånd. Det är stora utmaningar att hitta boende där det finns möjlighet till jobb och utbildning. Följden blir att man tränger ihop sig på liten yta vilket sliter på både lägenheter och närmiljö. Detta stärker utanförskapet ytterligare, sa Nima Sanandaji.
En bostadsmarknad som gått i baklås är kanske det största hindret för integration. Byggvänligare politik och friare hyressättning är vad som krävs för att få fart på bostadsmarknaden, menade Nima Sanandaji.
– Men det kräver en social bostadspolitik. Det kommer alltid att finnas grupper som inte kan ordna sitt eget boende.
Men här menar han att renodlad social housing leder till geografisk koncentration av sociala problem och risk för gettofiering.
– Inte minst skapar det inlåsningseffekter om man riskerar att förlora sin bostad när man kommer i arbete och får en högre inkomst, sa Nima Sanandaji.
Han pekade på att OECD istället rekommenderar ett riktat stöd till familjer med behov och menade att det är den vägen Sverige bör gå.
Här fick han medhåll från Caroline Szyber (KD), ordförande i Civilutskottet, som menade att det kommer att finnas ett fortsatt behov av sociala bostäder men att det är viktigt att betona att olika grupper behöver olika stöd. Nima Sanandaji höll med.
– Ja, det är bra att det finns sociala bostäder för människor som exempelvis har ett drogmissbruk att hantera. Men det blir problematiskt när exempelvis en invandrare som i grunden inte har någon social problematik behandlas på samma sätt. Det gör bara att man knuffar in människor i utanförskap.
Therese Berg, enhetschef Boende & Juridik på SABO, menade att den diskussionen dock bör fördjupas.
– Att sociala kontrakt har ökat behöver inte vara av ondo, det kan vara en väg in på bostadsmarknaden.
