Ordet samverkan dyker upp många gånger under en trygghetskonferens. Henrik Thunes, kommunstyrelsens ordförande i Sollentuna, betonar att det inte innebär att någon annan ska göra jobbet.
Evin Cetin, moderator på Fastighetsägarna Stockholms trygghetskonferens, säger att hon inte räknat antal gånger som talarna nämnt samverkan under dagen, men att det måste vara många. Och det är i och för sig inte märkligt eftersom just samverkan mellan fastighetsägare, kommunen och polisen är grunden för BID (Business Improvement District). Samverkan sker även över andra gränser med näringsliv och civilsamhällesorganisationer.
– När jag började arbeta som kommunalråd och talade vitt och brett om samverkan för att öka tryggheten blev jag utskälld. Många uppfattade det som att vi som kommun pekade finger på andra som skulle lösa problemen, sade Henrik Thunes.
[ Annons ]
Han anser att bra samverkan bara är framgångsrik när parterna slutar att tala om vad andra borde göra och när man lägger undan prestigen för vem som ska ta ”cred”.
I Sollentuna började man få upp ögonen för BID någon gång under 2017 och Henrik Thunes konstaterar att det tog lång tid innan samarbetet satte sig. Första projektet var att åtgärda problemgatan Malmvägen där det ofta är stökigt. Ett arbete som när det stod klart lyckades öka trygghetsfaktorn i enkäter med 20 procent.
– På vägen fram upptäckte vi att det finns oklarheter i vem som ska göra vad, och även oklart exakt var gränserna gick mellan fastighetsbolagen i området och vad man då har ansvaret för, sade Henrik Thunes.
På vägen fram upptäckte vi att det finns oklarheter i vem som ska göra vad.
I Stockholms län finns BID i 13 områden och 6 nya är under uppstart. Men Katrin Behdjou Arshi, chef stadsutveckling hos Fastighetsägarna Stockholm anser att det finns potential för 37 områden till där man ser behovet. Och då även i citynära områden som idag inte på något är det polisen kallar för utsatta områden.
Hon har arbetat länge med BID-samverkan och ser nu att det är dags för version 2.0 där nya perspektiv kan komma in som att ha fokus på att öka medborgarinflytande, valdeltagande, bättre hälsa och öka innovationsandan.
Men viktigast är ändå att få bort kriminaliteten från området. Det vittnar inte minst Nazira Abzalova om. Hon bodde i Tensta med sin man och barn, trivdes bra med området och grannarna. Men så började gängen ta mer plats och hennes son var med när familjen på gatan hotades av pistolbeväpnade killar.
Hennes berättelse blev en dokumentärfilm ”Om alla bara drar” där filmarna följt familjen i fem års tid. I en av scenerna som visades på konferensen, där Nazira är tveksam till att lämna Tensta säger sonen till henne ”vill du inte ha ett bättre samhälle för ditt barn”.
– Till sist kände jag att jag inte hade något annat val än att flytta, men där vi bor nu i en dyr hyresrätt i Jakobsberg trivs jag inte lika bra. Har ingen kontakt med grannarna och känner mig inte hemma på samma sätt som jag gjorde i Tensta, sade Nazira Abzalova.
