Samlad uppgörelse med hänsyn till fastighetsägare och hyresgäster är ett måste i Kiruna. Det är Lundaprofessorn Ulf Jensens analys av stadsflytten i Kiruna.
I samband med stadsflytten av Kiruna finns det avtal med kommunen och Svenska kyrkan där LKAB tar ett större ansvar för kulturbyggnader som Stadshuset och kyrkan. Frågan är hur övriga fastigheter hanteras och marknadsvärdet beräknas på fastigheter där byggnaderna försvinner.
[ Annons ]
Ulf Jensen, professor vid Lunds universitet, har på uppdrag av Fastighetsägarna MittNord analyserat stadsflytten i Kiruna i förhållande till tidigare genomförda relokationer i Tyskland.
– Staten kunde ha övervägt särskild lagstiftning för Kiruna eller agerat samlande genom myndigheterna, men det ser ut som att stadsflytten främst fått bli en fråga för kommunen och för LKAB. Och taktpinnen ligger hos LKAB, säger Ulf Jensen.
– I Tyskland är det som verkligen styr ersättningsnivåerna att gruvbolagen betalar mer än vad lagen kräver. De gör det för att inte förstöra branschens rykte och för att ordna med lösningar i en komplicerad situation som samhället kan acceptera. Den sammanfattningen är av stort intresse för hur man borde betrakta effekterna av flyttningen av Kiruna centrum, säger Ulf Jensen.
Hyresvärdar är berättigade till ersättning från de exproprierande parterna, men troligen får hyresgäster nöja sig med ersättning för så kallad övrig skada, exempelvis flyttkostnader. Lokalhyresgäster kan få ersättning för ny, högre hyra på annat håll och för övrig skada som drabbar rörelsen.
– Det vore märkligt om man river och flyttar stadshus, kyrka och skola, men låter de privatägda husen stå kvar som om ingenting hänt, säger Ulf Jensen.
