Riksbanken höjer reporäntan med 0,25 procentenheter till 1,75 procent. Detta för att stabilisera inflationen och undvika ett för högt resursutnyttjande
Den svenska ekonomin fortsätter att växa i god takt. Både exporten och den inhemska efterfrågan utvecklas starkt. Investeringarna har tagit fart och ökar snabbt. Arbetsmarknadsläget förbättras också, vilket väntas medföra en stigande löneökningstakt.
[ Annons ]
Tillväxten i omvärlden som helhet är fortsatt hög, trots naturkatastrofen i Japan och den politiska oron i Nordafrika och Mellanöstern. Utvecklingen i Asien är särskilt stark, men även i Europa och USA fortsätter återhämtningen. Samtidigt medför den starka utvecklingen i Asien och oron i de oljeproducerande länderna att priserna på energi och råvaror stiger. Utsikterna i Europa är fortfarande osäkra till följd av de statsfinansiella problemen i flera europeiska länder.
Den underliggande inflationen är fortfarande låg i Sverige, men väntas stiga i takt med att löneökningstakten ökar och de lediga resurserna i ekonomin minskar. Dessutom bidrar de stigande energi- och råvarupriserna till högre inflation i Sverige under prognosperioden. KPI-inflationen är samtidigt hög i dag till följd av stigande bostadsräntor. Det är en effekt som förväntas vara övergående.
För att stabilisera inflationen nära målet på 2 procent och undvika ett för högt resursutnyttjande framöver behöver reporäntan gradvis höjas mot mer normala nivåer. Riksbankens direktion har därför beslutat att höja reporäntan med 0,25 procentenheter till 1,75 procent. En gradvis stigande reporänta kan också bidra till att hushållens upplåning utvecklas i en lugnare takt.
Den samlade bilden av de ekonomiska utsikterna är i grova drag densamma som i februari. Prognosen för reporäntan har därför lämnats oförändrad i förhållande till den penningpolitiska rapporten. En viktig förutsättning för att prognosen för reporäntan inte justeras upp är att den i dag höga KPI-inflationen inte mer påtagligt sätter avtryck i olika aktörers långsiktiga inflationsförväntningar och i lönebildningen. Som alltid bygger prognoserna för ekonomin och penningpolitiken på den information som i dagsläget är känd och ny information framöver kan leda till att dessa prognoser ändras.
