”Det är avtalat”
Den korta reklamsnutten har du nog inte kunnat undgå. Kollegan som noterar ultraljudsbilden på skåpsdörren. Och så, för att understryka den maximala trygghetsfaktorn, närmast på en norrländsk inandningen det korta konstaterandet som sammanfattar att föräldrapenning och allt övrigt den beträffande den stundande nedkomsten är påskrivet, bekymmerslöst och bara att följa vad som avtalats.
[ Annons ]
Men just nu ser vi ett flertal exempel där fastighetsföretag konstaterar just ”det är avtalat”. Dock med något annan respons.
Det första exemplet kommer från Dagens Nyheters Göteborgsredaktion. ”Fick hemmen förstörda i ett sprängdåd – nu chockhöjs de boendes hyror”. Det handlar om de boende på Övre Husargatan i Göteborg vars hem totalförstördas i ett sprängdåd för snart ett och ett halvt år sedan. Längre in i artikeln förklaras att sambandet naturligtvis är något mer komplicerat. Att tidningen vinklar som att sprängning framstår som hyresgrundande har jag egentligen inget att invända emot. Journalistik ska väcka känslor.
Det har det gjort. På sociala medier talas det om hur gemena fastighetsägare nu hittat en ny metod för renovräkning. Ett påstående som alltså implicerar att företag skulle se till att deras egendom sprängs i luften av ren profit. Man ska nog ha särdeles goda försäkringsvillkor för att få ihop en sån kalkyl.
På vad som möjligen kan vara pigg göteborgska snarare än trygg norrländska får så hyresvärden inflika sitt ”det är avtalat”. I detta fall Louise Samuelsson, affärschef på Ernst Rosén:
”Vi har ett väl etablerat sätt att hantera detta.”
Bruksvärdessystemet alltså. Följdfrågan antyder en viss tveksamhet till konceptet ”det är avtalat” i ett hyresförhållande. ”Men blir inte det här en lite speciell situation?”
Det räcker ju egentligen att konstatera att: jo, ett helt hus har sprängts. Att försöka reda ut bruksvärdessystemet blir uppenbart snårigt. Inte minst för Hyresgästföreningens representant, som per default ska värna det avtalade systemet här. Något måste ju förhandlingschef Carl-Johan Bergström säga, och säger:
”Man kan ju tycka att det ska spela roll vad orsaken är till att lägenheten har fått en högre standard än innan.”
Hur det skulle lösas framgår ej. Sannolikt skulle det bli ytterst komplicerat. Ska en kategori brännmärkta lägenheter infogas i bruksvärdessystemet? Att renovera till samma standard som innan faller på sin egen orimlighet. Det framgår också att det här handlar om lägenheter som sannolikt ganska snart stod inför att renoveras oavsett sprängning eller ej. Som fastighetsägare är man såklart inte tvungen att ta ut full bruksvärdeshyra. Men då behöver man ta med i kalkylen att den lägre hyran kan bli ett framtida argument för att sänka i närområdet.
Sannolikt istället bättre att hyresgästen via hyresnämnden begär att trappningsregeln ska tillämpas. Fastighetsägare har ju alltid möjlighet att ge hyresrabatt. Men tveksamt om det ska vara någon allmän praxis där folk faktiskt kan betala. Bättre att den möjligheten sparas för egna sociala bostadslösningar – i brist på politiska sådana. Om det förekommer sådana förhållanden i just detta fall är det inget som ska kommuniceras via media.
Exempel två kan bli en riktig surdeg för fastighetsägare med kontor och butiker i sitt bestånd. I en artikel skriver vi:
”Precis som många elabonnenter chockats av höga elräkningarna i januari har även en del lokalhyresgäster satt morgonkaffet i vrångstrupen när de insett att hyreskostnaderna dragit iväg på grund av indexuppräkningen för 2023.”
Även här är det en göteborgare som får kliva fram och konstatera sakförhållandet. Kristina Pettersson Post, chef för Vasakronan i Göteborg och samordnare av handelsfrågor i bolaget säger:
”Jag tycker det är viktigt i sammanhanget att påminna sig om att grunden för våra indexavtal är gemensamt framförhandlade och summerade i en mall som parterna, även Svensk Handel, har varit med att ta fram.”
Ett norrländskt ”det är ju avtalat” hade knappast gjort någon skillnad.
Var det landar återstår att se. Svensk Handel larmar å sin sida om förestående konkurser. Det är som det ska i början av en förhandling mellan jämbördiga parter.
Många fastighetsägare ställs inför samma situation som i början av pandemin. Hyresgäster med tillfälliga likviditetsproblem kan få anstånd, men på längre horisont lär vi se rabatter och nya överenskommelser. Men hur långt från ”det är avtalat” man bör sträcka sig kan bli en svår bedömning. Skyltfönster täckta med brun papp är inte kul, men det är inte heller fastighetsbolagens sak att ge konstgjord andning åt verksamheter som egentligen inte är bärkraftiga när konjunkturen väl vänder.
Exempel tre är det troligen ganska stora antal företagare och hushåll som ännu inte insett att de riskerar att bli utan elstöd. Detta eftersom de får sin el debiterad via en fastighetsägare som utifrån sin storlek riskerar att slå i stödtaket.
Även här är det en göteborgare som, uppenbart bekymrad om sina kunders framtid, förklarar att det ofta av rent praktiska skäl är el-avtalat så. Något som i regel oftast också är förmånligt för hyresgästen.
”Man har konverterat gamla industribyggnader till nya moderna verksamhetslokaler. Då är det oftast av praktiska och ekonomiska skäl svårt att göra om och dela upp hela el-infrastrukturen. Det gick givetvis inte att då förutse att det skulle innebära en nackdel för en framtida stödåtgärd”, säger Anders Björling teknisk chef på Castellum.
Men återigen så funkar inte riktigt ”det är avtalat” när fastighetsägare, alltså inte EU:s statsstödsregler, tvingas klä skott för uteblivet stöd. Svt Nyheters rubrik är: ”Hyresgäster kan snuvas på elstöd – flera bolag vill behålla pengarna”.
Rikshem är ett av de bolag som pekas ut. Men när jag hör efter med bolagets pressansvarige verkar det snarare handla om att det kvarstår för många frågetecken för att kunna säga något alls. Det är ju tämligen väsentligt att exempelvis veta om man slår i taket och att det därför finns några pengar att dela ut – eller snuva på.
Erik Hörnkvist, redaktionschef
