Förändringar som rör vårt boende måste hanteras varsamt – annars riskerar de att bli politisk dynamit. PM Nilsson, vd på tankesmedjan Timbro, tror att frågan om marknadshyror läggs på is inför valet eftersom det inte är något man vinner val på.
Bostadspolitik är sällan med på listor över de viktigaste samhällsfrågorna – varför tror du det är så?
– Jag tror att folk upplever bostäder som en marknadsfråga, de flesta löser sitt boende via olika marknadsmekanismer. Jag känner ingen som fått kontrakt på en hyreslägenhet när de flyttat till Stockholm – man ska ha stått i kö länge för att få det. Sedan är ju också de som inte har bostad en förhållandevis liten grupp i samhället.
[ Annons ]
Och att det är en marknadsfråga, innebär det då att det är politiskt ointressant?
– Ja, till stor del. Man kan se det som livsmedelsförsörjningen eller bilmarknaden. När det gäller finansiering för privatpersoner, som villkor för lån, avdrag, amorteringar, är det hyperkänsliga instrument som politiker helst inte vill röra. Inte heller fastighetsskatten.
Bostadsministern anser att politiken ska drivas mot att fler kan skaffa egna hem. Hur ser du på det?
– Jag kan förstå det. Tittar man på småhusområden är de över tid socialt stabila miljöer, och det kan bero på ägandet. Man värnar mer sitt område om det finns ett värde att bevara. För bostadsrätter är det lite samma sak. I studier som gjorts i slumområden i Afrika ser man positiva effekter om folk äger sina kåkar – det får i gång en spiral där folk tar hand om sitt boende.
Men har inte hyresmarknaden en plats, en frihet från att äga och kunna flytta snabbt om man vill?
– Jo, absolut, men då måste det även finnas en frihet att sätta ett relevant pris. Har men ett socialiserat system där man inte får använda priset blir det per automatik köer i stället. Därmed inte sagt att jag förespråkar en marknad helt utan några regleringar. Någon form av maktbalans behövs så att hyresvärden inte kan prisa ut hyresgäster hur som helst.
Var ska de bo som inte har råd att köpa?
– Även om det finns nackdelar med många stödsystem är jag av tron att det är bättre att inrikta bidrag enkom till de som inte har råd än att skaffa särskilt boende till fattigfolk. Sedan är det inte säkert att en fri hyresmarknad höjer hyran överallt, det kan även gå ner i mindre attraktiva områden.
M, KD och L kan tänka sig att införa fri hyra i nyproduktion, men SD bromsar. Varför?
– Deras stora engagemang, och skälet till att man finns, är frågor kring invandring och integration. Andra delar av politiken har de fått bilda sig uppfattningar om när de kom in i riksdagen. Ofta har det varit någon som varit engagerad i en fråga och sedan hållit fast vid en ståndpunkt som man inte velat ändra på. Min gissning är att det även gäller frågan om hyressättning.
– Min fördom om partiets väljare är att det inte är så många hyresgäster, de är tunga i landsbygd och på mindre orter där de flesta äger sitt boende.
Kan regeringen få dem att ändra ståndpunkt?
– Kanske. Möjligen går det att resonera i en sådan här fråga med mindre relevans. SD är ju ett parti som visat att de ändrar sig i frågor. Som EU- och senare Natomedlemskapet. Man har även modifierat sin syn på a-kassan och stora delar av socialförsäkringssystemet.
Om du hade varit kvar som statssekreterare hos statsminister Ulf Kristersson – skulle du då förorda att Moderaterna lyfte marknadshyror i nästa valrörelse?
– Principiellt är det viktigt, men det är också känsligt och politisk dynamit, som frågan om fastighetsskatt för Socialdemokraterna. Det är i grunden sunt att vara försiktig i detta med boende – det handlar så mycket om folks liv, så jag räknar med fortsatt stillestånd även i detta om marknadshyra.
