De flesta av oss går och hoppas. Det har vi gjort många gånger förr. Snälla ge oss den där breda blocköverskridande överenskommelsen om bostadspolitiken, uppgörelsen som löser upp knutarna och ger Sverige en fungerande bostadsmarknad. Det skriver Tomas Ernhagen, chefekonom Fastighetsägarna Sverige.
Annons:
Annons:
Annons:
När denna krönika skrivs vet jag inte hur valet kommer att gå, men det ska till ett mirakel för att vi inte ska hamna i en värre parlamentarisk röra än den vi har befunnit oss i under den senaste mandatperioden.
Vem tar vem, undrar många. Frågan är om någon tar någon överhuvudtaget. När ni läser detta har vi kanske svaret. Förutsättningarna för en bred bostadspolitisk uppgörelse ser hursomhelst inte bra ut.
Om någon av herrarna Löfven eller Kristersson blir statsminister i en minoritetsregering, kommer de att tvingas att söka stöd hos kortvariga majoriteter i olika sakfrågor. Vad kan det tänkas innebära för bostadspolitiken? Inte mycket bra.
Kanske sänkta ränteavdrag för privatpersoner, kanske ökat hyresgästinflytande vid större renoveringar, kanske förenklingar av plan- och byggregler. I min värld är det bara det senare området som har potential att tillföra bostadsmarknaden något positivt.
Sänkta ränteavdrag kan jag ha förståelse för ur ett bredare finansiellt stabilitetsperspektiv, men det måste kombineras med en sänkning av inkomstskatten och reavinstskatten vid försäljningar av bostadsrätter om det ska bli ett positivt inslag på bostadsmarknaden. Utan den kopplingen, blir det precis tvärtom.
Det som känns rätt i ett sammanhang, kan bli riktigt fel i ett annat. Samma sak gäller hyresgästinflytandet. Det låter sympatiskt. Tyvärr kommer det bara att fördyra förvaltningen av hyresrätter ytterligare.
Nej, det mesta tyder på att kommunpolitikerna kommer att få hantera bostadsförsörjningsansvaret utan hjälp från de högre statsmakterna. Vad kommer kommunpolitiker att göra på orter där befolkningen växer men där köpkraften inte räcker till? Panik! Ryggmärgsreflexen säger att här ska det levereras billiga hyresrätter. Ambitionen är god, men verkligheten sätter käppar i hjulet.
Inspireras av:
John McCain, republikansk senator som gick bort nyligen. Med sitt respektfulla agerande mot motståndaren, Barak Obama, under presidentvalet 2008 gav han den politiska anständigheten ett ansikte. Stort.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bygga billiga hyresrätter där folk vill bo. Och de försök som görs riskerar att jaga investeringskapital från hyresrättsmarknaden. När kommunerna kopplar markanvisningar till krav på låga hyror, kommer följden bara bli att det byggs färre hyresrätter. Investeringskapitalet kommer att söka sig någon annanstans.
Men det är värre än så. Alla dessa goda förslag krockar med den svenska modellen manifesterad i det så kallade bruksvärdessystemet. I detta system ska likvärdiga lägenheter ha lika hyra. Skulle ambitionen att leverera lägenheter med låga hyror lyckas, kommer många hyresvärdar att riskera att hamna i hyresnämnden med krav på hyressänkningar. Räkna med att ombildningarna till bostadsrätter tar fart.
Det ser lite dystert ut när det gäller bostadsfrågan. Det är bara att hoppas att våra rikspolitiker inser vikten av att prioritera bostadsfrågan, även i den parlamentariska röra som väntar efter valet.
Tomas Ernhagen,
chefekonom, Fastighetsägarna Sverige
