DEBATT I förra veckan presenterade regeringen ett förslag om tydligare producentansvar för förpackningar och returpapper. Här betonades att återvinningen i högre grad ska ske nära bostaden. I grunden bra tycker Robin Rushdi Al-sálehi, hållbarhetsförvaltare på Hemsö, men han menar att regeringen tydligare måste förmå producenterna att ta sitt ansvar att förebygga avfallet de skapar med sina förpackningar.
Annons:
Annons:
Annons:
Förra veckan kunde vi läsa om att regeringen ställer krav på fastighetsnära insamling och har ett PM ute på remiss. Som Hållbarhetsförvaltare var en av mina första uppgifter just att förstå, analysera och optimera avfallshanteringen i stort och i de fastigheter där vi erbjuder just fastighetsnära insamling av det som inte är hushållssopor (kallas också i folkmun för blöta sopor, monopolsopor, restavfall). Avfallsfrågan hade för Hemsös del varit aktuell i några år innan jag började och som i efterhand visade sig behöva just någon som på riktigt kunde gräva i frågan. Nu upphandlas arbetet och goda resultat väntas både monetärt och utifrån ett källsorteringsperspektiv.
Detta är dock ett arbete som har varit onödigt komplicerat, tolkats och tolkas av tjänstemän på kommunen, avfallsleverantörer och förvaltare. Det ska inte vara så. Diskussionerna har gått kors och tvärs över hur avfallshanteringen och materialåtervinningen ska optimeras i landet och att kommunalisera insamlingen av källsorterade sopor likt hushållssoporna har varit på tapeter. Det är en väg att gå och helt ärligt så skulle det förenkla arbetet för fastighetsägaren, men då är det ännu viktigare att producenterna ska stå för kommunernas insamlingskostnader och ev kostnader till avfallsleverantörerna samt krav på fastighetsägare att göra det de kan för att optimera sina miljörum/soputrymmen. Vart gränsen går är en fråga för framtiden, men principen är densamma för den aktuella diskussionen. För att avfallshanteringen ska kunna fungera utifrån närhetsprincipen, så är fastighetsägaren en part som vill vara hållbar och därför bör krutet läggas ännu mer på producenterna.
Idag är det producenterna som designar och förpackar sina varor på ett väldigt ohållbart sätt. Det är en ofantlig mängd olika typer av plast, glas, metall, tidningar och returpapper, wellpapp, elektronik, lampor samt att en salig blandning av material blandas vid tillverkning. Detta i sin tur gör att sorteringen blir ineffektiv och förutsätter att konsumenterna ska göra rätt (vilket vi svenskar har ett lagstadgat ansvar för i och med sorteringsansvaret) men där konsumenten inte alltid orkar sortera glasflaskan från metallocket. Vi fastighetsägare vill och kommer göra rätt, och gärna så snabbt som möjligt då vi idag betalar väldigt stora summor för hushållsavfall som skulle kunna sorteras men av bland annat ovannämnda skäl inte gör idag. Fastighetsägare behöver hållas i handen och få ett tydligt besked om hur insamlingen ska göras. Helst ska kommunerna tillsammans med avfallsleverantörer implementera den fastighetsnära insamlingen överallt. Det skulle spara oss en hel del huvudvärk.
Jag skummade igenom PM:et och läser att vi fastighetsägare ska fortsatt stå för informationen, utrymmet, kärlen och kärlrengöringen, och kommer få bortforslingen gratis. Det är riktigt glädjande besked även om jag likt Rikard Silverfur, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna, tycker att producenterna gärna får bekosta allt. Då skulle de räta sig in i leden ännu mer för att skapa en hållbar insamling.
Producenterna har åkt på en räkmacka tillräckligt länge
Det är förövrigt många positiva ändringar i lagar och förordningar som jag kan uttyda, samt ett mål på att minst 60% av alla bostadshus ska inneha fastighetsnära insamling av avfall om det inte är oskäligt utifrån fastighetens förutsättningar från och med 1 april 2025. Här tycker jag att det är läge att skriva 100% och gälla alla fastighetstyper där det inte är oskäligt. Producenterna har åkt på en räkmacka tillräckligt länge och måste ta sitt ansvar att förebygga avfallet de skapar med sina förpackningar. Målet ska vara att höja insamlingsnivån till en så hög nivå som möjligt och skapa så rena flöden av materialåtervunna material som möjligt. Alltså att materialen återvinns på riktigt och kan återanvändas, istället för att exempelvis brännas som vi alla läst ”skandalerna” kring plasten som bränns de senaste åren. Detta beror i stor del på att det helt enkelt svårt att återvinna plast när det är så många olika plaster som ska återvinnas samtidigt. Pantflaskorna är nog det enda goda exemplet idag.
Nej, utifrån ett hållbarhetsperspektiv så bör producentansvaret krävas på riktigt och kostnaderna läggas på de som bidrar till det sopberg som vi svenskar konsumerar oss till. Ser vi till FNs globala hållbarhetsmål nr 12, hållbara producent och konsumentmönster, så kan hårdare krav på producenter göra att de i ett samlat grepp tar tag i frågan och kan minska svenskarnas sopberg och skapa ännu bättre källsortering. Detta globala hållbarhetsmål är förövrigt ett av målen där Sverige rankas lågt då vi konsumerar ofantliga mängder resurser per capita. Något som fastighetsägare inte kan påverka från sin sida och omöjligt kan gissa vilka framtida fraktioner som kan komma att läggas till för att hantera avfallet. Vi vill inte hålla på att ändra informationen, kärlen och anpassa avfallsutrymmen hela tiden. Det måste producenterna och de som fått uppdraget att samla in avfallet, exempelvis FTI (förpacknings och tidningsinsamlingen), lösa. Optimering av avfallshanteringen i Sverige måste komma från producenterna. Det är dem som måste förebygga avfallet och förenkla konsumenternas materialåtervinning genom hållbara förpackningslösningar. Vi fastighetsägare ser fram emot minskade sopberg, inte en fortsatt ”hantering” av den som finns idag. Vi ser fram emot minskade kostnader för avfallshanteringen som det kommer innebära när hushållssoporna minskar och mer källsorteras!
Vårt allas mål bör vara att avfallet samlas in så nära som möjligt och att inget, absolut inget, hamnar i naturen. Punkt.
Robin Rushdi Al-sálehi
Hållbarhetsförvaltare på Hemsö
