[ Annons ]

Publicerat 23 mars, 2015

Plats på scen för bättre bevarande

Att bevara kulturhistoriskt värdefulla byggnader och samtidigt göra dem energieffektiva är inte alltid lätt att kombinera. Men nu finns en ny modell där bebyggelseantikvarier, energiingenjörer och arkitekter kan mötas. Inte minst i valet av olika material.

Laholms Teater har anor från 1913 och var i stort behov av ansiktslyftning och ett bättre inneklimat.

[ Annons ]

– Hade man gjort som vanligt hade man löst det med ett frånluftssystem med tilluftsventiler i väggarna. Men eftersom det fanns en stor outnyttjad vind fanns det möjlighet att installera ett FTX-system och återvinna värmen i luften, säger Heidi Norrström, arkitekt vid
Chalmers.

För att inte förstöra de kulturhistoriska värdena i interiören har tilluftsdonen lagts inne i väggarna och placerats under stolarna uppe på balkongen. Samtidigt har de gamla förgyllda dekorationerna i teatersalongen återställts.

Uppe på balkongen har tilluftsdonen placerats under stolarna.
Uppe på balkongen har tilluftsdonen placerats under stolarna.

Enligt plan- och bygglagen ska byggnader vara energieffektiva – samtidigt som de kulturhistoriska värdena ska bevaras.

– Energikravet och kravet att bevara går inte alltid att kombinera. Man måste göra en avvägning, säger Heidi Norrström.

I sin avhandling har hon utarbetat en modell som ska underlätta avvägningen mellan energi-effektivisering och bevarande. Just som skedde på Laholms teater.?Idag anlitar många mindre fastighetsägare en expert i taget och får ingen samlad bedömning när det är dags för restaurering av äldre hus. Men i Heidi Norrströms modell samarbetar bebyggelseantikvarier, energiingenjörer och arkitekter redan från början, därmed kan risker och möjligheter synliggöras tidigt vid en ombyggnad. Först görs en inventering av kulturhistoriska värden, arkitekturkvalitéer och energiprestanda så att alla har samma underlag.

Om man har ett underhållsfritt material så ligger det i sakens natur att det inte går att underhålla. Vid en skada måste man byta alltihop.
Heidi Norrström

– Fastighetsägaren har också intresse av inventeringen för att få en bra överblick över brister och möjligheter.

Efter detta utarbetar de tre professionerna var sitt förslag till åtgärder. I förslagen förklarar och argumenterar var och en för sin sak så att de andra sedan har en möjlighet att sätta sig in i frågan och ta ställning. Det hela bygger på ömsesidig respekt för varandras yrkeskunskaper. Fastighetsägaren får här förklaringar till varför olika åtgärder är viktiga.

En översiktskarta med konsekvenser av förslagen utarbetas därefter, varpå man gör jämförelser och för diskussioner om konsekvenserna. Sedan försöker man komma överens om ett gemensamt förslag, som blir en sammanvägning av de tre olika aspekterna. Detta presenteras för fastighetsägaren.

– Om man har ett 1800-talshus som föreslås tilläggsisoleras med trapetskorrugerad plåt så kanske man tar bort det förslaget.

Diskussionerna i modellen rör inte minst materialval. De måste anpassas till varje byggnads specifika förutsättningar. Om man har en byggnad med kulturhistoriska värden kanske man inte går in med plastmaterial utan istället använder material som redan finns i huset.

– En tilläggsisolering kan påverka fasaden onödigt mycket, så att den blir för tjock.

Men Heidi Norrström nämner ett lyckat exempel som ingenjör och
fil dr Pär Johansson arbetat med. Ett landshövdingehus i Göteborg fick vakuumisolering bakom träfasaden. Fasaden plockades då ner, man satte dit en tunn vakuumisolering och spikade dit träfasaden igen. Därmed blev inte väggarna onödigt tjocka.

Hon påpekar dock att detta inte går att genomföra på en tegelfasad där man inte kan ta bort ett skikt. Varje byggnad är unik.

Heidi Norrström propagerar för traditionella material, som går att underhålla.

Om man har ett underhållsfritt material ligger det i sakens natur att det inte går att underhålla. Vid en skada måste man byta alltihop.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]