15 minuter bort. Längre än så vill inte framtidens boende ha till allt som behövs för det dagliga livet. Illustration: Dennis Eriksson
Publicerat 11 november, 2021

På spaning efter en stad på nytt

Sverige öppnar upp igen. Det sker med en debatt om vändande flyttströmmar och nya stadsideal. Är storstäderna förlorare när samhället återgår till det normala?

Att höstens stora kultursidesdebatt blev för eller emot Stockholm behöver kanske inte betyda något. Men tillsamman med rapporter om minskad eller rentav negativ nettoinflyttning till de största svenska städerna kan det vara värt att fundera över. Har pandemin blivit en slags vändpunkt när det gäller urbaniseringen?

[ Annons ]

– Absolut inte. Däremot behöver städerna utvecklas och förändras, vilket vi redan såg innan pandemin.

Det säger Per Schlingmann, trendspanaren som en gång bidrog till Nya Moderaternas åtta år i regeringsställning. Nu har han tillsammans med handelsprofessorn Kjell A Nordström skrivit Corona Express, en spaning om världen efter pandemin.

Städerna behöver utvecklas och förändras, vilket vi redan såg innan pandemin.

– Om städerna lyckas bli mer decentraliserade med närhet till natur är jag övertygad om att de kommer att bli framgångsrika. Däremot är det tydligt att också mindre städer nu står som vinnare.

Städer ersätts snarare av regioner, anser Per Schlingmann. Även områdena runt städerna blir populära, inklusive den stadsnära landsbygden.

– Jag tror att många förändringar som har skett i stadsrummet under pandemin kommer att leva kvar. Livskvalitet, upplevelser och det genuint lokala har blivit viktigare. För att locka behöver man erbjuda något bortom det rent funktionella. Stadskärnorna behöver exempelvis bli mer lokala, ha en egen identitet och fler boende.

I sin bok beskriver Schlingmann och Nordström pandemin som en tidsmaskin som fått en utveckling som egentligen skulle tagit flera år gå på ett år.

Just nu är det påtagligt att mindre orter är vinnare av utvecklingen.

Konkret, vilka områden är det som vinner på det?

– Just nu är det påtagligt att mindre orter är vinnare av utvecklingen medan de stora städerna, inte minst Stockholm, nu måste förtjäna sin attraktivitet på ett nytt sätt. Inte minst kommer mellanstora städer med ett tydligt näringslivskluster, närheten till natur och högre utbildning att bli framgångsrika.

Lars Anders Johansson är kulturdebattör och tidigare samhällspolitisk expert på Villaägarna, för vilka han precis skrivit en bok för att missionera för småhuslivets välsignelser.

– Det är klart boendemiljön blir viktigare. Corona-åren förstärker en trend som vi sett redan innan. Människor var redan tidigare beredda att flytta ganska långt för att bo som de önskar, och då står ett eget hus och trädgård ofta högt på listan, säger han.

Människor var redan tidigare beredda att flytta ganska långt för att bo som de önskar.

Lars Anders Johansson är kritisk till en politik som han menar handlar om motstånd mot bilägande och byggande av flerfamiljshus på den dyra marken intill spårstationerna.

– Det är synd om kommuner satsar på små lägenheter invid pendeltåget, när efterfrågan pekar på något annat. Jag tror att vi riskerar att få en bostadsrättsversion av miljonprogrammet.

Vägen framåt tror han ofta kommer vara ”trädgårdsstäder”, en slags mer yteffektiv version av villaområden.

– Jag hoppas att kommuner börja konkurrera om invånare genom att erbjuda så bra boendemiljöer som möjligt. I flera decennier har det varit säljarens marknad. Kanske blir den nu köparens. Då måste utbudssidan erbjuda riktigt hög kvalitet. Fastighetsägare och byggherrar på heta inflyttningsmarknader har inte behövt tänka så mycket på efterfrågan tidigare.

Distansarbetet ter sig i debatten ofta som motorn i framtida stadsutvecklingstrender.

– Arbetslivets förändring är den mest påtagliga förändringen av pandemin, säger Per Schlingmann och fortsätter:

– Vi har gått från ett till fyra olika rum för arbete, förutom det traditionella kontoret också hemmet, ”det tredje rummet” i form av exempelvis kaféer och co-workingplatser och slutligen de digitala rummen.

Vi har gått från ett till fyra olika rum för arbete.

Hemarbete är regionalt snedfördelat. När vi jobbade som mest hemma under pandemin gjorde nästan sex av tio stockholmare det. Motsvarande andel i Dalarna och Norrbotten färre än tre av tio. Storstadsbefolkningen verkar alltså vara mindre fysiskt bundna vid sina arbeten. Det talar i så fall för att livskvalitet och boendemiljö kommer vinna mark, på bekostnad av närheten till jobbet, vilket i så fall skulle kunna gynna orter och stadsmiljöer som hittills prioriterats bort. Det skulle i så fall innebära att tre decennier av stark tillväxt för storstadsregionerna ersätts av en tid då tillväxten sker mer jämnt fördelad över landet.

Oavsett vilket tror Per Schlingmann att boendemiljön kommer präglas av större krav på närhet.

– Vi brukar tala om 15-minutersstaden. Där allt som behövs i det dagliga livet finns en kvart bort, inklusive natur.

[ Reportage ]
[ Nyheter ]
[ Krönikor ]