Det är inte många fastighetsägare som hyr ut lägenheter i hus med grund från 1200-talet. För Åke G Sjöberg, 79 år, och andra som äger K-märkta hus är regelverket strikt – allt för strikt tycker Åke.
Få känner sin hembygd lika väl som Åke G Sjöberg. Under ett hastigt varv runt våningen på Strandgatan i Visby berättar Åke om allt från igenbyggda innerstadsgränder till de lokalt tillverkade dopfuntarna som återfinns i kyrkor runt om hela Östersjön. När rundturen når salongen får Åkes historiekunskaper sin förklaring. De höga väggarna täcks från golv till tak av böcker, böcker och åter böcker. De som inte ryms i hyllorna står upptravade lite varstans runt om i våningen.
[ Annons ]
–?Bostad och böcker är det jag lagt mest pengar på i mitt liv, säger Åke som nu bott granne med sina egna hyresgäster sedan 46 år tillbaka.
Åke G Sjöberg är född och uppvuxen på Gotland men har bott i Uppsala under en lång studieperiod. När erbjudandet om tjänsten som gymnasielektor i historia på Säveskolan i Visby kom bestämde han sig för att återvända hem. Han började undervisa gymnasieelever i samma skola där hans farfar en gång studerat, och nu senast hans barnbarn. 79 år gammal rör sig Åke inom den ett par stenkast vida radie där släkten alltså har levt i fem generationer.
I dag är han änkling sedan 14 år tillbaka, men han är definitivt inte ensam. Som en av de största Gotlandskännarna har han under åren haft en rad hedervärda förtroendeuppdrag i sin hembygd, däribland ett par decennier som tysk konsul, många år som ordförande i kyrkofullmäktige i Visby församling, och 25 år som ordförande för de församlingsdelegerade i Samfälligheten Gotlands
kyrkor. Samfälligheten har sedan 1984 haft hand om en stor del av vården och underhållet av öns 92 medeltida kyrkor hela vägen från fördelning av anslag till kontakt med myndigheter, hantverkare och andra inblandade. Genom årens lopp har Åke haft en enkel metod för att skilja på jobb och fritid;
–?Är jag hemma så är jag i tjänst, brukar jag säga.
Utöver ovanstående uppdrag har Åke också varit med och arbetet med vård och restaurering av bland annat Visbys berömda och uråldriga ringmur, genom föreningen Byggnadshyttan på Gotland. Åkes insatser kan återfinnas runt om på hela Gotland, men när det kommer till det egna Sjöbergska huset finns inga planer på några större ingrepp.
–?Man skulle kunna pytsa in en miljon kronor i renoveringar bara för den här våningen, och det skulle ändå inte synas. Det är mycket som är nedslitet, men det får nästa ägare ta hand om. Rörstammar och annat måste ju underhållas, men mer än så tänker jag inte göra.
Trots sin respektabla ålder är Åke aktiv i sin roll som fastighetsägare, hyresvärd och förvaltare. Eftersom Åke bor så nära inpå sina hyresgäster kan de flesta problem redas ut i trapphuset. Åkes son, som också bor i huset, hjälper till med mycket praktiska göromål hos de andra hyresgästerna. En tät grannsamverkan gör också vardagen enklare.
–?Här har man verkligen det lilla samhällets fördelar. Jag och grannarna delar ett medeltida förrådsrum på gården med gemensam ingång och ställer upp med tjänster för varandra. Just nu är det nog de andra som har mer nytta av mig, men man vet inte hur lång tid det tar innan jag kanske blir mer beroende av de andra runt omkring. Än så länge klarar jag av det mesta själv.
Åkes vardagliga sysslor inbegriper allt från städning av trapphuset till att köra avfall till återvinningsstationen vilket alla fastighetsägare på Gotland själva ansvarar för. Konflikter uppstår sällan i huset och har bara en enda gång gett Hyresgästföreningen ett ärende i Åkes hus. Det var för ett antal år sedan när meningsskiljaktigheter uppstod mellan Åke och två hyresgäster om hyressättningen.
–?Jag hade precis skaffat centralantenn till huset, och då fick man lov att lägga på 13 kronor i månaden på hyran. Två av hyresgästerna protesterade och kontaktade Hyresgästföreningen som kom hit för att granska saken. De blev förvånade över att vi redan hade så låga hyror, så det ledde ingen vart. Båda hyresgästerna gick ur Hyresgästföreningen efter det, säger Åke och skrattar åt minnet.
Det tog Åke som ett bevis på att hyrorna släpat efter under en väldigt lång tid. Att ta över ett hus som byggts i slutet på 1700-talet är en utmaning i sig, men åratal av knappa hyresmarginaler har inte gjort det lättare att hålla efter underhållet.
–?När vi 1965 köpte huset gällde fortfarande 1942 års hyressättning på grund av hyresregleringen, och det var oerhört låga summor. Det har gjort att många hus här har förfallit för att hyresvärdarna inte har kunnat ta ut tillräckligt med pengar för att rusta upp.
I dag ser den gotländska fastighetsmarknaden helt annorlunda ut. De idylliska husen har blivit högt eftertraktade av investerare från fastlandet, vilket Åke menar går ut över bygden på ett negativt sätt.
–?Jag är inte förtjust i att folk som inte är härifrån ska köpa hus här men sen inte bosätta sig här. De fortsätter att betala skatt till sin hemort och driver upp bostadspriserna för alla andra här.
Åke tycker inte att han lägger så mycket tid på sin roll som fastighetsägare, men hans omsorg för både hyresgäster och fastigheten är omistlig. När Fastighetstidningen hälsar på har han precis varit ute under den stekande julisolen och hällt ättikssprit längs husväggen för att hålla ogräs borta. På andra sidan huset, i trädgården, har Åke placerat en vacker stentavla i gräset, lutad mot sophuset.
–?Jag såg den på en öppen ateljé hos konstnären och tänkte att den skulle passa i trädgården, förklarar Åke.
När Åke och hans hustru köpte fastigheten 1965 fick de ett par hyresgäster på köpet som bodde kvar livet ut. Sedan dess har flyttlassen gått, men inte särskilt ofta.
–?De som flyttar in flyttar inte gärna härifrån, så det är ganska lång väntetid om man vill bo här, men det vet folk om. Jag vill helst ha barnfamiljer i huset, och det har jag för tillfället. Det ger mening åt huset, och det ger mening att ha barnfamiljer i staden.
Att Åkes hus, precis som många andra gotländska fastigheter, är K-märkt gör att mycket underhållsarbete kan dra ut på tiden, om det ens får lov att bli av. Det handlar vanligtvis om att förändra fasader eller byta ut originalgolv, vilket kräver länsstyrelsens tillstånd. Åke tycker att det finns en gräns för hur mycket som bör bevaras bara för sakens skull.
Själv är han tämligen liberalt lagd när det kommer till att förnya, eller kanske snarare förbättra, de gamla husen i stenstaden. I ett fall skrev han själv till byggnadsnämnden och motiverade varför han tyckte att hans granne skulle få bygga balkong. Tillstånd beviljades och Åkes granne kan nu avnjuta solljuset på sin övervåning. –?I vissa fall får man inte ens byta tapeter. Det är alldeles för snålt med tillstånd, inte bara från länsstyrelsen, utan ofta från grannar också.
Sjöbergska huset, som Åke själv kallar sin fastighet, vilar på en stengrund från 1200-talet och har genom åren byggts ut över två uråldriga brunnar i källaren. Åke vet mycket om huset och dess historia, men har ingen gissning om vad fastigheten skulle vara värd i dag.
–?Jag har inte en aning om vad huset skulle gå för om jag sålde det i dag. Jag ska helst bo här till min död, så jag har aldrig tagit reda på det.
Vad som kommer att hända med huset efter det är inte heller något som upptar Åkes tid.
–?Jag blir inte ledsen om nästa ägare förändrar huset. Det vore roligt om den personen kunde lägga lite pengar på att öppna upp i källaren och få fram de gamla brunnarna, men var och en måste få göra det som fungerar i ens egen tid.
Om åke g sjöberg
Född: Klinte, Gotland.
Familj: Min trolovade, barn och barnbarn.
Bor: I sitt eget hyreshus på Strandgatan i Visby.
Bakgrund: Åke har
arbetat som tysk
konsul, historielektor på gymnasiet och haft flera hedersuppdrag, bland annat 25 år som ordförande för Samfälligheten Gotlands kyrkor.
