När dåvarande migrationsministern Tobias Billström (M) för två år sedan försökte initiera en diskussion om hur volymen nyanlända påverkar integrationsarbetet mötte han stark kritik, även internt inom sitt parti. I november justerade Migrationsverket upp sin prognos över antalet asylsökande 2015. Samhället behöver i år ha en beredskap för att ta emot 80 000?–?105 000 asylsökande. […]
När dåvarande migrationsministern Tobias Billström (M) för två år sedan försökte initiera en diskussion om hur volymen nyanlända påverkar integrationsarbetet mötte han stark kritik, även internt inom sitt parti.
[ Annons ]
I november justerade Migrationsverket upp sin prognos över antalet asylsökande 2015. Samhället behöver i år ha en beredskap för att ta emot 80 000?–?105 000 asylsökande. Prognosjusteringen bildar fond åt en förnyad diskussion om migrationspolitiken. Diskussionen är naturligtvis mycket bredare än att bara handla om mängden asylärenden. Men det är tveklöst referenser till volymer som rör upp mest känslor.
Jag tycker ämnet är svårt. Det finns något motbjudande i att diskutera kvantiteter, kronor och ören när det ytterst handlar om skydd för människor på flykt. Det är ett rikt lands privilegium att kunna välkomna flyende människor med mer än bara ett basalt skydd, i förlängningen med en möjlighet att skapa sig en ny framtid här i Sverige. Vi har en politik för det och vi avsätter resurser för just det, på både statlig och kommunal nivå.
Men samtidigt – för att kunna erbjuda ett värdigt mottagande behövs mer personal, fler lokaler, mer mat, mer utbildningsmaterial, större vårdresurser och mycket mer. Ett av de främsta behoven är boende. Och här betyder volymer allt.
Av de 112 000 asylsökande som Migrationsverket beräknas ha inskrivna i slutet av 2015 behöver två tredjedelar hjälp med boende. I bostadsbristens Sverige tvingas myndigheten enligt ett pressmeddelande ”förlita sig till boenden i form av vandrarhem, campingstugor och liknande”. Regeringen har nu gett Boverket i uppdrag att redan i mars lämna förslag på åtgärder för hur tillgång och tillträde till bostäder kan hanteras givet det ökade antalet nyanlända.
I ”och liknande” ingår förmodligen boende som privata fastighetsägare hyr ut till Migrationsverket, direkt eller via olika entreprenörer som tecknar avtal med Migrationsverket.
En generös flyktingpolitik förutsätter tillgång till boende. Där tillför fastighetsbranschen värdefull samhällsnytta. Men det är naturligtvis oerhört viktigt att enskilda företag agerar ansvarsfullt och etiskt. Med skriande behov är möjligheterna stora och många håller nu ett vakande öga på hur olika aktörer agerar, några sannolikt i förhoppning om att belägga sin tes om ”oseriösa lycksökare i migrationspolitikens Klondyke”.
En generös flyktingpolitik ?förutsätter ?tillgång ?till boende. Där tillför fastighetsbranschen värdefull ?samhällsnytta.
Boverkets uppdrag är otacksamt, men också oundvikligt. Att inget göra är inte ett alternativ. Samtidigt är det något olustigt välbekant med det. Politiken ger uppdrag om lösningar för utvalda kategorier – asylsökande, studenter, unga utan startkapital, äldre – men har hittills saknat förmågan att anlägga ett helhetsperspektiv.
Om bostadsmarknaden fungerade bättre skulle behovet av kategorilösningar vara mindre. En blocköverskridande överenskommelse om nödvändiga reformer på bostadsmarknaden vore därför mer välkommen än den i mina ögon olyckliga Decemberöverenskommelsen.
För anställda vid Migrationsverket och för politiker och tjänstemän i kommunerna som tar ansvar för att vår asylmottagning fungerar är inte viljan att hjälpa människor på flykt något underordnat. Man säger snarare ”Ge oss möjlighet att hjälpa” än ”Stäng gränserna”.
Men ute hos dem på fältet, långt från debatt- och kultursidornas etikdiskussioner, påverkas förmågan att erbjuda en bra start på ett nytt liv i Sverige, eller ett tillfälligt skydd, direkt av volymen nyanlända.
Debatten lär fortsätta och i växande utsträckning beröra även många i fastighetsbranschen. Jag hoppas att fokus kommer att ligga vid HUR vi bäst hanterar migration och integration, men skräms inte av att även volymfrågan på ett nyktert sätt ges utrymme i samtalet.
Martin Lindvall
Näringspolitisk chef Fastighetsägarna Sverige
Martin listar
- Alla offentliga utgifter måste kunna diskuteras. Det kallas politik.
- Blir avundsjuk när jag åker runt i landet och ser vilka idrottshallar det finns utanför huvudstaden…
- ?…men hoppas på ?ett lyft när Stockholms-?överenskommelsen ?realiseras.
