[ Annons ]

Staffan Corp, arkitekt med examen från KTH. Anställd hos Brunnberg&Forshed Arkitektkontor 2000. Hösten 2009 blev han delägare och är sedan vintern 2014/15 vd för företaget. Gillar även modern arkitektur och bor i en lägenhet i ett hus i Norra Djurgårdstaden ritat av Gert Wingårdh. Foto: Johan Bergmark
Publicerat 31 oktober, 2023

”Ordet pastisch är som en örfil”

Staffan Corp, arkitekt och vd på Brunnberg & Forshed Arkitektkontor, stänger inte dörren för klassiskt inspirerade bostadshus. Han anser att det går att förena med god arkitektur. Och 3D-printad stuckatur i taket är inte pastisch, tycker han.

Allt fler kommunpolitiker vill ha mer klassisk arkitektur, och många arkitekter är med på tåget. Vad är det som har hänt?

–  Jag tror att det man egentligen önskar sig är en hög kvalitet. När det är någonting i tiden så är vi väl ganska sugna på att plocka upp det.

[ Annons ]

Hur då menar du?

– Jag skulle säga att allt fler arkitekter tar till sig frågan och funderar på vad förändringen i opinionen betyder för oss som kontor. Vad kan vi tycka är bra med detta och vad ogillar vi?

Och vilka är de positiva delarna som du ser det?

–  Det är strävan efter att hitta kvalitéer och bygga vackert. Vi har gjort ett bostadsområde i Viskafors med moderna hus, men med klassiska spröjsade fönster och lertegelstak. Under 70- och 80-talen kallades spröjs för ”gammelsnusk” i arkitektkåren, men jag tycker vi ska ha öppna sinnen och hämta element från förr som passar in.

Varför är det viktigt?

– Det finns någonting i det där med materialitet och omsorg i utförandet som man kanske saknat i viss mån i den massproduktionen som har skett under ett antal år.

Är det kanske en reaktion på att arkitekter har varit dåliga på att tillgodose de kvaliteterna under 50 års tid ungefär?

– Oj, vilket långt tidsspann du tog där. Men jag skulle säga så här: vi har nog alltid strävat efter att skapa bostäder där vi själva vill bo, men arkitekten är ingen stark maktfaktor i byggsverige.  Så jag har lite svårt att ta på mig den skulden, faktiskt.

Om du får ett uppdrag att bygga en kopia av ett vackert hus från sekelskiftet – skulle du ta det?

–  Ja, visst kan vi göra det, men frågan är om det finns beställare som är beredda att betala vad det kostar. Ska det vara 3,60 meter i takhöjd, kalksten i trapphusen hela vägen upp, ljusa trapphus, fiskbensparkett, friser, stuckaturer och så vidare? 

Ja, ska det?

– Antagligen inte, och risken blir väl då att man sminkar grisen för att det ska se ut som en 1800-talsbyggnad, alltså lite Disneyland.

Och i dagens byggkris lär det kanske vara än mer osannolikt?

–  De allra dyraste projekten till en smal målgrupp har alltid klarat sig. Men nu är det till och med svårt att få ihop en kalkyl för att bygga de enklare projekten och ska du ta in det riktiga hantverket blir det väldigt få projekt som går att förverkliga. Någon lösning på bostadsbristen är det förstås inte.

Så trenden går över när politiker, byggföretag och bostadsbolag inser att kalkylerna inte håller?

– Eller så kan det också bli att man ställer krav på att det ska bli billigare att producera olika typer av klassiska element.

Hur skulle det kunna se ut?

– En gång i tiden var det dyrt att installera ett kylskåp, nu har alla kylskåp hemma. Så det kan ju bli så att det blir en massproduktion av dekorativa element till lägenheter. Det kanske går att göra billigt i framtiden, kanske i 3D-printad form?

Låter lite som billig pastisch?

– Är pastisch samma sak som att någonting är dåligt utfört? Eller är det bara att det ser gammalt ut, men är gjort på ett annat sätt? Skulle vi bygga något nybrutalistiskt i dag kan väl även det kallas pastisch. Men nu används ordet som en örfil och att en arkitekt borde skämmas om hen ritar något som lånar från en annan tid.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]