Marie Linder, ny ordförande för Hyresgästföreningen anser att den stora utmaningen är att upphäva orättvisorna som råder mellan boendeformerna.
Tyresö – en av Stockholms skärgårdskommuner som skulle kunna karakteriseras som ett ”folkhemmet by nature and sea”. Här finns inga flashiga gräddhyllor som hos grannarna Nacka och Värmdö, och vid sidan av ett slott och en och annan herrgård ligger miljonprogramshusen i Bollmora.
[ Annons ]
Det var nog ingen tillfällighet att Ingvar Carlsson, socialdemokratisk partiledare från 1986 till 1996, bosatte sig och kände sig hemma i Tyresö där han fortfarande har en lägenhet. Att man hittar Hyresgästföreningens nya ordförande några kilometer bort känns helt logiskt – och att hon bor i ett hyreshusområde ägt av det kommunala bolaget Tyresbostäder är lika logiskt det.
Vid radhuset som familjen hyr pekar Marie Linder på en rabatt där det mesta så här sent på hösten har kroknat.
– Det där är mitt lilla ansvarsområde, säger hon glatt (det ska visa sig att Marie Linder är en person som alltid är nära ett skratt). Jag ska hålla efter rabatten och klippa gräset. Vi hyresgäster har ett självförvaltningsavtal och sköter det yttre underhållet. Värden bekostar material.
Avtalet har hon förstås varit med och förhandlat fram som ordförande för den lokala hyresgästföreningen i området. Det uppdraget har hon lämnat över till någon annan – nu är det 525 000 medlemmar över hela landet som är hennes något större flock. Hushåll som av olika skäl valt att bo i en hyreslägenhet.
– Jag ogillar verkligen bilden av hyresrätten som ett transitboende, något man vistas i fram till det är dags att köpa en bostadsrätt eller en villa. För mig är det viktigt att höja hyresrättens status. Den är våra hem och liksom jag trivs de flesta utmärkt med att hyra sin bostad, säger Marie Linder när vi strövar runt i skogsområdet bakom husen.
Stigar som sträcker sig ända bort till Tyrestaskogen – ett perfekt område att rasta familjens hundar, en portugisisk vattenhund och en kinesisk nakenhund.
Några dagar senare ses vi på riksförbundets kontor på Norrlandsgatan mitt i Stockholm, en miljö fjärran från Tyresös skogsområden. Marie Linder konstaterar att hon nu suttit i ordföranderummet i exakt fyra månader och nio dagar. Ett rum som hennes företrädare Barbro Engman hade i besittning under 14 år.
Ingen som intervjuade eller debatterade med Barbro Engman kunde låta bli att fascineras, eller om man så vill förfasas, över hennes förmåga att vrida och vända på orden. En intervju med Barbro Engman var ofta en uppvisning i retorik spetsat med motfrågor som kunde göra den mest rutinerade reporter osäker.
Den känslan ger inte Marie Linder. Hon lyssnar nyfiket på frågorna, smakar på svaren och letar efter formuleringarna. Efter en så kort tid har hon ännu inte hittat sina ”oneliners” och det är ingen tillfällighet att den rutinerade pressekreteraren Anna Wennerstrand är med under intervjun. ”Bara i lärosyfte”, bedyrar Anna.
Vad vill då Marie Linder med den hyresgäströrelse hon tagit över? Ja, svaren är förstås att utveckla organisationen vidare, att stärka de förtroendevalda och inte minst att öka medlemsantalet. Det har backat en del de senaste åren, kanske för att folk inte har råd eller för att servicen inte varit den man förväntat sig.
Men, undrar jag, vilket är det viktigaste spåret för dig?
– Det är att hyresrätten inte ska missgynnas som den gör idag. Nu råder en ekonomisk ojämlikhet mellan att hyra och att äga sin bostad. En skatteorättvisa som gör att en hyresgäst betalar 2 000 kronor mer för sitt boende jämfört med ett hushåll som bor i en bostadsrätt.
Orättvisa nummer två som sticker henne i ögonen är rot-avdraget.
– Miljonprogrammet står inför stora behov av upprustningar och det får inte leda till att folk måste lämna sina hem på grund av kraftiga hyreshöjningar. Samtidigt ger staten 14 miljarder kronor per år till att byta kök och bygga altaner. Jag tycker det är rimligt att vi igen lyfter den frågan – ska ägda bostäder få 14 miljarder och hyresrätten ingenting?
Jo, konstaterar hon, den nya rödgröna regeringen har lovat 1,7 miljarder till satsningar på miljonprogrammen, men vad är det mot 14 miljarder? Orättvisor, säger hon, är det som kan uppröra henne mest.
– Och att man inte tror på att människor har en inneboende kraft att påverka. Jag kan bli fruktansvärt arg när de i min lokala styrelse ringer till bostadsbolaget och inte blir väl behandlade. Jag tror på alla människors lika värde, Ja, jag vet det låter som en floskel men det finns oerhört starkt hos mig.
Efter drygt 20 år i Tyresö kommunfullmäktige och säkert också hemifrån, hennes pappa var aktiv fritidspolitiker (S), har hon fått inblick i politiken. Oerhört viktigt eftersom hennes arbete handlar mycket om lobbyverksamhet i maktens korridorer.
Att hennes fyraåriga mandatperiod också sammanfaller med en socialdemokratisk regerings ser hon inte som en nackdel, men samtidigt betonar hon att Hyresgästföreningen är partipolitiskt obunden och inte heller en sammanslutning för enbart de med bostad.
– Vi ska ta ett bredare samhällsansvar och även jobba för dem som är på väg in på hyresmarknaden. Jag bor granne med en familj som har fem barn. Det är viktigt för mig att de ska ha någonstans att bo i framtiden.
I mångt och mycket säger hon att Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna har samma agenda. Men på några punkter står man långt från varandra: att minska på regleringen av hyrorna, att ändra bruksvärden så att de mer speglar lägenheternas attraktion.
Rena marknadshyror avfärdar Marie Linder snabbt: ”Det skulle inte byggas mer än idag”. När frågan handlar om förändringar av bruksvärdet tystnar hon en stund, blickar lite åt sin pressekreterare.
Detta är minerad mark för en ordförande som vet om att vissa medlemmar (de som bor attraktivt i stadskärnorna) inte vill höra några nya tongångar om lägeshyror.
– Vi har ett system som fungerar bra. Man får fundera och vidareutveckla, säger hon kort.
Men vad innebär ett bruksvärde för dig?
– Det är kvalitet i boendet och att man mäter rätt saker. (Ny tystnad) Att det är jämförbart och likvärdigt. Det där lät väl rätt platt, konstaterar hon och tittar igen på Anna Wennerstrand.
När hon samlat tankarna en stund landar hon i ett resonemang om att man kan skruva vidare på hur bruksvärdet ska tolkas, men inte exakt hur.
– Man får hålla sig till det som går att mäta och läget är ett mer trubbigt mått än det som rör kvaliteten inne i en lägenhet. Det är inte alla som tycker att centralt är bra, nära skogen är också ett bra läge tycker jag.
Att det skulle ligga en orättvisa i att hyrorna i attraktiva områden är förhållandevis låga jämfört med de i städernas ytterområden anser hon inte.
– Jag har inte hört någon medlem säga att de betalar för lite i hyra, eller att någon annan hyresgäst betalar för lite i hyra. Det jag hör och det statistik visar är att folk som bor i hyresrätt betalar en större del av sin disponibla inkomst jämfört med andra grupper.
I andra storstäder kommer man överens om en lägesfaktor. Varför inte i Stockholm?
– Vi ska sätta oss ner och komma överens om en modell även i Stockholm – det handlar om att ge och ta i en sådan uppgörelse. Men jag vill vara tydlig med att människor med vanliga inkomster även ska kunna bo i våra stadskärnor – det är min utgångspunkt.
Inom den nya majoriteten i Stadshuset finns det företrädare som anser att de tre kommunala bostadsbolagen ska in i Sabo igen, och samtidigt lämna Fastighetsägarna Stockholm som man varit medlem hos sedan två år tillbaka. En förflyttning som Marie Linder tycker är helt logisk.
– Ett allmännyttigt bolag har ett annat syfte än ett privat, med politiskt tillsatta styrelser som ska se till kommuninvånarnas bästa. Det allmännyttiga intresset står över vinstintresset och därför ska företrädare för bostadsbolagen verka i två olika organisationer. Men jag säger inte att det inte finns privata bolag som tar ett stort samhällsansvar, tillägger hon.
Marie Linder anser inte att den nya lagen för kommunala aktiebolag som tillkom 2011 förändrar bilden, utan även där talar man om ett allmännyttigt intresse med bostadsförsörjningskrav som åligger de kommunala bolagen.
Jag kommer att ta strid när vi behöver ta strid, annars är det samverkan som gäller.
Av Barbro Engman kunde man ibland få känslan att hon ogillade tanken på att ”kapitalet” sökte sig till hyresmarknaden. Att den sektorn skulle fredas från personer med höga avkastningskrav. Hur är det då med Marie Linder? Hur känner hon för bolag som ger sig in denna marknad för att tjäna pengar?
– Det är klart att man inte bildar bolag av välgörenhet och att man vill tjäna pengar, det ser jag inga problem med. Men man ska vara långsiktiga aktörer och måna om sina hyresgäster.
Jag påpekar att ett av Stockholms bostadsbolag, Einar Mattsson, föreslagit tioåriga hyresavtal med en procents uppräkning varje år. Majoriteten av hyresgästerna godkände upplägget, men Hyresgästföreningen sa nej.
Är inte tioårsavtal att agera långsiktigt?
– Det kommer inte att gynna våra medlemmar. Man ska förhandla varje år och se hur det ekonomiska läget är just då och på vilket sätt en hyresvärd skött sina åtaganden. Allt annat skulle hyresgästerna förlora på, säger Marie Linder.
Hennes budskap till fastighetsägare är att lägga ner alla funderingar på helt nya hyressättningssystem.
– Vi har ett fungerande system som hållit under hög-och lågkonjunktur. Det är bättre om vi vidareutvecklar det istället för att släppa marknaden fri i bostadssektorn. Det skulle inte vara till gagn för hyresgästerna i dag eller framtidens hyresgäster. Jag tror inte heller att fastighetsägare vill ha det samhället som då skulle växa fram.
– Jag kommer att ta strid när vi behöver ta strid, annars är det samverkan som gäller. Och att hitta överenskommelser. Jag är en pragmatisk person, säger Marie Linder och ler stort.
Fakta/Marie Linder
Verksam: ?Ordförande Hyresgästföreningen.
Född: Tyresö.
Ålder: 51 år
Familj: Man, egna barnen 25 och 24 år gamla, samt bonusbarnen 34 och 32 år.
Tio frågor/ Marie Linder
Byggnad som inte borde byggts? P-huset Elefanten i Stockholm.
Vackraste delen av Sverige? Fjällsjöälven i Sollefteå.
Bästa egenskap? Att jag ser det positiva i människor.
Sämsta egenskap? Tidsoptimist.
Person jag beundrar? Namrata Bali, organsiationen SEWA Indien. Hon ger kvinnor, där flera varit prostituerade, en chans till ett nytt liv genom utbildning.
Paradrätten i köket? Soppor och grytor.
Yrket jag drömde om som liten? Pilot.
Laget i mitt hjärta? Tyresö FF och Hammarby.
Senast lästa bok? Att inte vilja se av Jan Guillou.
Dit vill jag resa någon gång? Kebnekaise.
