Nu ska mer sorteras ut

FTI har lämnat in förslag på ett tillståndspliktigt insamlingssystem. När det granskats och godkänts av Naturvårdsverket är det bråda dagar för många fastighetsägare att lösa sin avfallshantering. Men det finns fortfarande frågor kring vem som ska ta de stora investeringskostnader som krävs.

Annons:

Annons:


Från och med nästa år börjar det utökade producentansvaret att gälla. Det innebär att producenterna ska ta det fulla finansiella ansvaret för insamlingen av förpackningar och tidningar.

Men det är en sanning med modifikation menar Adam Gjerdrum. Som konsult på Ramboll hjälper han många fastighetsägare att hitta lösningar på sophanteringen.

– Ja, kostnaden för borttransport och behandling ligger på producenterna. Men i slutändan är det ju vi konsumenter som betalar. Och även om det är förpackningsindustrin som får ta fakturan för borttransporten, så betyder det inte att fastighetsägare inte kommer att drabbas av kostnader. Enligt den nya förordningen har fastighetsägaren skyldighet att underlätta borttransporten. Vilket på många håll kan kräva tämligen omfattande anpassningar.

Men här protesterar Rikard Silverfur, chef utveckling och hållbarhet på Fastighetsägarna. Han hänvisar till att såväl regeringen som Naturvårdsverket skickat dubbla signaler.

– Samtidigt som regeringen i förarbetena skriver ”Den som driver ett tillståndspliktigt insamlingssystem har ingen möjlighet att rikta krav mot en fastighetsägare att tillhandahålla avfallsutrymme på fastigheten” skriver man också att eventuella anpassningskostnader kan hamna på fastighetsägaren. Dessutom har både Naturvårdsverket och regeringen slagit fast att befintliga lösningar för fastighetsnära insamling ska bevaras. Rickard Silverfur menar att det är ytterst oklart vad som menas med ”underlätta” i termer av att fastighetsägare ska ta kostnader.

– Man bör därför akta sig för att uttala sig tvärsäkert. Kanske får vi inte reda på svaret förrän det prövats rättsligt. Det troliga är att det kostnadsfria hämtningserbjudandet ges under vissa förutsättningar. Om dessa inte uppfylls tillkommer kostnader för anpassad hämtning, säger Rikard Silverfur.

Det är många olika besked. Folk på fastighetsbolag som ansvarar för frågan har ofta olika uppfattning om vem som ska betala för vad.

– Jag har jobbat med frågan ett bra tag och tycker att det har varit anmärkningsvärt lite information om vad som pågår, säger Adam Gjerdrum.

Med tanke på hur pass stor omställning det trots allt är så har det varit tyst i debatten. Kanske för att avfall är något vi helst inte vill se alls. Det har varit ett par debattinlägg kring att FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) velat att vi ska fortsätta lämna tidningar och flaskor, där insamlingsgraden redan är hög, på återvinningsstationerna. Mindre, eller snarare ingenting alls, har handlat om hur det egentligen ska gå till när samtliga hushåll (förutom ett ytterst fåtal som beviljas undantag) ska styra om till fastighetsnära insamling.

När det gäller glas och tidningar är vi duktiga att inte trycka ner det i de vanliga hushållssoporna. Det är anledningen bakom att FTI länge argumenterade för att få fortsätta att samla in de fraktionerna på återvinningsstationer. Nu har man svängt om glas, men för papper finns det alltså ännu ingen lösning.

Den 31 mars lämnade FTI in sin ansökan till naturvårdsverket om att bli tillståndspliktigt insamlingssystem av förpackningar. Detta med ett undantag – tidningar.

– Vi tycker att det är en bra reform såtillvida att det syftar till att göra det bekvämt för konsumenten. Och det kommer att medföra en ökad insamlingsgrad i synnerhet för pappers-, plast- och metallförpackningar. Glas och tidningar är alla aktörer överens om att effekten av fastighetsnära insamling bara kan öka med någon eller några procentenheter, säger Håkan Ohlsson som är vd på FTI.

Det baserar han på de erfarenheter av de hushåll som redan idag sorterar sitt avfall i eller i anslutning till fastigheten. I diagrammet på föregående uppslag går det också att se att för glas och tidningar blir det ingen större skillnad av den enkla anledningen att vi där redan är så duktiga att inte trycka ner det i de vanliga hushållssoporna. Det är anledningen bakom att FTI länge argumenterade för att få fortsätta att samla in de fraktionerna på återvinningstationer. Nu har man svängt om glas, men för tidningar finns det alltså ännu ingen lösning.

Pressretur pekar på särskilda utmaningar. Mellan 2007 till 2018 minskade tidningsvolymen med runt åtta procent årligen. Och man räknar med en minskningstakt på hela tolv procent fram till 2024. Det betyder att vad som idag är ett positivt insamlingsvärde med ett dyrare insamlingssystem snabbt blir en rejäl förlustaffär. En förlust som i slutändan måste bäras av någon. Tidningsutgivarna menar att dagspressen riskerar en ökad kostnad om cirka 465 miljoner kronor om året på grund av ökade kostnader för returpappersförordningen. Men det är tveksamt om tidningar ens får ges ut utan ett godkänt insamlingssystem. Utgången är än så länge oklar.

Men om vi återgår till de andra förpackningsslagen. Det är fullt möjligt att Naturvårdsverket kommer att ha synpunkter på hur förslaget av ett tillståndspliktigt insamlingssystem (förkortat TIS, ett begrepp vi kommer att se mer av) ska fungera. Men som det ser ut just nu kommer de åkare som är anslutna till TIS att ersättas per kilo utifrån en schablon. Exakt hur schablonen kommer att se ut är inte helt spikat, men det troliga är att den baseras utifrån vad som är normal mängd avfall per bostad samt ett hämtningsintervall som utgår från storlek på avfallsrum – att ett litet utrymme med få kärl måste tömmas oftare. Överskrider man detta får fastighetsägaren betala extra.

– Vad man kan konstatera är att det inte kommer vara en och samma lösning överallt, utan en meny av olika lösningar beroende på hur situationen i kommunen ser ut, säger Håkan Ohlsson.

På Nationalmuseum kan man (när museerna öppnar igen) se Recycle Groups ”Sarkofag”. -Verket är en del av utställningen ”Inspiration – Iconic works” som visar hur ikoniska konstverk har inspirerat vår tids konstnärer. Konstnärerna har inspirerats av predikstolen i Pisas domkyrka och förvandlat det till en symbol för den tilltagande mängden materiellt avfall.

Som fastighetsägare måste man kunna visa på särskilda skäl för att avböja den erbjudna lösningen för bostadsnära insamling. Adam Gjerdrum tror att få kommer att få det, men hoppas faktiskt att kommunerna inte ska vara alltför rigida.

– På flera platser har man jobbat med att få ut sophämtningen från bostadsområdena eftersom det innebär buller och trafik med tunga fordon där barn leker. Därför menar jag att gemensamma lösningar i många fall är att föredra.

Men om man som ägare av ett flerfamiljshus är sugen på att komma igång så snart som möjligt så finns det en liten hake. Det har att göra med att man i förordningen definierat målet 2021 till att 60 procent bostadsfastigheter ska ha fastighetsnära insamling.

– Idag har runt 40 procent av hushållen fastigetsnära insamling. Men när man istället valt definitionen bostadsfastigheter så innebär det att en flerfamiljsfastighet räknas lika mycket som en villa i statistiken, förklarar Håkan Ohlsson.

Det betyder att det vips bara är runt 17 procent av bostadsfastigheter som har fastighetsnära insamling. Håkan Ohlsson sticker inte under stol med att man, för att ha en chans att klara målet, till en början enbart kommer att fokusera på småhus. Men att det skulle gå så långt att man i prioriteringen skulle behöva neka flerfamiljshus hämtning ser han som otänkbart.

–  Naturvårdsverket är i sin vägledning till förordningarna tydlig med att man ska värna om befintlig fastighetsnära insamling och från FTI:s sida vill vi givetvis att det ska kunna fortsätta som tidigare, säger Håkan Ohlsson.

Till syvende och sist handlar det om ren diskbänksrealism.

– Vi kommer en bit på vägen med fastighetsnära insamling. Men beslutet var den kladdiga plastförpackningen hamnar tas vid diskbänken. Där kommer det behövas stora upplysningskampanjer för att öka medvetenheten, säger Håkan Ohlsson.

Joanna Heikkilä, hållbarhetsansvarig på Olov Lindgren, kan konstatera att tillgängliga miljörum i varje fastighet gör stor skillnad.

– Det sorterbara avfallet minskar hela tiden hos oss. Det tyder samtidigt på att hyresgästerna tänker mer på var de handlar och att de ser till att återvinna och byta grejer.

Men det är inte så att de bara blivit lata och slänger det i hushållsavfallet?

– Nej, vi har inte behövt öka frekvensen. Tvärtom, när vi gjort om i våra miljörum så har vi kunnat minska antalet hämtningar.

Hon menar att det ofta är enkla lösningar som gör stor skillnad.

– Vi såg exempelvis att vi behövde göra en tydligare skyltning så att det blir lättare att sortera rätt. Nu har vi enhetlig skyltning och vi uppmuntrar till att hålla ordning genom att förse miljörummen med städredskap. Nu ska vi också sätta upp informationstavlor där de boende också ska kunna skicka meddelanden som uppmuntrar till att byta och låna ut saker så att vi minskar konsumtionen, säger Joanna Heikkilä.

Problemet är att man inte ställde krav på att förpackningarna faktiskt ska gå att materialåtervinna.

För det bästa sättet att minska användningen av jordens resurser är att se till att det skapas så lite avfall som möjligt. Axfoods hållbarhetschef Åsa Domeij, som också är ordförande i Delegationen för cirkulär ekonomi, tycker att man gjorde en stor miss när producentansvaret infördes i början av 90-talet.

– Problemet är att man inte ställde krav på att förpackningarna faktiskt ska gå att materialåtervinna. Även om det inte gått att ställa om direkt så hade man kunnat sätta en tidsgräns till sekelskiftet. Då hade nästan allt varit löst nu.

Det största problemet är plast. Av de insamlade plastförpackningarna är det bara 35 procent som kan material-återvinnas. Men det kan likaväl uppstå problem när man, som en följd av skatten på plastpåsar, går över till andra material.

– Nu börjar det bli vanligt med brödpåsar med ett fönster i genomskinlig cellulosa. Vi kommer dock inte att använda dem. De fungerar nämligen inte i pappersåtervinningen.

Åsa Domeij berättar hur hon på plats i den stora anläggningen i Fiskeby, där man gör kartong av den svenska pappersåtervinningen, sett hur de nya papperspåsarna kläggar igen anläggningen.

En sak är dock säker. Vi kommer inte att helt bli av med förpackningar.

– Det är inte så många som kan gå till bonden med en jutesäck, säger Åsa Domeij.

Annons: