Under tisdagen invigdes Stockholms Stadsmission hyreshus med socialt hållbara bostäder i Farsta strand. Om någon vecka är det dags för Blanca Fahlberg och de andra hyresgästerna att flytta in.
I den bostadspolitiska debatten är Blanca Fahlberg en av många i den växande grupp som vanligen brukar betecknas som strukturellt hemlösa. Men för hennes del snart inte länge till – om några dagar flyttar hennes familj in i Stadsmissionens hyreshus med socialt hållbara bostäder i Farsta strand.
– Min boendehistoria börjar när jag vara 18 år och flyttade till en träningslägenhet via socialtjänsten, berättar Blanca Fahlberg.
[ Annons ]
Men där kunde hon bara bo tills hon fyllde 20, då hon fick en annan tillfällig bostad via SHIS, Stockholms stads bostadssociala resurs.
– Jag har varje dag försökt att hitta något eget.
En bostadsjakt som inte precis blev lättare när hon blev gravid år 2020.
– Jag tänkte vad händer nu? Har jag någon framtid? Och framförallt – hur ska jag kunna ge min son trygghet?
Blanca Fahlberg konstaterar krasst att de år hon hunnit samla på sig i bostadskön inte räcker långt. Och att försöka få en ungdomsbostad är knappast optimalt för en ung barnfamilj.
– Jag hade mer eller mindre gett upp när min mamma besökte kyrkan här intill och såg att de byggde detta bakom ett stängsel. Jag trodde att det skulle vara kört här också. Jag har gett upp så många gånger.
Men det var det alltså inte. Nästa vecka slipper Blanca Fahlberg bo tillfälligt i en miljö som knappast är optimal för en treåring att växa upp i.
Dett här är inga genomgångsbostäder. Det här är på riktigt!
Detta berättade hon i samband med invigningen av Stockholms Stadsmissions nyproducerade bostäder i Farsta strand som riktar sig till människor som har svårt att skaffa ett långsiktigt boende på egen hand. Blanca Fahlbergs grannar kommer att gemensamt att man har en begränsad ekonomi, brist på kötid eller det nätverk som ofta krävs för att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. I övrigt liknar de 40 kooperativa hyresrätterna vilket nybyggt lägenhetshus som helst.
– Det här är inga genomgångsbostäder. Det här är på riktigt! De flesta lösningar för den grupp människor som har det allra svårast på bostadsmarknaden har byggt på tillfälliga kontrakt. Det är så konstigt. För om det gå bra för dem så måste de flytta, säger Pernilla Parding, chef bostad på Stockholms Stadsmission.
Fastighetstidningen har tidigare beskrivit Kymmendömodellen– Stockholms Stadsmissions modell för socialt hållbar bostadsförsörjning. Det handlar om annat differentierad hyressättning, behovsorienterad lägenhetsförmedling och sänkta krav på hyresgästers inkomst. Upplåtelseformen har en kooperativ hyresförening som grund. Föreningen blockförhyr lägenheterna från fastighetsägaren, i detta fall Stadsmissionen – men tanken är att modellen ska kunna användas av vilken fastighetsägare som helst.
– Den kooperativa modellen har vi valt av flera skäl. Dels främjar det gemenskap. Det är bra om man ska bygga social stabilitet, säger Pernilla Parding.
Men inte minst handlar det om att en kooperativ förening sätter sina egna hyror.
– Därmed kan föreningen sätta sina egna hyror utan att förhandla med hyresgästföreningen från början. Det gör att vi kan ha en differentierad hyressättning i tre olika nivåer. Men vi kommer höja hyrorna årligen och då följa den allmänna höjningen.
För en trea betalar den som beviljas mest nedsättning 9 397 kr/mån och den som betalar full grundhyra 12 668 kr/mån. Det finns en modell för stegvis upptrappning av hyran. Efter 15 år är tanken att alla boende betalar hyra på samma nivå – och kalkylen för hela bygget går ihop.
– Detta är en modell som är tänkt att kunna fungera för vilket fastighetsbolag som helst som får backa lite, lite på sitt avkastningskrav. Men det mot att den kooperativa bostadsföreningen uppfyller högt satta mål för social hållbarhet, säger Pernilla Parding.
Jonas Jönehall, vd och koncernchef Wästbygg Gruppen som byggt huset för Stadsmissionens räkning ser ett ökat intresse i branschen att aktivt bidra till social hållbarhet, inte minst med regelverk som ställer krav att redovisa bolagets sociala ansvarstagande.
– Huset är byggt som efter en modell som är lätt att skala upp eller ner. Det har varit väldigt givande att arbeta i ett projekt där man så tydligt vetat vad man vill åstadkomma med huset. Det gör det lätt att skapa storskalighet för modellen.
Det har varit en tydlig ambition att huset ska smälta in i området som vilket hus som helst. Men genom att man redan från byggstart har kunnat utgå från en tydlig målgrupp som ska flytta in har lägenheterna fått en speciell utformning i vissa detaljer. Åsa Kallstenius, på Kod Arkitekter ger ett exempel:
– Nästan alla lägenheter har fått sitt förråd inne i lägenheten. Istället för att göra det så litet som möjligt och utan fönster, så har vi gjort det som ett rum som kan utnyttjas som ett litet barnrum. Vi har sagt att så många vrår, så många egna ytor, så många ställen där man kan gå undan som möjligt, säger Åsa Kallstenius.
Blanca Fahlberg uppskattar blandningen av olika typer av lägenheter.
– Det gör det möjligt att få en mångfald av boende här. Det ska bli jättekul att få nya grannar.
