Robin Al-Salehi, tidigare hållbarhetsförvaltare på Hemsö och hållbarhetschef på Uppsala kommunala bolag Industrihus. Driver nu nyligen uppstartade proptech-bolaget Vakansa. Foto: Johan Bergmark
Publicerat 1 oktober, 2020

”Ni pratade inte med de som drabbats hårdast”

Det kom ett mejl: ”Nu tänkte jag vara jobbig, men ser ni något fel med denna bild?”. Det var Robin Al-Salehi på prop tech-företaget Vakansa som ställde Fastighetstidningens redaktion mot väggen. Frågan gällde representation och mångfald. Vilken bild av verkligheten är det egentligen vi möter i medierna? Såklart ville vi snacka mer.

Vad var det du ansåg var fel?

[ Annons ]

– Det var en sen torsdagskväll när jag gick in på er sida och läste artikeln ”Staden efter corona” Jag tänkte direkt att de personer som medverkade där inte riktigt representerade alla människor i Sverige, och framför allt inte de grupper i våra städer som har drabbats oproportionerligt hårt av corona. 

Du är själv uppvuxen i Järva i norra Stockholm, en plats som ofta används som typexempel för segregerade och utsatta områden. Hur tänker du kring hur området speglas i media?

– Medier gillar att prata om vissa områden och människor, men inte med. Men om samma personer hela tiden återkommer så återkommer också samma perspektiv.

Vilket perspektiv tycker du att vi missade?

 – Ni skrev om ”Staden efter corona”, men -vilken stad är det vi verkligen vill se efter corona? Och vilka grupper ingår där? Jag har stor respekt för alla de som uttalar sig i Fastighetstidningen, en del är jag personligen bekant med och vet att de är vettiga och kompetenta. Men jag efterlyser en bredare mångfald.

Vad får det för konsekvenser att människor från samma grupp hela tiden återkommer?

– Att några riskerar att exkluderas. Att exempelvis media inte talar till vissa människor som inte känner sig representerade. Och att man enbart främjar en utveckling som utgår från ett snävt perspektiv vilket kan leda till att man exempelvis utvecklar en stad som fortsättningsvis är segregerad och leder till ojämlika livsvillkor. Villkor som leder till utfall bortom den enskilda individens kontroll.

Om du skulle vara i vår position, hur skulle du resonera?

– Jag tror inte på att göra stora inslag av typen ”nu måste mångfaldsfrågan lyftas” och därmed tycka att man har bockat av den boxen. Förändringen måste ske i samband med varje intervju, eller för den delen varje panelsamtal eller event.

Vad bör man göra då?

– Att man frågar sig om man återigen gett exakt samma gamla personer utrymme, eller om det faktiskt finns andra personer som är lika kompetenta och som dessutom skulle kunna lyfta ett bredare perspektiv som fler individer inkluderas i.

Vad vill du se mer för förändringar?

– För hela samhället skull tycker jag man måste börja driva mångfaldsfrågan mycket hårdare. Rasism eller anammade fördomar är inte något man föds med, utan något man lär sig, och i längden så innebär det att samhället bromsar för vissa individer att utvecklas till sin fulla potential. Individer som kan, med rätt förutsättningar, bidra mer till vårt samhälle.

Är det extra aktuellt nu i dessa tider?

– Samhället, eller staden för den delen, måste post-corona se till att ingen ska drabbas oproportionerligt av en kris. Vare sig man är en äldre medborgare eller en medborgare med utländsk bakgrund. När vi står inför en kris är varje liv som släcks i onödan en enorm förlust för vårt samhälle.

Vad gäller saken?
Robin Al-Salehi reagerade på att Fastighetstidningen inte valde någon representant för de områden som drabbats hårdast av pandemin när vi skrev om ”Staden efter corona”. Men han vill också väcka den större frågan om hur medier och andra aktörer kan bli bättre på representation och visa upp den mångfald som finns ute i samhället.

[ Reportage ]
[ Nyheter ]
[ Krönikor ]