”När det gäller klimatfrågan går många direkt från förnekande till förtvivlan" säger Pär Holmgren, naturskadespecialist på Länsförsäkringar. Foto: Johan Bergmark.
Publicerat 18 november, 2016

När rädslan blåser in

Från tv-meteorolog, till naturskadespecialist på det stora försäkringsbolaget. Pär Holmgrens karriärsteg är en tydlig parallell till hur klimatfrågan gått från framtidsfråga till brådskande krishantering.

Ute råder ett formidabelt skitväder.

[ Annons ]

Nu är detta inget som Pär Holmgren på något sätt ska lastas för. Snart tio år har passerat sedan han presenterade sin sista väderprognos i tv-rutan. Sedan ett drygt år tillbaka är han anställd av Länsförsäkringar som naturskadespecialist.

Det njugga regnet och snålblåsten ramar perfekt in sammanhanget för vårt möte. Här är det dock bäst, för att inte Pär Holmgren ska protestera våldsamt, att infoga den viktiga distinktionen mellan väder och klimat.

Inne står den småputtriga konferenstrevnaden i bjärt kontrast till ämnet för dagen: Hur påverkas människor och samhället av naturkatastrofer i klimatförändringens spår?

Forskaren Ilan Kelman från University College London inleder:

– Det är inte klimatförändringarna som orsakar katastrofer, det är sårbarheten som dödar.

per_3_tryck_webb
Foto: Johan Bergmark.

Efter ytterligare fyra programpunkter på samma tema slår vi oss ner i lobbysoffan med varsin tallrik bakad blomkål.

– Jag väljer oftast det vegetariska alternativet, säger Pär Holmgren.

Ur högtalarna strömmar mjuk loungemusik. Som för att ge det vi ska tala om en något mindre skrämmande inramning.

Pär Holmgren plockar upp tråden från Ilan Kelman:

havsnivaer_web
Förändrad havsnivå i meter, år 2100. På grund av landhöjningen förmildras effekten av en stigande havsnivå mer eller mindre i olika delar av landet. Källa: WSP.

– Klimatförändringarna innebär inte nödvändigtvis att ovädren, som kraftiga stormar, blir mer frekventa. Men de kan bli värre. Faran är om det inte blåser så ofta så börjar vi sänka medvetenheten. Risken är att vi sänker garden. Detta samtidigt som vår förmåga att ta till oss ett budskap sjunker i takt med att behovet att göra något ökar.

Som försäkringstjänsteman har han att hantera de högst konkreta risker som följer av ett förändrat klimat, allt från stormdrabbad skog till översvämmade fastigheter. Men för Pär Holmgren har det alltid varit viktigt att sätta in klimatfrågan i ett större sammanhang.

– När allt upplevs som väldigt osäkert blir det en väldig stress på samhället. Inte för att jag tror att vi har någon gigantisk samhällskollaps framför oss. Inte här och nu. Men problemen blir större och större – de verkligt stora problemen alltså, säger Pär Holmgren.

Vi lever i rädslans tid. Klimathot, clowner, kriminalitet, terrorism; det finns så mycket att vara rädd för och så lite vi själva kan råda över. Ofta kan vi inte närmare precisera vad det är vi är rädda för, bara att något känns otryggt.

Denna otrygghet gör oss mindre generösa, mindre förändringsbenägna, själva tilliten till samhället är hotad. Samtidigt som en stor del av vår tankekapacitet går åt till att härbärgera rädslan och lämnar allt mindre till att hitta lösningar.

Det går jättefort åt rätt håll. Men tyvärr så går det samtidigt ännu fortare åt fel håll.

Men ändå, är vi trots allt inte på väg åt rätt håll?

– Jo, det går jättefort åt rätt håll. Men tyvärr så går det samtidigt ännu fortare åt fel håll, säger Pär Holmgren.

Pär Holmgren konstaterar att vi har en speciell situation eftersom vi de facto kan räkna med en rad fördelar. Jord- och skogsbruk kommer i viss utsträckning att gynnas av ett varmare klimat.

– Men det är viktigt att förstå att det bara är vi, i vår del av världen, som kan tänka så. I alla andra länder är konsekvenserna bara negativa.

På längre sikt är höjda havsnivåer det största hotet mot bebyggelsen. Beroende på vilka forskare som tillfrågas kan prognoserna på höjning de närmaste 50–100 åren variera så mycket som upp emot två meter.

– Förra gången det var så varmt som det är nu på jorden, för 135 000 år sedan, var världshaven någonstans mellan fem och åtta meter högre än idag. Och förra gången vi hade så här mycket koldioxid i luften, vilket var för ungefär tre miljoner år sedan, var världshaven ungefär 20 meter högre, konstaterar Pär Holmgren.

Men det märks ingen panik i rösten.

– Det kommer att ta hundratals år. Och det är både den bra och den dåliga sidan av myntet. Vi har tid på oss att reagera och agera. Men samtidigt är det skrämmande att den långa processen inte går att få stopp på. Problemet är att vi inte alls är vana att hantera denna typ av långsamma förändringar.

Sverige och Norge är i princip de enda länderna som varit förskonade från riktigt svåra värmeböljor i Europa.

– Det har vi inte fått någon övning på. När det väl sker, en vecka i sträck med över 35 grader kommer det att sätta en enorm press på samhället, och inte minst fastighetsbranschen.

401,03 ppm koldioxid uppmättes under september i Mauna Loa, Hawaii, den mätstation som övervakat halten koldioxid i atmosfären längst.

350 ppm (miljondelar) koldioxid är målet.

Pär Holmgren menar att stormen Gudrun 2005 och skogsbranden i Västmanland 2014 innebar ett sakta uppvaknande kring insikten att väderextremerna blir just extremare, torrt blir ännu torrare och blött blir ännu blötare.

– Forskarna behöver inte vara hundra procent säkra, men ur ett försäkringsbolagsperspektiv är det en tydlig risk som måste hanteras. Men allmänt är vi inte så duktiga på att hantera risker som vi ännu inte upplevt.

Något som han har själv har tydliga minnen av. Det var Pär som presenterade prognosen som förebådade stormen Gudruns verkningar.

– Jag gick ner till redaktionen och sa att vi måste vara förberedda. Men det var dagen när kropparna från tsunamikatastrofen skulle tas hem. Det fanns inte plats för mer elände just då…

Det för oss åter till den förlamande rädslan. Socio-logen Zygmunt Bauman talar om ”flytande rädsla”. I sin bok med just den titeln tar han bland annat upp de nästan oöverstigliga följderna när stormen Katarina nådde New Orleans. Han konstaterar att även om orkanen inte var någon mänsklig produkt så var dess konsekvenser det. Myndigheterna visste vad som var på gång, förvarningssystemen fungerade, men alla hade inte de ekonomiska resurserna att kunna fly. Bauman konstaterar att civilisationen är sårbar; bara en fasas avstånd till inferno.

”För att förhindra en katastrof måste man först och främst tro att den är möjlig. Man måste tro att det omöjliga är möjligt. Inga faror är så ödesdigra och inga katastrofer slår så hårt som de vilkas sannolikhet anses försumbar.”

Ett dilemma Pär Holmgren är väl medveten om.

När det gäller klimatfrågan går många direkt från förnekande till förtvivlan. Det handlar om att fånga upp folk däremellan.

– Problemet är att olika människor tar till sig information på olika sätt. När det gäller klimatfrågan går många direkt från förnekande till förtvivlan. Det handlar om att fånga upp folk däremellan.

Det hot du talar om – det är svårt och ogripbart. Och det kommer ju aldrig inträffa, eller ytterst sällan i alla fall. Är det därför vi tenderar att fokusera på en rasad mobilmast eller vad annat som går att tillskriva ”systemkollapsen”?

– Ja, det där är något som jag tänkt mycket på. Om de kriserna inträffar för ofta får inte de stora frågorna plats. Det gör mig oroad.

Pär Holmgren menar att den typen av social oro börjar ta så stort utrymme att de hela tiden blir en fråga om brandkårsutryckningar. Då finns det ingen tid för de viktiga omställningsfrågorna. Han kommer in på hur extremhöger och populister har lierat sig med klimatskeptikerna.

– De sitter och tankar energi om hur allting är på väg att gå åt helvete i deras värld. Men den här typen av kriser kommer vi att få leva med. Om 20 år kanske vi har lärt oss hantera det. Men idag har vi inte den erfarenheten. Tyvärr blir det för lite resurser över för att konstruktivt sätt bygga ett stabilt och bra samhälle.

per_6_tryck_web
Foto: Johan Bergmark.

Det är en svår balansgång. Pär Holmgren gör en parallell mellan Aktuellts kritiserade intervju med Nya Tiders chefredaktör och hur klimatfrågan hanterades för tio år sedan.

– Jag minns valet 2006. Det fanns planer på att ägna en hel sändning åt klimatfrågan. Men det ansågs inte opartiskt. Jag fick inte ihop det. Så fort vi skulle göra något skulle någon klimatskeptiker också höras. Jag försökte gång på gång påpeka att man kan inte ställa någon som bygger sina åsikter på vetenskap mot någon som bara tycker något.

Klimatfrågan är extremt krånglig. Det är per definition bara en elit som egentligen klarar att verkligen förstå hela de komplexa sammanhangen. Finns det då en risk att även klimatfrågan blir fastlåst i en diskussion om eliten vs folket?

– Nej, jag tror trots allt inte det. Det hade varit annorlunda om Södermalm varit värst drabbat. För om man förenklar grovt så bor en stor del av dem som vänder sig mot eliten på landsbygden. Och de märker redan av klimatförändringarna så tydligt.

I bakgrunden har den diskreta lobbymusiken övergått i något slags electronica med ödesmättade gregorianska munkkörer. Utanför fortsätter regnet.

–  Men jag har ett ganska så stort hopp till den unga generationen. Där finns det en stor medvetenhet. När de kommer ut i näringslivet kan det verkligen ta fart.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]