Med tålamodet som bäste vän

Det är inte första gången han påpekar att de styrande behöver leverera lösningar riktade mot de mest utsatta på bostadsmarknaden. Men Kent Persson konstaterar att det krävs viss uthållighet om den sociala bostadspolitiken ska ta minsta steg framåt.

Få politiska områden tar så lång tid att reformera som den bostadspolitiska. Skälen till det är många. Området är komplext och svårt. Motståndet mot förändringar hårt. Den politiska risken är stor. Därmed blir den politiska viljan att genomföra förändringar låg.

De allra flesta drabbas inte heller av att det tar tid med reformerna av den enkla anledningen att de flesta har bostad. Men inte alla. De som drabbas hårdas av politikens handlingsförlamning är de utsatta grupperna på bostadsmarknaden.

Om vi granskar förändringarna inom den sociala bostadspolitiken närmare, är risken stor att det känns ännu mer nedslående. För när det gäller den sociala hållbarheten inom bostadspolitiken sker förändringarna ännu långsammare.

Tvärtom så ökar utsattheten.

Vill man vara spetsig sker det i stället en skendebatt i Sverige. Den om att Sverige minsann inte ska ha någon form av riktad socialbostadspolitik som man har i andra länder. I Sverige har vi löst dessa problem med en generell bostadspolitik. Problemet är bara att den generella bostadspolitiken man pratar om inte löser någonting för de utsatta grupperna. Tvärtom så ökar utsattheten.

Sverige behöver ta fram en riktad social bostadspolitik som är skarp, tillför resurser och som löser problemen för de mest utsatta. Om den politiken benämns som ”social housing” är inte problemet. Problemet är att alldeles för lite idag görs från politiken på området och det är inte hållbart längre. Förlamningen i sig sliter itu de svenska samhället.

För med en allt sämre fungerande bostadsmarknad och en växande arbetslöshet är risken uppenbar att allt fler hamnar utanför bostadsmarknaden och blir bostadslös. Med det ökar utsattheten och utslagningen. Klyftorna växer och sammanhållningen minskar. Därför är det nu bråttom för politiken att agera.

Tack och lov så finns det krafter som arbetar med att både synliggöra och lösa de sociala bostadsproblemen. Inom frivilligsektorn görs mycket. Ett tappert och modigt arbete som kontinuerligt fortsätter. Inom branschen ser vi också hur flera privata fastighetsbolag gör alltmer för att vara med och lösa problemen. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Såväl frivilligsektorn som branschen skulle dock behöver politikens stöd för att fullt ut komma till rätta med problemen.

Allt börjar med ett eget hem.

För allt börjar med bostaden. Det är där tryggheten skapas. Det är där man kan bli en del av samhället. Med en bostad kan resan till jobb, utbildning och kärlek börja. Allt det som de flesta av oss har och förknippar med det goda livet. Att som samhälle och land inte ha kraften att se till att alla får den möjligheten är inget annat än ett stort misslyckande.

Är det något område där tempot behöver höjas och fler reformer och ekonomiska satsningar behöver tas fram från politiken så är det inom den sociala bostadspolitiken. Sätt rätten till en egen värdig bostad främst så kommer Sverige bli ett bättre land med färre samhällsproblem.

Allt börjar med ett eget hem. Och allt börjar med att politiken sätter fart och löser samhällsproblem.