”Måndag hela veckan” när hyran ska förhandlas

Åter dags för hyresförhandlingar. Tomas Ernhagen ser dessa återkommande årliga förhandlingar som en cirkus med samma repliker och där alla vet resultatet i förväg. Ungefär som i filmen ”Måndag hela veckan”.

Here we go again. Den årliga hyresförhandlingscirkusen har kommit till stan. Samma uppsättning och samma program. Inget är nytt, allt är känt. År efter år har replikerna och krumbukterna i manegen finslipats. Autopiloten styr.

Ni som har sett filmen ”Måndag hela vecka” vet vad jag talar om. Bill Murray spelar en blasé och lätt människofientlig tv-meteorolog som fastnar i tidsväven. Varje morgon vaknar han upp till samma dag, måndagen den 2 februari. Efter en inledande fascination kommer den stora ledan. Inte ens självmord kan bryta cirkeln. Det är först när han kommit till insikt om vikten av ödmjukhet och att visa andra respekt som den olycksbådande loopen upphör.

Ungefär på samma sätt skulle de återkommande förhandlingarna om den årliga hyresjusteringen kunna beskrivas. Allt går i repris. På ena sidan förhandlingsbordet sitter hyresvärdarnas representanter och på den andra hyresgästernas. Evighetsloopen drivs i det här fallet av att det är hyresgästernas företrädare, Hyresgästföreningen, som styr hela tillställningen.

Skälet till detta är att det saknas en fungerande tvistelösning för de årliga förhandlingarna. Därmed blir det ingen hyresjustering förrän hyresvärdarna har accepterat Hyresgästföreningens bud.

Vid förhandlinsgbordet presenterar hyresvärdarna sitt yrkande, oftast baserat på en analys av den framtida ekonomiska utvecklingen. Hyresgästföreningen kommer med sitt motbud, oftast noll eller marginellt över noll procent. De ekonomiska utsikterna är alltid mörka. De påföljande förhandlingstillfällena är en segdragen historia där hyresvärdssidan väntar på att Hyresgästföreningen ska tydliggöra hur stor hyreshöjning den kommer att tillåta.

Denna totala brist på jämbördighet mellan de förhandlande parterna borde oroa alla som vill att vi ska ha många välskötta hyresrätter i vårt avlånga land. Enligt Statistiska centralbyrån har kostnaderna ökat med 10,5 procent. Under samma period har den allmänna hyresnivån höjts med 3,5 procent. Man behöver inte vara civilekonom för att inse att den utvecklingen inte gynnar hyresrättens långsiktiga ställning på bostadsmarknaden.  

I januariavtalet kom C, L, S och MP överens om att tillsätta en utredning för att bryta den destruktiva utvecklingen. Utredningen ska föreslå hur en, från parterna oberoende, tvistelösning ska utformas. Eftersom bostadsmarknadens parter står långt från varandra i denna fråga, borde det inte förvåna någon att det pågår ett intensivt lobbyarbete mot justitiedepartementet som ansvarar för utredningen. Jag känner en viss oro för utfallet och håller därför tummen hårt för att C, L, S och MP kommer att hedra överenskommelsen i Januariavtalet. Annars är risken stor att allt kommer att fortsätta som vanligt: ”Måndag hela veckan”.

Tomas Ernhagen,
chefekonom, Fastighetsägarna Sverige