Via bredbandet flyttar vård och omsorg in i hemmet. Bredband har blivit en tillgänglighetsfråga, lika viktig som låga trösklar. Fungerande affärsmodeller är vad som idag saknas.
Publicerat 16 oktober, 2013

Livsviktigt bredband

Via bredbandet flyttar vård och omsorg in i hemmet. Bredband har blivit en tillgänglighetsfråga, lika viktig som låga trösklar. Fungerande affärsmodeller är vad som idag saknas.

Andelen människor som är 75 år eller äldre beräknas öka från cirka 8,6 procent av befolkningen till cirka 12,1 procent år 2030.

[ Annons ]

– Det finns inget land som tror sig kunna bygga nya bostäder anpassade för den här nya gruppen äldre. Bara en bråkdel kommer att ha ett särskilt boende, resten kommer att bo hemma, en del med vårdbehov, säger Claes Tjäder, chef för utvecklingsavdelningen på Hjälpmedelsinstitutet.

Nya affärsmodeller i näten
Det stora hindret för att exempelvis digitalisera trygghetslarmen har varit strukturen där kunden själv står för bredbandskommunikation. Nu krävs nya affärsmodeller så att fastighetstjänster och välfärdstjänster kan rymmas parallellt med triple-play i bredbandet. Modellerna kan variera. Det kan vara en öppen infrastruktur finansierad via hyran, eller att fastighetsägaren delar intäkter med en operatör. Den senare modellen öppnar för nya intäkter. Klicka för stor bild.

Det handlar i första hand om hissar, badrums-anpass-ningar och så vidare, men bredband med hög prestanda är också en allt viktigare faktor. Vård- och omsorgssektorn är en av de mest informations-intensiva sektorerna i samhället, information som kan överföras säkrare och effektivare rakt in i våra hem via bredbandet. Från att ha varit ett sätt att locka nya hyresgäster med bra internetuppkoppling och brett tv-utbud kommer tillgång till fibernät i huset att allt mer bli en fråga för att kunna behålla äldre hyresgäster i huset.

Om än i liten skala, så har flera digitala omsorgstjänster redan sjösatts. Flera av dem inom det Sabo-drivna projektet BOIT 2.0. Att bidra till en positiv samhällsutveckling genom att äldre kan bo kvar längre är en viktig drivkraft menar Anders Johansson, ansvarig för it-utveckling på Sabo.
– Men vi skulle inte bara göra det av de skälen, här finns det möjligheter till vinster för fastighets-ägaren. Får man fler att använda näten så blir det bättre ekonomi.

Och framförallt – det här är attraktiva hyres-gäster. Slitaget på lägenheten är minimalt, hyran kommer i tid och de stannar länge. Hittills har det varit fokus på e-tjänster inom hemtjänsten. Men det behöver inte stanna där. Bara för att ta ett exempel: i Japan finns en prototyp av toaletten som mäter bland annat sockerhalt i urinen och blodtryck och automatiskt skickar värdena till läkaren via internet.

Farhågan att det blir för tekniskt och opersonligt finns men överdrivs ofta menar Stefan Lundberg, forskare på Centrum för hälsa och byggande, KTH.
– De äldre har inte svårt för ny teknik. Det personliga mötet kommer fortfarande att vara viktigt. Men man behöver kanske inte träffa sin doktor så ofta. Det finns flera patientgrupper som skulle kunna skicka värden varje dag direkt till vårdgivaren och slippa åka in till läkaren, säger Stefan Lundberg.

Enligt Post- och telestyrelsens statistik- hade 44 procent av befolkningen tillgång till bredband via fiber i oktober 2012. Visserligen är tillgången i flerfamiljshus betydligt högre än i enfamiljshus, men det är många kilometer fiber som ska rullas ut innan alla har samma tillgång till de nya vård- och omsorgstjänsterna.

I dag är många av de så kallade välfärdstjänsterna uppkopplade via mobilt bredband. Men när det kommer till mer avancerade tjänster, som tvåvägs videokommunikation, krävs riktiga fibernät.
– När vården kommer in ställs det höga krav på säkerheten i näten. Då handlar det inte längre om att något mejl försvinner, eller att en film hackar. Nu handlar det om att någon kan dö om det inte är bra kvalitet, säger Claus Popp Larsen, projekt-ledare på Acreo Swedish ICT.

Att ställa krav på att den boende själv ska stå för bredbandsanslutningen skulle bygga alltför höga trösklar. Och telekomoperatörer är sällan intresserade av att erbjuda fastighets- och samhällstjänster, utan ser det mest som en störning i sina nät. Därför ligger den verkligt stora utmaningen i att utveckla affärsmodeller för välfärdstjänster i näten, där är samtliga experter som Fastighetstidningen talat med rörande överens.
– Det är lite orättvist att de som investerar i näten inte får tillräcklig avkastning, utan att en betydande del av avkastningen går till samhället i övrigt. De som sysslar med olika typer av välfärdsfrågor bör vara med och finansiera utbyggnaden och nyttjandet av näten, säger Crister Mattsson seniorrådgivare på Acreo Swedish ICT.

Crister Mattsson ser det inte som osannolikt att den offentliga sektorn kommer att stå för 50 procent av all kommunikation i näten, precis som man idag står för 50 procent av all verksamhet i Sverige. Med andra ord måste man släppa synen på näten som enbart ett sätt att distribuera traditionell telekom.

Listan på elektroniska tjänster som redan idag finns i de flesta fastigheter kan göras lång. Det är givare för energimätning, tvättstugebokning, hisslarm med mera. Men ofta kommunicerar de via analoga anslutningar, vilket är både dyrt och kvalitetsmässigt sämre. Crister Mattsson menar att det självklara vore en gemensam infrastruktur för alla tjänster. När nu även vårdtjänster ska rymmas i nätet menar han att det blir än viktigare att separera själva näten från tjänsterna som levereras.
– Fastighetsägarna måste inse att det finns ekonomi i att ha fiber i huset. Dels för att det i sig höjer värdet på fastigheten. Dels för att det gör det möjligt att installera funktioner som man inte kunnat ha tidigare, energibesparing och nyckelhantering är bara några.

För att knyta ihop resonemanget – mycket av det som ryms under rubriken ”fastighetstjänster” kan lika gärna kategoriseras som ”välfärdstjänster”. Claes tar nyckelhantering och låssystem som ett exempel.
– Hemtjänsten kan spara mycket tid och pengar på att slippa åka och hämta nycklar och för fastig-hetsägaren blir det enkelt när hantverkare behöver tillträde. Kanske kan fastighetsägare och kommun dela på kostnaden?

Samma resonemang gäller exempelvis nätuppkopplade sensorer som varnar om spisen står på eller om vasken svämmar över. Enkelt och tryggt för den boende, en gigantisk besparing om fastighetsägaren klarar sig från en skada. Stefan Lundberg tar resonemanget ett steg längre och menar att då fastighetsägaren är den som har bäst kontroll över infrastrukturen i huset, varför då inte börja leverera dessa typer av tjänster?

Läs också: Tekniken frigör händer i hemtjänsten

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]