Börja där ni står. Det är rådet när det mindre fastighetsbolaget ska skala upp sitt arbete med social hållbarhet. Det är något som Lifra, som genom att sänka kravställningen för att få hyra ger fler möjlighet att få en bostad, tagit till sig.
De har fått öknen att blomma.
Ja, rent bokstavligen har fastighetssbolaget Lifra lyckats med detta. I viss mån så också i mer överförd bemärkelse.
[ Annons ]
Vi befinner oss i kvarteret Öknen i Norra Sofielund. Här har Lifra lagt åtskillig kraft på att väcka liv i en tidigare ganska trist innergård. Ett av sommarens första oväder är på väg in över Malmö. Det bekymrar inte barnen som gungar intill ett träds darrande bladverk. Bolagets vd Anders Fransson pekar mot den enda bostadsrättsföreningen runt den stora innergården. Att de fortfarande avskärmar sin ökenliknande del med ett högt staket skvallrar om tidigare konflikter.
– Så tråkiga och grå såg alla husen ut. Kanske var det lite dumt att inte fråga om de också skulle passa på att måla om när vi ändå gjorde det. Nu är det ju våra hyresgäster som måste se deras hus medan de blickar ut på våra fina hus, säger Anders Fransson.
Nu är det ju våra hyresgäster som måste se deras hus medan de blickar ut på våra fina hus.
För här spirar en förhoppning att satsningarna ska leda till en ökad trivsel och större interaktion människor emellan. Framför allt har Lifra de senaste åren arbetat aktivt för en mer inkluderande bostadsmarknad, där de kommit att ifrågasätta en hel del av sin tidigare uthyrningspolicy. Inte minst deltar man aktivt i projektet kring diskriminering på bostadsmarknaden i Malmö. Det är initiativ som brukar rymmas under begreppet social hållbarhet.
– Det är det ju helt klart. Men det är väldigt sällan vi talar i de begreppen, säger Lifras kommunikationschef Veronica Nilsson.
Men kanske att de borde? Oavsett är Lifra ett gott exempel på att det går att vara ett bolag i deras storlek (55 fastigheter och 22 anställda) och hållbar. Hitintills är det främst relativt stora bolag som låter tala om sig i termer av social hållbarhet.
Amanda Tevell, är vd för Hifab Advisory, som erbjuder strategisk rådgivning inom hållbarhet. För tillfället har hon även uppdraget som interim hållbarhetschef på Atrium Ljungberg.
– Det som just nu driver på utvecklingen inom hållbarhetsområdet är lagstiftning i och med det nya CSRD-direktivet (Corporate Sustainability Reporting Directive) och EU-taxonomin, säger Amanda Tevell.
Sociala obligationer, alltså att använda satsningar på social hållbarhet för finansiering, har inte riktigt slagit. Men Amanda Tevell tror att mycket kan hända där.
Hon menar att den sociala hållbarheten är minst lika viktig för det mindre företaget.
– Mindre organisationer är väldigt personberoende. Då är det väldigt viktigt att internt jobba med inkludering och trygghet för att behålla och kunna rekrytera medarbetare.
Cecilia Fredholm Vaarning, är Stena Fastigheters kommunikations- och hållbarhetschef, men hon är också ordförande i Fastighetsägarnas hållbarhetsråd, som nyligen släppte en vägledning för social hållbarhet. I lanseringen av denna lyfte hon särskilt syftet att få de mindre bolagen att växla upp arbetet med social hållbarhet. Hon menar att man som mindre aktör ofta har en fördel av att redan ha en nära dialog och relation till sina kunder. Ofta har man sedan länge kunnat kryssa i de flesta rutorna för att vara socialt hållbar – Cecilia Fredholm Vaarning ser en poäng att då också tala i de termerna.
– En poäng är att man då kan knyta det man redan gör till tydliga mål och därigenom jobba än mer strukturerat. Begreppet social hållbarhet är ju också positivt laddat. Det blir enklare om man samarbetar med andra aktörer, inte minst en kommun som man kan vara ganska så beroende av, säger Cecilia Fredholm Vaarning.
– Det började med ryssarna.
I nuvarande världsläge studsar nog en och annan till. Men det Anders Fransson berättar utspelar sig under en tid när Östeuropa vände sig mot väst.
– Det var 1999 som vi blev kontaktade av Handelsbanken, som satt med en portfölj som ägdes av ett ryskt bolag. Det var så mycket strul med själva husen att de var på väg att bli tvångsförvaltade. Det var rena tivolit, 50 procent av lägenheterna var outhyrda men 120 procent bebodda. Nu undrade de om vi kunde förvalta de åtta husen på Norra Sofielund och Möllevången.
Lifra gjorde det bästa av situationen, men efter ett tag började de ryska ägarna tröttna på att pytsa in pengar för att täcka brister i underhållet.
– Nu började utvecklingen också sakta gå åt rätt håll i området. Fastighetsvärdena var inte längre i botten. Därför kunde vi finansiera köpet via banken när ryssarna bestämde sig för att sälja 2004, berättar Anders Fransson.
När de märkte att vi satsade på dem gav de tillbaka genom att våga påpeka för de andra vad som inte var acceptabelt.
Det var också här Lifras hållbarhetsresa började. Även om de själva, som sagt, inte beskriver det i sådana termer.
– Problemen var så enormt stora, och för att få bukt med detta har det krävts stor närvaro i fastigheterna. Situationen lärde oss vad som gör att vi kan vinna mark. Trots kaoset så fanns det hyresgäster som var bra. När de märkte att vi satsade på dem gav de tillbaka genom att våga påpeka för de andra vad som inte var acceptabelt, berättar Anders Fransson.
Ett steg till på resan var att börja samarbeta med Boplats Syd år 2014.
– Då blev allt mycket enklare för oss och rättvisare för hyresgästerna. Vi tar bort momentet för godtycklighet om vem som får lägenhet, säger Veronica Nilsson.
Ger arbetet med social hållbarhet er några fördelar, exempelvis i kontakt med kommunen?
– Det går nog kanske inte att koppla direkt på det viset. Men vi har tilldelats en del byggrätter, jag tror för att vi har gott rykte. Vi vet vad vi står för och det stärker oss i våra dialoger. Vi är trogna Malmö oavsett vart vindarna blåser, säger Anders Fransson.
Hållbarhetsbegreppet, inte minst den sociala, formas fortfarande. Det växte fram ur det som kallades CSR, som handlade om att tillföra något gott utöver det man redan gjorde. Den föreställningen lever till viss del kvar och ofta är det när bolag engagerar sig i läxläsning, feriearbeten eller liknande som det uppmärksammas.
– Att börja där man står är mitt tips. Att koppla den sociala hållbarheten till kärnaffären och att därigenom skapa lönsamhet blir ofta väldigt kraftfullt, säger Amanda Tevell.
Cecilia Fredholm Vaarning är inne på samma linje.
– Börja i det som känns som ens naturliga ansvarsfrågor. Börja med en sak och låt det ta tid. Sen kan man hitta samarbeten och komplettera med att stötta andras initiativ.
BID-samarbetet är en stolthet där vi är mycket engagerade. Det tar tid. Men det har gått enormt bra.
Som mindre fastighetsägare har man sällan rådighet över ett helt område. Ens egna positiva insatser subtraheras lätt av andras passivitet. Lifra var en av de drivande medlemmarna i uppstarten av det nu erkänt framgångsrika BID Sofielund.
– BID-samarbetet är en stolthet där vi är mycket engagerade. Det tar tid. Men det har gått enormt bra. Det är oerhört viktigt att inte stå ensam, resonerar Anders Fransson.
Där finns också stora bolag som MKB, Heimstaden, HSB och Atrium Ljungberg som lägger mycket krut på sina hållbarhetsredovisningar. Amanda Tevell menar att det även som mindre aktör kan finnas anledning att kasta ett öga på den lagstiftning som enbart berör storbolagen.
– Man behöver inte lägga alla sina resurser på att vara helt linjerad med den, men man kan snegla på strukturerna. För det kommer bli en tydligare reglering och samstämmighet kring hållbarhetsbegreppet, där man tidigare lite på egen hand kunnat hitta på vad som är social hållbarhet, säger Amanda Tevell.
Samarbete och gemensamma guider underlättar också när man ska sätta upp en uppförandekod som man vill att leverantörer ska uppfylla.
– Kanske kan man inte ha tredjepartsgranskning av sina leverantörskedjor. Men då är det bra att snegla på de bedömningar som de större bolagen gör när man tecknar avtal, säger Amanda Tevell.
Men givetvis har de stora också saker att lära. Lifra är en av de få fastighetsägare i Malmö som godkänner försörjningsstöd som inkomst.
– Det var ett laddat ämne eftersom vi gick ifrån ett system där vi valde hyresgäster utefter tycke och smak. Det innebar att ifrågasätta mycket av vad vi tidigare gjort. Och vi fick arbeta mycket med att se över våra processer internt.
Anställda hos oss känner både trygghet och stolthet.
Förra hösten deltog Lifra i ett pilotprojekt kring diskriminering på bostadsmarknaden som initierats av Malmö mot Diskriminering. Tanken är att ta fram en modell kring hur olika aktörer på bostadsmarknaden kan jobba med frågan.
– För oss blev valet att jobba med vad som händer när man väl blivit hyresgäst hos oss. Det finns många delar av jobbet där det kan uppstå situationer där vi omedvetet särskiljer behandlingen av hyresgäster. Det har handlat mycket om att medvetandegöra de inställningar man ofta inte tänker på i vardagen.
Lifras interna workshop, en pilot i projektet, blev ett lyckat tillfälle att dela praktiska händelser och funderingar.
– Vi har startat en dialog som vi inte tidigare har haft på samma sätt. Att jobba med dessa frågor tror jag gör att anställda hos oss känner både trygghet och stolthet, säger Veronica Nilsson.
