Oron är stor för ökande matpriser, inte minst inför påsk. Ett sätt att få ner priserna är att öka utbudet av lågprisbutiker, men där stöter man på patrull menar kedjan Lidl.
Efter jul är påsk den högtid under året då vi köper mest mat. En enkät som Dagens Eko gjort visar att tre av fyra svenskar är oroliga över hur matpriserna kommer utvecklas de kommande 12 månaderna.
En oro som är berättigad. I SBC:s senaste inflationsrapport för perioden februari till mars gick priserna ner för i princip alla varor och tjänster, förutom livsmedel där priserna steg med 0,8 procent. Det innebär att matpriserna genomsnittligt stigit med 5,4 procent under detta år. De senaste fem åren har svenska matpriser stigit med hela 32 procent.
De allt högre matpriserna har riktat fokus på att konsumenter över hela landet ska ha tillgång till lågprisbutiker inom dagligvaruhandel. En studie som Konkurrensverket gjorde för något år sedan kom fram till att det saknas lågprisbutiker i 102 av Sveriges 290 kommuner.

Hos Lidl i Sverige, den tyska lågpriskedjan som etablerade sig i Sverige 2003, välkomnar man debatten och att regeringen nu visat större intresse för att underlätta för lågprisaktörerna, även om det i sak ännu inte finns några förslag på hur det ska ske.
Man kan vända på det och fråga sig varför vi inte har 300 butiker redan i dag
När Fastighetstidningen talar med Carl Balcer, fastighetsdirektör hos Lidl påpekar han att bolaget i dag har 207 butiker i Sverige, men sedan lång tid har haft planer för ytterligare 100 butiker, som han menar skulle öka konkurrensen och pressa matkostnaderna för många svenskar.
– Jag får ofta frågan när dessa butiker ska etableras, men man kan vända på det och fråga sig varför vi inte har 300 butiker redan i dag. Då är mitt svar att det finns kommuner som är positiva till oss, men det tar oändligt långt tid på grund av långa ledtider och omfattande byråkrati, säger han och tillägger sedan:
–Så finns det kommuner som inte är så positiva, där man får känslan av att vi helt enkelt inte är välkomna.
Carl Balcer är tysk och kom till Sverige för tre år sedan. Han blev då varse om ett regelverk där i hans ögon kommunerna i allt för hög grad påverkar vilka typer av butiker som ska få etableras. Och handläggningstider som han menar är på tok för långa.
– I en kommun fick vi veta att det skulle ta åtta år innan man kunde kolla på en detaljplaneändring. Det var då förstås ointressant för oss, säger Carl Balcer. Han vill inte peka ut vilken kommun det är.
Det han finner mest märkligt är att kommunerna, i sina detaljplaner för handelsplatser, gör skillnad på handel generellt och handel med livsmedel. När det gäller livsmedel kan kommunerna lyfta att fram att en dagligvarubutik kan leda till mer trafik, eller att en befintlig dagligvaruhandel som finns på en bra plats kan påverkas negativt.
– Jag kan inte förstå varför det är ok att öppna fler konkurrerande kläd- eller elektronikbutiker på samma handelsplats men inte för livsmedel som är en nödvändighet för invånarna – då finns det plötsligt begränsningar, säger Carl Balcer.
Vi har ju en fri marknad och det ska väl inte vara upp till kommunerna att bestämma var konsumenterna ska handla sina dagligvaror
Även Konkurrensverket har i sin rapport påpekat att bristen på tillgång till butikslägen är ett etableringshinder för lågprishandlare. För många på mindre orter är den närmaste butiken och den näst närmaste butiken inom samma kedja, vilket innebär sämre valmöjligheter för konsumenterna menar Konkurrensverket.
– Argumentet vi då och då möter är att det finns ett tillräckligt stort utbud av livsmedel i området vi vill etablera oss, och man därför inte prioriterar det. Men, säger Carl Balcer, vi har ju en fri marknad och det ska väl inte vara upp till kommunerna att bestämma var konsumenterna ska handla sina dagligvaror.
Vill kommunerna skydda de butiker som redan är etablerade?
– Det kan man förstås spekulera i, ingen kommun säger det rakt ut, men självklart får man den känslan ibland, säger Carl Balcer.
I början var Lidls strategi att köpa mark och bygga själva, det är fortfarande en stor del av konceptet, men viktigare är att hitta rätt läge. Man har en offentlig lista (finns på deras hemsida) med 90 platser i Sverige där man önskar etablera sig. Till största delen är det i och runt Stockholm och Göteborg.
För Lidl spelar det inte någon roll om det är mark att köpa, arrendera, eller om det redan är färdiga lokaler att hyra.
– Vi söker lokaler med 1 300 upp till 1 600 kvadratmeter försäljningsyta. Det finns exempelvis nedlagda klädaffärer som skulle passa, men där detaljplanen inte tillåter handel med livsmedel. Vi är även öppna för större lokaler, där vi kan dela ytan med andra aktörer, säger Carl Balcer.
Jan Björk, vd för fastighetsbolaget Trophi, det ledande fastighetsbolag inom dagligvaruhandel, känner igen problematiken som Lidl har.
– Kommunerna borde vara mer generösa att tillföra dagligvaror i de detaljplaner som finns. Vi ser samma sak i Finland där vi är också är verksamma, svårigheten att nyetablera med lågpris och annan konkurrerande dagligvaruhandel.
Han anser, som Carl Balcer, att det sker en onödig styrning av kommunerna vad det vill ha för typ av handel. Hans bild är att det är mest i små och medelstora kommuner som politikerna i nämnderna lägger sig i vilka aktörer som ska få etablera sig.
– Man namnger till och med kedjor som man önskar att få in och det är olyckligt. Sedan är det extremt låg prioritet på detaljplaner för köpområden i många kommuner. Högst upp ligger väl bostäder och arbetsplatsetableringar – vi kommer långt ner på listan, säger Jan Björk.
En punkt som Konkurrensverket tar upp är att redan etablerade livsmedelshandlare i sina avtal med fastighetsägarna har en klausul som förhindrar att konkurrent får hyra i samma köpområde.
Är det avtal som Trophi har?
– Nej vi accepterar inte och skriver aldrig sådana avtal. Däremot kan det finnas gamla avtal som vi tagit över när vi köpt en fastighet. Men jag skulle faktiskt vara beredd att utmana ett sådant avtal.
Du menar att pröva det rättsligt?
– Ja, vi har haft tillfällen där en handlare lyft en sådan fråga när det skett nya etableringar, men då har vi förklarat hur vi ser på det och det har inte gått till någon rättslig prövning. Vi accepterar som sagt aldrig sådana avtal.
Min bild är att politikerna i våra kommuner faktiskt inte förstått sambandet många butiker och prisnivån på mat

Trophis policy för att få in fler lågprisaktörer och öka konkurrensen är att använda onyttjade byggrätter. Det har man bland gjort i Bäckebol i Göteborg, Arninge i Täby och Ersboda i Umeå.
Kristina Alvendal, tidigare stadsbyggnadsborgarråd i Stockholms stad och fastighetsutvecklare var etableringschef hos Lidl under några år. I dag är hon bland annat nationella industrisamordnare och konsult inom samhällsbyggnad.
– Min bild är att politikerna i våra kommuner faktiskt inte förstått sambandet många butiker och prisnivån på mat. Om finansministern haft möten med mataktörer borde hon även ha möten med kommunalråden och säga att det ska sluta stoppa etableringar, säger Kristina Alvendal.
Har själv under tiden på Lidl mött argument som att ”i vår kommun behöver vi inga lågprisbutiker”.
– Ett annat hinder är att det sällan finns planer för dagligvaruhandel i nya stadsområden. När jag tills nyligen arbetade med utvecklingen av Värtahamnen fanns det ingen byggnad som hade tillräckligt stora bottenvåningar för att få in en livsmedelsbutik. Det skulle vara levande bottenvåningarna men då med maximalt 200 till 300 kvadratmeter yta och det räcker inte till en livsmedelsbutik.
Hennes råd är att kommunerna tillsammans med fastighetsägare och livsmedelaktörer pekar ut platser som är lämpliga för etableringar – så att frågan hamnar högt upp på agendan.
– Det är strategiskt viktigt för invånarna att det råder konkurrens som pressar priserna på mat, säger Kristina Alvendal.
Boverket fick i december förra året ett uppdrag av regeringen att ser hur man kan underlätta etablering av nya livsmedelsbutiker.
– Vi har precis påbörjat arbetet och ska lämna svar om drygt ett år. Det får vi analysera är om det finns saker i plan- och bygglagen som behöver justeras, säger Klara Falk, expert på detaljplaner på Boverket.
Hon anser att plan- och bygglag som den är skriven i dag inte bör vara ett så stort hinder.
– Kommunerna får inte begränsa livsmedelshandel om det inte finns speciella skäl till det. Så egentligen är det en begränsning i kommunernas möjlighet att begränsa just handel, påpekar hon.
Mellan raderna kan man läsa ut att det handlar om en allmän konkurrens om utrymmet i städerna
Sedan kan kommunerna lyfta fram att livsmedelshandel påverkar trafiksituationen med stort flöde av varor och transporter. Eller att nya etableringar av externhandel kan utarma stadsmiljön.
Boverket gjorde nyligen en enkät hos kommunerna där enligt Klara Falk det inte framkom att kommunerna explicit riktade in sig på att försvåra för etableringar av lågprishandel.
– Studien gav inte så många svar, men lite mellan raderna kan man läsa ut att det handlar om en allmän konkurrens om utrymmet i städerna. Kommunerna anser att man har ett visst antal butiker redan och kan ny mark frigöras är det kanske inte mer handel man vill vika den till. Det kan finnas större behov av en idrottsanläggning eller industrimark, säger Klara Falk.