Publicerat 16 april, 2015

"Låt oss börja där vi är överens"

#DEBATTSTAFETT "Vi är alla överens om att det krävs breda politiska lösningar för att minska bostadsbristen, så låt oss börja där – tillsätt en bred, politisk bostadskommission" Fastighetsägarna Sveriges vd Reinhold Lennebo konstaterar efter Fastighetstidningens debattstafett att det finns en gemensam grogrund bland branschens beslutsfattare och aktörer.

Allra först ett tack till Fastighetstidningen för att ha tagit initiativet till denna debattstafett. Det är viktigt och nödvändigt att stöta och blöta olika perspektiv. Debatter visar ju inte endast vilka meningsskiljaktigheter som finns, utan även vad vi är överens om. Låt mig börja med det senare.

[ Annons ]

Vi är alla överens om att dagens situation på bostadsmarknaden inte är hållbar.

Vi är alla överens om att dagens situation på bostadsmarknaden inte är hållbar. Och hur skulle vi kunna vara annat? Bostadsbristen blir bara alltmer påträngande för varje dag som går. Något måste göras, och det snabbt.

Vi verkar också alla vara eniga om att satsningar på infrastruktur, inte minst på kollektivtrafik, är helt centrala för öka produktionen av bostäder. ”Att satsningar på infrastruktur även är satsningar på bostäder blir tydligt för allt fler”, skriver bostadsministern. Jag kan inte annat än att hålla med. Varför inte göra som Stefan Ränk föreslår och styra om de 3,2 miljarder kronor om året som regeringen vill satsa på ökade bostadsinvesteringar mot statliga investeringar i infrastruktur och kollektivtrafik i och kring våra städer. Det skulle, till skillnad från regeringens förslag, vara en satsning som med säkerhet skulle resultera i fler bostäder än vad som annars skulle ha byggts. Denna slutsats förstärks av det faktum att byggarna själva inte vill ha den subvention som erbjuds, vilket Stefan Ränk understryker. För handen på hjärtat, det är inte kapital som bostadsproducenterna saknar. Det är byggbar mark i lägen med bra kommunikationer som saknas.

Handen på hjärtat, det är inte kapital som bostadsproducenterna saknar.

Ett annat önskemål som länge framförts av byggbranschen är behovet av regler som stärker konkurrensen i branschen. Här kan vi kanske hitta ytterligare en sak vi kan enas kring. Jag tänker då på vikten av att minska allt krångel i byggprocessen, som i sin tur hämmar konkurrensen. Som Nina Lundström skriver i sitt inlägg kan det ta tio år från det att ett husbygge lämnat ritbordet tills de boende kan flytta in. Det är inte rimligt. Det är inte många entreprenörer som har råd att hålla ut så länge. Därför är det glädjande att Mehmet Kaplan lovar att göra den förra regeringens strävan att förenkla bygg- och planprocessen till rödgrön politik. Jag ser fram mot det.

Samtidigt kan vi tyvärr konstatera att vi aldrig kommer att kunna bygga bort bostadsbristen. Nyproduktionen adderar nämligen bara någon enstaka procent till bostadsbeståndet varje år. Det är i de övriga 99 procenten vi måste hitta den långsiktiga lösningen. Och då talar vi om regelverk där vi i dagsläget uppenbarligen inte har någon enighet. Reavinstskatten är ett sådant exempel. De flesta känner nog någon som klagar på att reavinstskatten gör det för dyrt att flytta från villan eller bostadsrätten till ett mindre boende. Därmed stoppas de flyttkedjor som skulle kunna komma igång och göra det möjligt för folk att bo på ett sätt som svarar mot deras livsituation.

På samma sätt som reavinstskatten hämmar rörligheten i det ägda boendet, utgör hyresregleringen (som är en reglering oavsett vad Marie Linder skriver) ett hinder för att skapa flyttkedjor på hyresmarknaden. Den gör att familjen som vuxit ur sin lägenhet på en attraktiv adress, inte flyttar till en större nyproducerad lägenhet eftersom skillnaden i hyra uppfattas som för stor. Är det inte märkligt att skillnaden mellan hyrorna i det äldre befintliga beståndet på attraktiva adresser och nyproducerade lägenheter i dag är så stora att det ofta kan vara billigare att bo stort och centralt än litet och perifert?

En bättre fungerande bostadsmarknad är det enda som långsiktigt kan mota bostadsbristen. Det är bara på det sättet vi kan få igång de flyttkedjor som behövs för att de som idag inte kommer in på bostadsmarknaden ska få en chans. Marie Linder skriver visserligen i sitt inlägg att marknaden har haft sin chans under alliansens åtta år i regeringsställning. Vad menar hon? Få marknader är så genomreglerade som bostadsmarknaden och några radikala reformer i motsatt riktning såg åtminstone inte jag till under tiden med Alliansregering. Låt oss istället vara ärliga och erkänna att staten har sin hand långt ned i syltburken när det gäller bostadsmarknaden. Det är också detta faktum som gör förslaget med ett nytt investeringsstöd så problematiskt. Det innebär ju att staten är på god väg att trycka ner hela armen i syltburken. Det är inte en långsiktig lösning.

Vi är alla engagerade i arbetet med att minska bostadsbristen.

Debatten har tydligt visat att det finns delar där vi står långt ifrån varandra. Men den har också visat att det finns viktiga saker vi är överens om. Dessutom är det tydligt att vi alla, med våra olika utgångspunkter, är engagerade i arbetet med att minska bostadsbristen. Ska vi lyckas krävs det breda politiska lösningar. Det är det enda sättet att skapa långsiktighet. Det är vi alla överens om. Så låt oss börja där. Tillsätt en bred politisk bostadskommission som får i uppdrag att vända på alla stenar. Det är vi skyldiga både dagens och kommande generationer.

Reinhold Lennebo, vd Fastighetsägarna Sverige

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]