Stadsbyggnadsnämndernas klåfingriga politiker drar ut på byggprojekt i onödan när de lägger sig i hur nya hus ska se ut. Det anser Hans Lind och Ina Djurestål som tillsammans föreslår att planeringen över husens gestaltning bör göras av den som ska bygga dem.
Sverige har under lång tid präglats av en utbredd bostadsbrist. Studenter tvingas tacka nej till utbildningsplatser, ungdomar flyttar hemifrån allt senare och människors rörlighet mellan städer begränsas. Med de utmaningar som dessutom tillkommer med den snabba befolkningstillväxten som konsekvens av flyktingströmmar kan bostadspolitiken inte stå oförändrad. En del av lösningen är att fundera på den grundläggande rollfördelningen mellan marknad och politik.
[ Annons ]
Det finns inte ett enkelt svar för att lösa bostadsmarknadens problematik. Flertalet åtgärder behövs för att öka bostadsbyggandet, exempel på detta och som ofta lyfts i debatten är införandet av mer marknadsmässiga hyror, med start i nyproduktionen, och att avskaffa det kommunala planmonopolet. En aspekt som däremot inte nämns i debatten, men som skulle göra väsentlig skillnad för att snabba upp byggprocessen, är att lämna planeringen av husens gestaltning och utseende till marknaden. Detta är något som partierna bör ta med i diskussionen under de pågående bostadssamtalen.
Ribban som marknaden ska överträffa ligger inte särskilt högt.
Vi anser att detta kan leda till än mer spännande och attraktiva byggnader av två skäl.
För det första säger ekonomiskt sunt förnuft att eftersom det ändå är byggherren som tar den ekonomiska risken och som vill tjäna pengar på sina projekt, finns det goda incitament till att bygga fina hus då det leder till högre lönsamhet. Vi får heller inte glömma att det alltid finns olika åsikter om vad som är vackert och vad som är fult – och att det svenska byggandet under de senaste decennierna kanske inte har varit så märkvärdigt. Ribban som marknaden ska överträffa ligger alltså inte särskilt högt.
Reformeras inte nuvarande bostadspolitik snart kommer vi se ett Sverige där trångboddheten skenar.
För det andra får byggherrens arkitekt en tydligare roll om kommunen inte ska bedöma gestaltningen. Idag ska byggherrens arkitekt förhandla med andra arkitekter på kommunens stadsbyggnadskontor om vad som är bra gestaltning, och i många fall även med klåfingriga politiker i stadsbyggnadsnämnden. En sådan förhandlings- och kompromissprocess tar inte bara lång tid utan kan också leda till urvattnade lösningar som ingen egentligen tycker är bra och tar ansvar för. Ger man byggherrens arkitekt en huvudroll får vi en tydligare ansvarsfördelning och mer utrymme för den enskilde arkitekten att påverka. Då vet vi både vem vi ska kritisera och vem vi ska berömma.
Reformeras inte nuvarande bostadspolitik snart kommer vi se ett Sverige där trångboddheten skenar och en andrahandsuthyrning vars hyror ökar lavinartat. Politikerna skulle därför göra alla en tjänst om de överlät detaljfrågor till marknadsaktörerna, och därigenom bidra till en mer dynamisk bostadsmarknad.
Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi
Ina Djurestål
Student i fastighetsekonomi på KTH, Ledamot och Riksordförandekandidat Moderata Studenter
