Katrine Marçal, författare. Foto: Johan Bergmark
Publicerat 11 december, 2020

”Kvinnligt ägande är viktigt”

I sin senaste bok visar Katrine Marçal hur manligt fokus hållit tillbaka innovation vi idag tar som självklar. Vill du inte gå på samma nit? Läs intervjun.

Du vill inte vara killen som missade affärsmöjligheterna med innovationen hjul under väskan.

[ Annons ]

Ja, det är relevant att skriva kille. För genom världshistorien är det just män som gång på gång gjort sig skyldiga till alla dessa missade möjligheter.

Rullväskan råkar vara det första exemplet som dyker upp i Katrine Marçals uppmärksammade bok ”Att uppfinna världen (Hur historiens största feltänk satte käppar i hjulet)”. Även om hjulet knappast var någon ny uppfinning så förutsattes en man kunna bära och därför dröjde det en bit in i 1970-talet innan en lösning som vi idag tar som självklar lanserades.

Katrine Marçals bok är full av exempel på hur historien inte bara varit orättvis, utan hur manligt tunnelseende gång på gång leder till olönsamma beslut.

Kön är väldigt centralt kring all innovation. Det kan förblinda oss och därmed hålla tillbaka utvecklingen.

Från att länge varit en tämligen konservativt präglad bransch talas det nu ofta om behovet av innovation i fastighetsbranschen. Fastighetsbolag vill utveckla sina erbjudanden och affärsmodeller för att bli mera attraktiva för sina kunder. Eller så är det ren riskhantering i en omvärld där det råder stor osäkerhet kring handels- och kontorsfastigheter. Ofta pekas det på stelbenta strukturer, i form av lagstiftning och regelverk, som sätter käppar i hjulet.

Men den mest stelbenta strukturen finns kanske inom oss själva?

– I boken ville jag visa på hur kön är väldigt centralt kring all innovation. Det kan förblinda oss och därmed hålla tillbaka utvecklingen, säger Katrine Marçal över telefon från hemmet i Hertfordshire, en bit utanför London, där hon börjat förbereda sig för att gå in i lockdown.

Till vardags bevakar hon politik och ekonomi för Dagens Nyheters räkning. Detta i ett Storbritannien där det fortfarande frodas ett slags alfahanne journalistik där man förväntas gå i närkamp med sina intervjuoffer. Jag kommer på mig själv med att närmast urskuldande (och illustrerar sannolikt den manliga fåfänga hennes bok är fylld av) berätta att jag snarast har för avsikt att skriva en läsinstruktion till hennes bok för fastighetsbranschen.

Med det avklarat rullar vi vidare till kapitel två och ett exempel med hög aktualitet i stadsutvecklingen.

Nyligen konstaterades det, i en gemensam rapport från Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och Naturskyddsföreningen, hur dagens parkeringskrav ökar byggkostnaderna för nyproduktion av bostäder med i snitt 15 procent. Men så hade det inte behövt bli. Hela vår idé om transport hade mycket väl kunnat utvecklas mer åt att dela bilar och åka gemensamt. Redan i bilismens barndom fanns de idéer som vi ser som innovation idag. Exempelvis fanns det i slutet av 1800-talet ett elbilsföretag som konstruerat ett halvautomatiskt system som kunde byta batteripack på bilarna på sjuttiofem sekunder. Så det var inte alls solklart att den bensindrivna tekniken skulle bli den dominerande. Katrine Marçal skriver: ”Om samhället i början av 1900-talet inte hade sett ner på den elektriska bilen som kvinnlig – skulle historien ha rullat fram på ett annat sätt?”

Men berodde teknikutvecklingen trots allt inte snarare på att oljan var billig och batterierna dyra?

– Jo, men det skriver jag också i boken. Kön är inte den enda, och troligen inte den huvudsakliga faktorn som gjorde att elbilen försvann. I ekonomi- och teknikhistoria har man talat om hur ”övriga kulturella förklaringar” bidragit. Men jag menar att vi då bör tala om att det är kön det handlar om.

– I London är finansdistrikten rena spökstaden. Vad ett samhälle väljer att värdera ser man i de stora städernas horisont, säger Katrine Marçal. Foto: Johan Bergmark

Hur vi hela tiden missförstår vår teknikhistoria genom att utesluta kvinnor kopplar hon samman med idén ”om att vår mänskliga uppfinningsrikedom i någon mån behöver blod och död för att gå igång.” Kanske kan vi tala om ”blod och död” ur ett fastighetsperspektiv som butikshandelns och kontorsmarknadens pågående kris? I Katrine Marçals London är i alla fall krisen påtaglig.

– Här i London är finansdistrikten rena spökstaden.

Men hon köper inte liknelsen helt. I den ekonomihistoria hon beskriver handlar det bokstavligen om blod och död, alltså om hur det är krig som leder till innovation.

– Men visst kan man se hur ett krisnarrativ som detta kan bli deterministiskt. En av de poänger jag vill göra i min bok är hur innovation styrs av värderingar, och inte minst hur våra idéer om kön påverkar vad vi väljer att inte värdera.

Just som vilka värderingar staden ska spegla när krisen är över. I tanken placerar Katrine Marçal oss på toppen av Parliament Hill och pekar ut över ett London som en gång präglades av kyrktornen, men där de nu tomma bankskraporna dominerar.

– Vad ett samhälle väljer att värdera ser man i de stora städernas horisont. Det är vi som bestämmer vad de stora byggnaderna i våra städer ska förkroppsliga. I krisens spår kommer ju inte de anställda att gå tillbaka till kontorsbyggnaderna på samma sätt. Då är det viktigt att förstå att utvecklingen inte är predestinerad.

År 2019 kunde de börsnoterade fastighetsbolagen räknas som den första jämställda branschen på börsen, med 40 procent kvinnor på ledningsgruppsnivå. Även om man i årets Allbright-rapport halkat ner på 38 procent kvinnor får det anses bra. Men vilken roll spelar det egentligen?

– Politiskt ser man det ju ofta som ett mått på jämställdhet. Men pratar man med de forskare som studerat faktorer som andelen kvinnor i styrelser så är det oklart vad det egentligen leder till.

En annan aspekt är att branscher kan tappa status när kvinnor kommer in i den. Innan intervjun ställde jag frågan om det finns sådana tendenser i fastighetsbranschen till Fastighetsägarnas nyvalde ordförande Ingela Lindh. Hon börjar med att betona den enorma förändring till det bättre som hon upplevt.

”Självklart är det inte en alltigenom jämställd bransch. Allt det som drabbar kvinnor i andra situationer – osynliggörande, mansplaining, situationer där man inte släpps in – finns fortfarande kvar. Men den stora skillnaden är att man som kvinna inte längre är ständigt ensam när detta sker. Och att de flesta män också ser vad som händer.”

Ingela Lindh tycker sig se de tendenser till minskad status i andra branscher – hon nämner domstolsväsendet – men tror inte att det kommer ske i fastighetsbranschen. Varför?

”Det finns helt enkelt för mycket pengar här. Pengar har alltid status.”

– Intressant, säger Katrine Marçal. Den aspekten borde verkligen någon ekonom titta på. Tyvärr är ju detta ett ganska understuderat område.

Men om glappet mellan män och kvinnor minskar inom många områden, så lyser dock jämställdheten med sin frånvaro när det gäller ägandet. Män äger idag 44 procent av marken i Sverige, vilket är mer än dubbelt så mycket som kvinnornas andel, resterande del ägs av företag, organisationer etc.

I boken beskrivs det som att världens kvinnor lever i en permanent finanskris.

– Kvinnligt ägande är viktigt. Att kvinnor i lägre grad än män äger mark och fastigheter gör det svårare att exempelvis beviljas banklån.

Det finns såklart andra sätt att hitta finansiering för att utveckla innovation. Som att attrahera riskkapital. Kruxet är bara att 99 procent av allt riskkapital i Sverige går till män.

– 97 procent i Storbritannien, så Sverige är värre, konstaterar Katrine Marçal.

Eftersom riskkapital blir allt viktigare för att finansiera innovation menar Katrine Marçal att vi måste våga kritisera ett system som så uppenbart stänger kvinnor ute.

– Inte minst då riskkapital ofta lägger in enorma summor i den typ av saker som slår igenom stort och förändrar allt. Som elscootrarna, som verkligen påverkar gatulivet i våra städer. Om vi inte vill ha en värld där exempelvis villkoren för hur trafiken ska fungera ska formuleras av enbart män så måste vi göra något åt detta.

– Kvinnligt ägande är viktigt. Att kvinnor i lägre grad än män äger mark och fastigheter gör det svårare att exempelvis beviljas banklån, säger Katrine Marçal. Foto: Johan Bergmark

Bakgrunden spårar Katrine Marçal till 1800-talets valjaktsindustri med lika höga vinstmarginaler som risker. Ur detta föddes riskkapitalisterna. Katrine Marçal visar hur investerarlogiken nu som då följer samma mönster. När valspäcket skulle säljas, eller idag när bolagets vinst fördelas, har investeraren redan tagit två procent av investeringen i vinst. Det är avgiften för riskkapitalisternas tjänster. Det skapar en logik att söka så stora investeringar som möjligt och missgynnar därmed, enligt Katrine Marçal, ett kvinnligt företagande som inte alltid har samma ambition att ta över hela världen.

En av kapitelrubrikerna lyder: ”I vilket Serena Williams besegrar Gary Kasparov.” Utan att spoila detaljerna i den matchen – eller partiet, så handlar det om den felaktiga slutsatsen att om maskinerna klarade att lösa ett manligt definierat problem, så kan maskinerna lika enkelt klara allt annat också.

– Vi är inte så långt framme som vi gärna vill tro att skapa robotar som är som människor.

Däremot har vi skapat en arbetsmarknad där människor tvingas bli robotar. Man kan inte stämpla det som en innovation bara för att det finns en app.

Ser du gigekonomin som en fälla?

–  Nja, det är klart att en hel del, inte minst när det kommer till leveranser under pandemin, är påhittigt och bra. Vad jag vänder mig emot är när man glömmer att det finns en människa i andra änden av knapptrycket på telefonen. Låga löner och usla villkor subventionerar affärsmodeller som inte hållit annars. Och inte minst skapas det inte incitament för verklig innovation.

Men i nästa kapitel vänder Katrine Marçal på perspektivet och menar att robotarna kan hjälpa oss på traven att kasta om tusentals år av patriarkal ordning.

– Här finns en potential i vad som kan bli en bieffekt av den andra maskinåldern. Eftersom robotarna är dåliga på omsorg, känslor och relationer är det helt enkelt den delen av arbetsmarknaden där det kommer att behövas mänsklig arbetskraft. Kanske kommer det att få oss att uppvärdera dessa egenskaper?

Det är intressant. I fastighetsbranschen är det ju tydligt hur social hållbarhet lyfts fram som en allt mer affärskritisk fråga.

– Jag tror att det finns en öppning i den kris vi nu går igenom. I framtidens ekonomi kommer vi att behöva tänka annorlunda kring värderingar och jag tror att det håller på att hända.

Det blir tyst i telefonen.

– Eller så får vi läsa om hur omsorg omvandlas till att anses vara ett manligt drag.

[ Reportage ]
[ Nyheter ]
[ Krönikor ]