En havererad bostadsmarknad löses genom att ge sig på strukturproblem – som det borde gjorts något åt för länge sedan, menar bostadsminister Andreas Carlson. Frågan är om det är samma strukturproblem som stora delar av branschen skulle vilja förändra.
På väg uppför slottstrappan vänder sig bostadsminister Andreas Carlson om för att kort summera rundvisningen i Steninge Slottsby och responsen från bostadsutvecklarna.
– De sa att de har träffat bostadsministrar i 15 år – och att alla skyller ifrån sig på finansministern.
[ Annons ]
Och det gör väl du också?
– Nej, det gör jag ju inte!
För första gången går det att ana ett visst temperament hos en annars korrekt och saklig minister. Det på en kommentar som inte alls var den medvetna provokation det kan verka som. Snarare en spontan slutsats kring de villkor för svensk bostadspolitik 2023, kanske också att de strukturella reformer han nämnt flera gånger i ärlighetens namn lär få ganska marginell påverkan på en bostadsmarknad som gått i baklås.
Han är iklädd en varseljacka i den obestämbara gulgröna neonnyans som gäller på byggen. Väldigt praktiskt att slippa kränga på sig den annars obligatoriska västen på de många besök han avverkar. Ingen ska missa hans ambition med det uppdrag han fick för ganska exakt ett år sedan. På ryggen är det tryckt med stora bokstäver ”Hela Sverige ska fungera”.
Om vi låter Andreas Carlson forsätta sin invändning, så sammanfattar den ganska väl hur han ser på förutsättningarna för att lyckas få till en fungerande bostadsmarknad.
– Med den departementsöverskridande statssekreterargruppen har jag ju vinnlagt mig om att vi har ett bra arbete tillsammans i regeringskansliet. Nedgången på bostadsmarknaden påverkar hela Sveriges BNP, så detta är en central fråga.
Nedgången på bostadsmarknaden påverkar hela Sveriges BNP, så detta är en central fråga.
Det är också en poäng som understryks flera gånger under besöket i den ”moderna Bullerby” vi just guidats runt i. För det är just så projektet Steninge Slottsby lanseras. På ägorna bakom slottet, som bebos av entreprenören och fastighetsmiljardären Per Taube, har Gelba Fastigheter upplåtit mark till ett flertal bostadsutvecklare som byggt både villor, bostadsrätter och hyreslägenheter. Budskapet från bostadsutvecklarna till ministern är tydligt: Dagens kreditrestriktioner gör det hart när omöjligt att fortsätta utveckla det ägda boendet.
Att ge fler människor möjlighet till ett eget ägande var centralt när Andreas Carlson för ett år sedan presenterade vad han kallade en omläggning av bostadspolitiken. Nu betonar han vikten av att skapa bättre förutsättningar för småhusbyggandet att kunna rivstarta när konjunkturen väl vänder.
Att intervjun sker i slottsmiljö ska det inte dras några stora växlar på. Det råkade helt enkelt vara ett lämpligt tillfälle. Men det ska erkännas att det frestade reportern att antyda en viss diskrepans mellan exklusivt boende i slottsmiljö och det nattsvarta läge för den växande grupp som står allt längre från möjligheten till ett boende över huvud taget.
Problem som även märks i slottsbyn. Här är ett av de få ställen i Stockholmstrakten där man byggt hyresrätter med investeringsstöd. Nu är det svårt att få ihop kalkylen, eftersom normhyran ligger fast samtidigt som byggkostnaderna har rakat i höjden. Att Andreas Carlson tillsatt en utredning för att återställa reglerna kring presumtionshyror kan möjligen underlätta något. Jonas Öberg, finanschef på Liljestrand Fastigheter, menar att långsiktigt ligger lösningen i en friare hyressättning. Samtidigt konstaterar han att det i rådande marknadsläge skulle tvinga upp hyrorna på en sådan nivå att det helt enkelt skulle bli svårt att få hyresgäster.
Sammanfattningsvis ser det just nu ganska mörkt ut för hyresrätten.
Jag ber Andreas Carlson att själv sätta en rubrik som sammanfattar det första året som bostadsminister. Han ska kunna detta. Under studierna jobbade han som journalist på bland annat Västgöta-Bladet.
”En lyhörd minister i en svår tid för bygg- och bostadsbranschen”.
Jag ger godkänt. Självkritiskt undrar han om den kanske blev lite för lång.
Svår tid är inte mycket att orda om. Men hur är det med lyhördheten?
Andreas Carlson talar gärna om vikten av strukturella reformer. Då handlar det om att se över befintlig lagstiftning och att på olika vis effektivisera myndigheters arbetssätt.
Helt klart åtgärder som länge stått på önskelistan hos bygg- och fastighetsbolag. Men konsensus är nog ändå att det är något större strukturer än så man behöver ruska om för att det ska bli verklig skillnad.
Den självrubricerade lyhördheten kan väl sägas ha fått sin bekräftelse i samband med de väl emotsedda bostadsamtal som bostadsministern bjöd in till i juni. Eftersnacket kan sammanfattas: Ett bra samtal, men det krävs skyndsam leverans för att hoppet inte ska släckas.
Andreas Carlson menar att det var viktigt att få lägesbilden (tämligen nattsvart) bekräftad på detaljnivå.
– Men jag fick också ett stöd för de strukturella reformer som vi jobbar med att ta fram.
Han lyfter här tre förslag som gick vidare in i höstbudgeten: ett höjt tak för rotavdrag, planeringsstimulans till kommunerna för fler småhus och en kommunal bonus för omvandlingar från kontor till bostäder.
Men det finns ett stort strukturellt problem som du inte nämner. Hyressättningsfrågan var väl högsta prioritet hos flera branschföreträdare?
– Jo, jag kan nämna det också…
… säger Andreas Carlson och tar upp tråden om presumtionshyra. I en hovrättsdom sattes gränsen till att hyran får höjas hälften så mycket som vanliga hyror, något som lagt sig som en våt filt över nyproduktion av hyresrätter. Detta ska nu ses över i en utredning. Besked kommer först våren 2025.
Nu syftade jag kanske snarare på att det finns ett färdigt förslag om friare hyressättning i nyproduktion. Du överväger inte att ta upp det igen?
– Nä, men samtidigt är vi i ett läge där alla frågor är på bordet. Fast då är det viktigt att de åtgärder vi nu går fram med är träffsäkra och framför allt ökar bostadsbyggandet. Och gör det möjligt för människor att välja mellan olika upplåtelseformer i olika skeenden i livet. Mot den bakgrunden överväger vi alla möjliga förslag, säger Andreas Carlson.
Man behöver inte lyssna särskilt länge för att märka att det bland intresseorganisationer, forskare och andra som försöker bidra till att utforma bostadspolitiken – parallellt med en alltmer uppskruvad konfliktnivå visserligen – finns en rörelse mot mitten. Kompromisslöshet har övergetts för framåtrörelse. Kanske som att det faktiskt skulle gå att acceptera ett återinfört investeringsstöd (med lite större social träffsäkerhet) mot acceptans för vissa reformer på hyressättningsområdet. Kanske går det att skönja konturerna av en bostadspolitik som skulle förändra strukturer på riktigt? Exakt hur ett sådant paket skulle se ut är svårt att säga. Politiken har ju än så länge varit ovillig att formulera den skarpt.
Regeringen förstärkt det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer, vilket innebär en lättnad för de barnfamiljer som träffas av det stödet.
Närmast är hur Boverkets generaldirektör Anders Sjelvgren, bland annat i en intervju med Dagens Nyheter, lyft behovet av social housing. Han närmar sig det tabubelagda begreppet i en kontext där den generella bostadspolitiken inte helt måste överges. Tvärtom. Allt fler pekar på att lösningen ligger i en generell bostadspolitik för de flesta, med särlösningar för ett fåtal.
Det var sannolikt för att undvika det tabubelagda begreppet som det minsta regeringspartiet, Liberalerna, döpte sitt förslag riktat mot den strukturella hemlösheten till behovsbostäder.
Skulle bostadsministern kunna tänka sig att ”röra sig mot mitten”?
– Jag delar bedömningen att åtgärder ska riktas mot de som har de tuffaste ekonomiska villkoren. Och här har regeringen förstärkt det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer, vilket innebär en lättnad för de barnfamiljer som träffas av det stödet.
Men det kan invändas att bostadsbidrag ju per definition inte är stöd för de som står utanför bostadsmarknaden. Då pekar Andreas Carlson i stället på att departementet bereder förslag som finns med i Karolina Skogs stora bostadssociala utredning. Det meddelade han redan i somras, men ännu finns inget datum för en proposition. Bland förslagen finns bland annat en ny bostadsförsörjningslag, att förenkla för bostadsförmedlingar att använda förturer och hyresgarantier riktade till barnfamiljer. Andreas Carlson vill inte avslöja vilka som kan bli aktuella att ta vidare.
Jag vill hellre öka bostadsbeståndet.
Men frågan är hur långt det räcker. När Fastighetstidningen bad utredaren själv att gradera hur långt förslagen räcker för att kunna kalla det en social bostadspolitik på riktigt blev det bara två av tio. Karolina Skog menade att det behövs särlösningar.
– Men jag vill hellre börja i andra änden och öka bostadsbeståndet. Det kan ske genom nyproduktion, att skapa bättre förutsättningar att kunna hyra ut en del av sin bostad eller att kunna hyra ut lokaler som bostad. Det som är positivt för alla på bostadsmarknaden gör att även de som har lägst marginaler gynnas. Men i det tuffa ekonomiska läge vi befinner oss behöver vi såklart överväga alla stöd och möjligheter för att alla människor ska ha en god bostad. Det är grunden för mycket annat av det trygghetsskapande arbetet i samhället.
Jag gör en mental notering att överväga rubriken ”Stänger inte dörren för social housing”. Men det är som att Andreas Carlson läser av den tanken.
– Man ska inte dra för stora växlar av något av det jag säger. Men man ska väl inte utesluta någon åtgärd. Däremot är det viktigt att det möter behoven och är träffsäkert. Där är grunden i regeringsarbetet – att ta tag i de strukturproblem som borde tagits tag i för länge sedan.
Bostadsminister Andreas Carlson om …
… möjligheten till en bredare bostadspolitisk överenskommelse där förslaget om friare hyressättning skulle kunna ligga som grund. Trots allt var ju Socialdemokraterna lojala mot Centerpartiet och Liberalerna när förslaget testades skarpt. Och (dock efter intervjun) det största regeringspartiet Moderaterna har numera ett stämmobeslut att verka för att införa fri hyressättning i nybyggnation i enlighet med förslaget.
– Jag hoppas att det ska finnas ett stort stöd för de strukturreformer som vi kommer att lägga fram. Det är åtgärder som branschen lyft i decennier. Jag utesluter inte att andra kan stödja våra förslag.
… han ångrar att han tog på sig ett, med tanke på konjunkturen, ganska så hopplöst uppdrag.
– Nej, tvärtom! Det är i svåra tider som det är viktigt att både ta fram de reformer som krävs för en fungerande bostadsmarknad, och att vara lyhörd för de åtgärder som behövs för att dämpa effekterna på kort sikt. Där har jag mött stor förståelse för att det inte finns en enkel lösning.
… att bostadsfrågorna knappt fanns med i Tidöavtalet.
– Som en av gruppledarna var jag i allra högsta grad inblandad i att ta fram Tidöavtalet. Redan när vi presenterade det så sa vi att det inte är ett heltäckande regeringsprogram, utan de reformer som behövdes för att regeringen skulle kunna tillträda. Men redan i första budgeten pekade vi ut vad som är prioritet för bostadspolitiken: att korta ledtider genom förenklade regelverk, att tillgängliggöra byggbar mark samt att öka incitamenten för byggande och därigenom sänka tröskeln för det ägda boendet.
… att hyresförhandlingarna blir alltmer infekterade. Kanske läge för reformer?
– Hyresrätten är viktig om man inte har råd att äga sitt eget boende, eller exempelvis ska flytta till en studieort. Därför ser jag att det finns ett behov av förutsägbarhet för de som ska bygga, och där kan vi nu se att presumtionshyresdomarna påverkat negativt. Förutsägbarheten behöver också öka för de som ska bo. Men där tycker jag att trepartsöverenskommelsen varit ett styrkebesked. Man har kommit överens och den har prövats i den svåraste av tider. Jag har goda förhoppningar att det kommer att vara en fortsatt god samlad process.
… att införa ett nytt investeringsbidrag, men med större social träffsäkerhet denna gång.
– Här pekar ju exempelvis Hyresgästföreningens analys på att 10 miljarder gått till sådant som hade byggts ändå. Så investeringsstöd ser jag som ineffektivt och kostsamt.
… vad som varit de viktigaste stegen så långt?
– Att ge länsstyrelserna i uppdrag att redovisa åtgärder för att öka byggandet i samverkan med kommunerna. Och uppdraget till Boverket att kartlägga var det finns byggbar mark för småhusbyggande.
