Bostad, sjukvård och ett jobb i all ära – men för att locka den moderna urbana människan till en stad eller för att få dem att stanna kvar på sin hemort krävs det mer: En kultur som skapar identitet.
Publicerat 30 september, 2012

Kulturkampen – eller jakten på den kreativa invånaren

Bostad, sjukvård och ett jobb i all ära – men för att locka den moderna urbana människan till en stad eller för att få dem att stanna kvar på sin hemort krävs det mer: En kultur som skapar identitet.

Låt oss snabbt göra en tidsresa hundra år tillbaka i tiden. Vi befinner oss i en mellanstor stad i Sverige där det unga paret Birger och Elsa bor. Birger jobbar på bruket och Elsa som hemhjälp hos en disponent i staden. De har jobb, är nöjda med tillvaron och känner inget behov av mer ”förlustelse” än dansaftonen i stadsparken på söndagseftermiddagen. Mat lagar man förstås hemma i det lilla köket. Att flytta till Stockholm kan Birger och Elsa inte tänka sig, i alla fall inte så länge de har jobbet kvar.

[ Annons ]

För Fredrik och Hanna, två unga vuxna i samma mellanstora stad, fast i dagens urbaniserade värld, finns däremot alltid lockelsen till den större staden. Och det oavsett om det finns jobb eller inte på orten. Folkströmmarna, inte bara i Sverige utan över hela världen, visar att den moderna människan inte längre bara nöjer sig med sysselsättning och tak över huvudet – särskilt inte unga individualister.

Gratis konsert och kvällsöppna affärer varje torsdag under sommaren lockar stor publik till centrala Borås. Här är det Loreen som fyllt Stora Torget med 25?000 besökare.

– Jobb, skola, sjukvård och bostad är förstås nödvändiga, men i dagens samhälle är det mer att betrakta som hygienfaktorer som inte skapar attraktion. Den staden som kan locka innevånare för att de har Sveriges bästa skola eller sjukvård – den staden letar vi fortfarande efter, säger Rudolf Antoni, utredare och biträdande näringspolitisk chef på Fastighetsägarna Göteborg Första regionen.

Kulturen är i vid mening för ett samhälle idag vad forsen och dess kraft var när järnbruken anlades en gång i tiden.”
Per-Inge Lidén, kulturnämndens ordförande Karlstad

Om Birger och Elsa var nödvändiga för utvecklingen av det framtida industrisamhället så är det i dag de kreativa människorna som kommunerna slåss om. Innovatörer, entreprenörer inom it, media, medicinteknik och andra näringar som ska bära samhällets kostnader samtidigt som det gamla industrisamhällets sista rester monteras ner. Det är individer som är rörliga och som kan flytta både sig själva och sina verksamheter till attraktiva kluster där det finns likasinnade – och en kultur man vill vara en del av.

– Kulturen är i vid mening för ett samhälle idag vad forsen och dess kraft var när järnbruken anlades en gång i tiden. Vi behöver locka till oss duktiga människor inom olika yrkesområden och då konkurrerar vi i första hand med ett bra kulturutbud och en god stadsmiljö. Därför jobbar vi hårt med teater, bildkonst, musik och frågor kring stadsplanering, säger Per-Inge Lidén, (MP), kulturnämndens ordförande i Karlstad.

Det är framför allt Richard Florida, amerikansk professor, forskare och författare som med stor kommersiell framgång drivit tesen om ”jobs follow people” – jobben följer med människor. Och människor tar sig till platser där andra människor med samma värderingar, intressen med mera redan bor. Richard Florida bedriver numera ett eget bolag, Creative Class Group, som säljer tjänster till orter som vill stärka sin attraktionskraft.

Attraktiv natur och stadsmiljö hamnar högt på listan.”
Göran Cars, professor

Hans tes är att områden med mångfald, dit bland annat invandrare, konstnärer och homosexuella dras, också ligger i framkant. Ett bra exempel är San Francisco med omnejd som under 60-talet var en fristad för hippies och andra för tiden udda personligheter. Det var människor med rötterna i den fria miljön som sedan la grunden till Silicon Valley och företag som Apple, HP, Cisco och Intel.

Det är kultur, konst och evenemang som är nyckelstrategier, enligt Florida. En levande stadskärna som sjuder av liv och kreativa mötesplatser krävs för att göra en stad ”hip”.

Kritiker till Richard Florida brukar påpeka att en stad måste nå en kritisk massa på två miljoner invånare för att den typen av utbud ska locka de mest kreativa och duktiga människorna – och då skulle ju i så fall alla svenska städer, inklusive Stockholm inte vara på den banan. I Stockholm stad bor inte ens en miljon människor. Å andra sidan kan man se att även mindre områden som Södermalm i Stockholm och delar av Malmö fått ihop en kritisk massa med kreativa människor, och att det i sin tur lett till ökad efterfrågan på bostäder och kommersiella lokaler.

Men frågan, inte minst för kommunalpolitiker och fastighetsägare, är om det går att höja attraktionskraften med kultursatsningar. För vad som är hönan och ägget i utvecklingen av en stads attraktion är inte helt lätt att fastställa.

– Jag tror inte att det är kulturen i sig som genererar tillväxten. Snarare är det urbaniseringen med växande städer. Det är i myllret i större städer som kulturen får bättre förutsättningar och den blir då självgenererande, menar analytikern Fredrik Bergström på konsultbolaget WSP.

I en norsk undersökning gjord av Telemarkforskning – ett institut som sysslar med regional forskning, fann man att kommuner med större kulturutbud inte fick en procentuellt högre inflyttning. Enda undantaget var att många ”kaffe-latteställen” gav något mer positiv inflyttning.

– Vi trodde att kultur hade en dragningskraft och blev överraskade av resultatet, säger Knut Vareide, ekonom och forskare på institutet.

Han tror att folk kan vara nöjda även om kulturutbudet är litet.

– Folk fokuserar på det man har och ser det inte som nödvändigt att få mer. Man ska nog se kultursatsningar mer som en kostnad för att öka trivseln än som en investering för ökad tillväxt, menar Knut Vareide.

Fast Rudolf Antoni tror att aktiva satsningar på kultur kan få effekt. Som exempel nämner han Borås, en gammal industristad som tappat mycket av sin gamla identitet och nu måste se till att hålla kvar sin befolkning. Där har kommun och fastighetsägare tillsammans satsat på att lyfta staden som centrum för textildesign. Det har inköpts skulpturer och en kulturfestival anordnas varje år. Man har sommartorsdagar med gratis konserter i stan och kvällsöppet till nio i butikerna.

– Borås kan förstås inte konkurrera med Göteborg i kulturutbud. Men Borås ligger på hyfsat pendelavstånd från Göteborg. Om en sådan stad inte skapar en egen identitet och gör det trivsamt att bo i så kommer staden att gå under på nolltid, säger Rudolf Antoni.

Han pekar även på en undersökning som Fastighetsägarna GFR gjorde förra året där det är ett tydligt samband mellan högt kulturindex* och tillväxt, samt även till höga bostadspriser. Göran Cars, samhällsplanerare och professor vid KTH har även han kalla siffror på kulturens betydelse.

– Vi gjorde för några år sedan en studie i Ystad där vi frågade folk som flyttat in om motiven. Högt hamnade attraktiv natur och stadsmiljö. Men kultur och nöje var lika viktigt som arbete och klart mer värderat än bra samhällsservice och låg kommunalskatt. Det är inte så konstigt. Det finns ställen där man kan få bra jobb och hög lön men dit ändå inte folk vill flytta – som Kiruna, Ludvika och Sandviken, säger Göran Cars.

Sedan är det förstås inte säkert att en stad blir så mycket mer spännande trots att kommun och fastighetsägare satsat stora pengar på ett nytt kulturhus eller stor arena. En tjusig byggnad som saknar innehåll blir lika ointressant som ett torg utan liv.

– Dessa satsningar på kulturhus som präglat Sverige under lång tid är rätt tragisk, säger Göran Cars. Många står för det mesta tomma och är beroende av inhyrda artister och orkestrar. Det är bättre att sprida resurserna till människorna som verkar på orten, på musikskolor, lokala teatrar med mera, och att man går över kommungränserna och samarbetar kring intressanta platser, som Ystad gjort på Österlen.

Även inom handeln har ägarna av stora köpcentra upptäckt att det inte räcker med butiker för att locka kunder – oftast är det butikskedjor som inte ger någon unik känsla. Allt viktigare blir totalupplevelsen och att man kan äta och dricka gott. På den nya gallerian Mood i Stockholm är det restaurang och barer mer än butikerna som är dragplåstret.

– Tittar man på hur svensken fördelar sin konsumtion ser vi att restaurang är en växande andel, och det finns mer att hämta, menar Fredrik Bergström. I Sverige äter vi 20 procent av vår mat ute – i USA är motsvarande siffra 50 procent så nog finns det potential, säger Fredrik Bergström.

Men han är tveksam till om bibliotek och andra kulturverksamheter ska in i köpcentrum.

– De bästa lägena ska handel och restaurang ha. De ska bidra till att man söker sig dit. Jag tror inte på bibliotek i bästa A-läge.

Dessutom är ju handel också kultur. De flesta vi talat med intygar att fastighetsägare är positiva till kultursatsningar, men att inte alla är beredda att ta kostnaden för det.

– Man ser det som en sak för det offentliga att ta hand om. Och så finns det fastighetsägare som drar nytta av initiativ men låter andra husägare på gatan eller runt torget ta kostnaden. Därför är det bra att hitta breda överenskommelser mellan fastighetsägare och kommunen om att man har gemensamma intressen, säger Göran Cars.

Även Rudolf Antoni träffar då och då på fastighetsägare som inte anammat att kulturen är en del av deras ansvar.

– Jag brukar då säga att man kan göra det mesta med en byggnad förutom att flytta den från ett dåligt till ett bra läge. Men man kan ”flytta” genom att satsa på det som är utanför husväggarna. Utvecklas platsen ökar det också värdet på fastigheterna, påpekar Rudolf Antoni.

* I Rapporten Kulturen och staden kartlades kulturvanor i 34 av Sveriges största städer. Antal svarande var 13 994 personer. I städer där folk går mycket på teater, bio, konserter och läser böcker såg man ett samband mellan befolkningsökning, högre utbildning, låg arbetslöshet och högra bostadsrättspriser. Undersökningen finns att läsa på fastighetsagarna.se/gfr. Se rapporter.

___________________________________________________

Vilka kultursatsningar gör man och hur fungerar samarbetet med fastighetsägarna? Vi ringde upp politiker i sju kommuner som ansvarar för stadens kultur.

Karlstad – Per-Inge Lidén (MP).
1. Den senaste kultursatsningen är att vi köpt in gamla Sandgrunds dansrestaurang och gjort om den till en konsthall. Här visar den kände akvarellmålaren Lars Lerin sin konst och vi kommer att ha fyra gästutställningar varje år. Det är en stor satsning som vi tror kommer att vara med och sätta Karlstad på konstkartan.
2. Vi samarbetar med fastighetsägarna i en organisation som heter Centrum Karlstad. Vi gör satsningar på centrum­dagar, kultur och diskuterar gemensamma frågor. Men när det gäller både kulturfrågor och vilja att vara med och dela på kostnaderna, såväl kulturen som stadens och gatornas försköning vill vi gärna gå in i en än mer fruktbar samverkan med fastighetsägarna. Det är ju ändå vår gemensamma stad.

Luleå Kommun – Omar Jacobsson (S).
1. Den senaste satsningen vi har gjort är upprättandet av Resurscentrum för konst, vars syfte är att förbättra det konstnärliga utbudet i Luleå. Centrumet ska också göra det möjligt för konstnärer att komma i kontakt med näringsliv, sponsorer och bidragsgivare. Vi har också planer på etablering av en dans­institution, men det ligger lite längre fram i tiden.
2. Endast på så sätt att vi hyr en del fas­tig­heter från privata aktörer för att hysa olika kulturverksamheter.

Sollentuna kommun – Benkt Kullgard (M).
1.?Under föregående mandatperiod satsade kommunen mer än en halv miljard kronor på utbyggnad av anläggningar inom kultur- och fritidssektorn. Bland annat genom utbyggnad av Edsbergs konsthall till att bli landets näst största konsthall. Samt utbyggnad av mc-collection – ett av några få mc-designmuseum i världen.
2. Ett visst samarbete har skett med Sollentunahem som är kommunens fastighetsbolag.

Kungsbacka – Lena Reimertz-Thelén (M).
1. Vi har ökat våra öppettider på alla våra bibliotek och på vår turistbyrå.
2. Responsen är inte så stor. Vi vill gärna ha ett samspråk med plan- och byggkontoret.

Landskrona – Gunlög Stenfelt (FP).
1. Vi ger stöd åt personer/organisationer som driver någon form av kulturella näringar. Vi vill att de ska ges förutsättningar att bedriva sin verksamhet i boendeområden där kostnaderna för lokaler är rimliga.
2. Merparten av fastighetsägarna finns med för att möjliggöra utvecklingsarbete med kultur och näringsliv. I samverkan med Fastighetsägarna har vi också exempelvis under sommaren 2012 initierat en mycket uppskattad gatuteater­festival.

Eskilstuna – Mona Kanaan (S)

1. I handlingsplanen för vårt kulturpolitiska program ingår att stärka det lokala föreningslivet, öka den kulturella mångfalden och kommunicera Eskilstunas kulturarv. Vi har lyssnat mycket på vad invånarna efterfrågat. Vi vill också investera i arenor för att få hit större kulturella evenemang.
2. I våras åkte en delegation med politiker, fastighetsägare, kommunala tjänstemän och personer ur det lokala näringslivet till New York för att studera samarbetslösningar och titta på hur organisationen kring Bryant Park fungerar.

Östersund – Karin Thomasson (MP)

1. Vi byggde om vår teater 2009, med ny entré och ny teknik. 2008 satsade kommunen tillsammans med landstinget på konsthallen ”Färgfabrik Norr”, ett treårigt projekt som senare övergick i att bli ett projekt som arbetar riktat mot kulturella och kreativa näringar. Vi har infört söndagsöppet på vårt bibliotek och utökat Kulturskolans utbud. Just nu håller vi på med en kulturhusutredning.
2. Kommunen finns med i en grupp med fastighetsägare och handlare i city som jobbar på att göra centrum mer attraktivt. Där spelar kulturen såklart en viktig roll.

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]