Under 2022 inledde Heimstaden en nollvision mot vräkningar 2030. Ett arbete som drygt två år senare redan burit frukt.
Att arbeta vräkningsförebyggande ligger i allas intresse, från hyresgästen till fastighetsbolaget och samhället i stort.
Heimstaden, som har få vräkningar sett till antal bostäder under förvaltning, ville ändå bli bättre och få ner antalet vräkningar till noll. Som första bolag i Sverige lanserade man 2022 sin nollvision, som enligt planen ska leda till att ingen vräks från och med 2030.
[ Annons ]
Marie Jacobsson, bosocial samordnare hos Heimstaden Region Malmö/Skåne, har varit en av dem som har varit mest drivande i det vräkningsförebyggande arbetet på Heimstaden.
– Jag är socionom i botten så jag hade inte alls arbetat i fastighetsbranschen tidigare. När jag kom in för sju år sedan såg jag att det var en hel del man kunde göra från fastighetsägarens håll kring de sociala frågorna.
Tillsammans med andra medarbetare på Heimstaden har hon skapat en tydlig struktur i vräkningsprocessen, för att kroka arm med kommun och myndigheter på ett bra sätt. Så när Heimstadens dåvarande hållbarhetschef nämnde att man kanske skulle kunna arbeta med nollvision kring vräkningar, så fastnade tanken i hennes bakhuvud.
– Jag funderade på om det skulle kunna vara en möjlighet för oss som fastighetsägare att jobba mot en sådan fantastisk vision. Så jag och min kollega Josefina Nätt började spåna på hur man skulle kunna förändra processer internt, men också vad som skulle behövas externt i samverkan med kommunerna för att vi skulle kunna förbättra det räkningsförebyggande arbetet, säger Marie Jacobsson.
Duon presenterade sina planer för den dåvarande ledningen 2021, och fick OK på att köra, både internt och i samverkan med kommunerna.
– Vi valde att tydliggöra arbetet för oss själva, och sätta ambitiösa och höga mål för vad vi vill uppnå. Men man får ju också vara nyktert inställd till hur genomförbart det är.
Till syvende och sist så är det en myndighet som måste vara de som tar det huvudsakliga ansvaret.
Det kanske viktigaste är samarbetet med kommuner och myndigheter och vad man konkret behöver jobba med för att det ska bli ett effektivare arbete, säger Robin Wilhelmsson, Kommunikationschef på Heimstaden.
– Det är svårt som fastighetsbolag och hyresvärd att ”köra bussen”. Det är egentligen inte vår roll heller. Vi är gärna vara med och bidra med våra insikter och kunskaper för att det ska bli bättre. Det är viktiga frågor, men till syvende och sist så är det en myndighet som måste vara de som tar det huvudsakliga ansvaret.
Hur har ni etablerat kontakten med kommunerna?
– Heimstaden finns i 40-talkommuner i landet men för att göra det hanterbart har vi avgränsat antalet något i den här frågan. De arbetar alla väldigt olika, vissa har vräkningsförebyggande specialister på plats. Andra arbetar med frågan i olika befattningar medan andra inte har ett uttalat vräkningsförebyggande arbete eller fokus på det överhuvudtaget.
Är det för att det inte är så vanligt med vräkningar i de kommunerna eller är det för att de inte har någon ansvarig?
– Ja, den frågan får du ju nästan ställa till dem, tänker jag. Men det är väldigt tydligt att vissa kommuner har redan en uttalad strategi, eller ett engagemang för sakfrågan. Och det underlättar något enormt när vi sen tar kontakt att de finns där redan. Vi behöver inte sälja in dem på att det här är en viktig fråga, säger Robin Wilhelmsson.
Generellt menar han att det oftast är svårare med samarbetet i större kommuner.
– Det är flera led man ska ta sig igenom för att komma fram till målet om inte kommunen redan har ett uttalat fokus i frågan sedan tidigare. Medan i mindre kommuner är det kanske en person som sitter med flera hattar, och då är det mycket enklare att övertyga få genomslag i det arbetet.
Marie Jacobsson upplever ibland att förvaltningar i större kommuner kunde tagit större ansvar när skulderna börjar läggas på hög.
– Jag har ringt runt mellan olika förvaltningar och försökt få någon att vilja ta ägarskap för deras kommuninvånare som riskerar en avhysning, men där man bara skickar runt mig mellan olika förvaltningar och säger att det är någon annans ansvar.
Problemet blir än svårare om det är en individ som har både en psykisk ohälsa och ett missbruk.
– Det är väldigt lätt att ett ärende hamnar mellan stolarna eftersom en förvaltning jobbar med den psykiska ohälsan och en annan förvaltning med missbruket. Sekretessen försvårar samarbetet och utbytet mellan avdelningar och det är olyckligt för individen som inte får stöd i tid, säger Marie Jacobsson.
Här hade hon gärna sett att man var mer pragmatisk så att enskilda fall inte går för långt. När det gör det drabbar det individen hårt men också hyresvärden och samhället i stort.
– Men det handlar också om en prestigelöshet från båda parter – att man vågar säga ”Okej, vad har vi för processer idag? Vilka processer är det som inte riktigt funkar? Vad skulle vi kunna utveckla?”. Man måste skapa en förståelse för varandras organisationer.
– Vi ser också att man skulle behöva involvera budget- och skuldrådgivningen mycket oftare i kommunerna för de som riskerar att förlora sin bostad, säger Marie Jacobsson.
Man måste skapa en förståelse för varandras organisationer.
Risken finns också alltid att den som är på plats från kommunens sida och är engagerad byter jobb eller uppdrag, inte ersätts.
– Vi har varit med om att det i kommuner där vi har haft ett jättegott samarbete, går miste om en kontaktperson, och att det tar tid innan det kommer in en ny, eller att personen inte är riktigt insatt i arbetet. Då minskar möjligheterna att nå framgång i det vräkningsförebyggande arbetet.
Att bara ge människor en chans att bo kvar utan att komma till grundorsaken till varför personen har hamnat i den situationen kan resultera i att man gör personen en björntjänst som leder till ännu värre problem längre fram, såsom större skulder.
– Som det ser ut idag så får kommunen reda på den första obetalda hyran och sen får de reda på ett avhysningsutslag. Det är lagstadgade underrättelser som vi som fastighetsbolag måste ge dem. Men vi önskar att vi också skulle kunna ge besked efter två obetalda hyror. Då får kommunen underlag så att de kan ”pinpointa” de som är extra utsatta och löper stor risk att bli avhyst.
Kronofogdens senaste statistik visar att allt fler barn vräks. Hur jobbar ni med den problematiken?
– I vårt arbete tar vi särskild hänsyn till om det finns barn i bostaden. Men sen har inte vi alltid kännedom om barn är involverade för att vi är ett privat fastighetsbolag. Vi har inte samma information kring familjekonstellationer som myndigheter har, utan det vi har att gå på är folkbokföringen. Och är det till exempel inga barn folkbokförda på adressen så vet inte vi om det är en barnfamilj eller ej.
Har ni märkt av några förbättringar sedan ni drog i gång projektet?
– Nu har vi inte de senaste siffrorna; analysarbetet är pågående, men vi ser att vårt fokuserade arbete gör skillnad. Sen är vi inte immuna mot vad som händer i omvärlden och hur det påverkar våra kunder. Visst, antalet vräkningar är relevant och ett viktigt nyckeltal, men man måste också titta på situationen bakom och hur människan omhändertas. Därför är det viktigt att få in flera aktörer till att stötta och ta ansvar.
– Vi har en fantastisk kollega i Region Syd, Anna Pertell, som knutit an väldigt många kommuner till det här arbetet och lyckades nå en nolla i antalet vräkningar i hennes region under både 2023 och 2024. Så absolut gör det skillnad, säger Marie Jacobsson.
Trots den nedslående statistiken från Kronofogden som visar att tio procent fler blev vräkta under 2024 så vill hon ändå fokusera på ljusglimtarna.
– Det är saker på gång på nationell nivå som vi ser positivt på. Vi har ju en överskuldsättningsutredning, och samsjuklighetsutredningen som är utförd där vi väntar på fortsatta förslag. Sen har vi en ny socialtjänstlag som också är på ingång i år, där socialtjänsten ska arbeta mer förebyggande, vilket vi också ser väldigt positivt på.
