[ Annons ]

Illustration: Johan Isaksson
Publicerat 30 juni, 2021

Krisa ihop

Pandemin har stärkt viljan att se över den egna krisberedskapen. Kristina Syk, expert på totalförsvarsfrågor, menar att det blir ännu bättre om hela bostadsområden bidrar.

Det var redan innan pandemikrisen, maj 2018 för att vara mer exakt, som broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” damp ner i 4,9 miljoner svenska brevlådor. Att de svenska hushållen, för första gången sedan 1961, uppmanades se över sin egen krisberedskap berodde på en allt större oro för omvärldsutvecklingen.

Media hakade på med listor på vad varje hushåll förväntades ha i beredskap – viktigast är att ha matförråd, dricksvatten och alternativa värmekällor så att man klara sig själv och sin familj ett par dagar i händelse av en större kris.

[ Annons ]

Broschyren togs fram av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, på uppdrag av regeringen. Den är enkel att söka och ladda ner. Men skriv ut! Internet kommer förmodligen inte att funka om krisen eller kriget kommer.

Mitt uppe i pandemin, inte minst i början när det plötsligt rådde brist på toalettpapper och andra basvaror, märks det att viljan bland invånarna att rusta sig inför framtida kriser växt sig starkare. Konsultbolaget Ramboll gjorde nyligen en bred undersökning som visade att mer än varannan invånare, 52 procent, uppger det som troligt att de inom ett år kommer att förbättra de egna förutsättningarna att klara en samhällskris, kvinnor i högre utsträckning än män.

Samhället är helt beroende av att individer tar ansvar och backar från stöd från det gemensamma till förmån för de som verkligen inte kan backa.

Men kommer man verkligen att göra det? Har man de rätta förutsättningarna att göra det? Och inte minst – om det som inte får hända händer, vad sker med de som av olika skäl inte gjort detta?

Kristina Syk, expert på totalförsvarsfrågor hos Ramboll, menar att det finns anledning att se på krisberedskapen ur lite andra perspektiv.

– Se att folk förstår och vill, men skapa förutsättningar för dem att göra det!

Hon konstaterar att ansvariga myndigheter, som agerar utifrån regleringsbrev, inte fått instruktioner att lösa hur detta ska ske i verkligheten.

– Men samhället är helt beroende av att individer tar ansvar och backar från stöd från det gemensamma. I en krissituation kommer de resurser som finns att bli än mer begränsade och behöva riktas än mer från dem som anses kunna klara sig själva, säger Kristina Syk.

Illustration: Johan Isaksson

I Rambolls rapport, som fått namnet ”Invånarnas syn på sin egen krisberedskap”, ställs flervalsfrågan ”Inom vilka områden tror du att åtgärder skulle göra mest nytta för att stärka den enskilda individens krisberedskapsförmåga?” Inte helt oväntat svarar flest: ”Ökad tydlighet om vad som förväntas av invånarna vad gäller hemberedskap” (65 procent). Men på andra och tredje plats kommer: ”Gemensamma lösningar i bostadsområdet kring till exempel förvaring och reservtillgångar” (39 procent) och ”Bostäder utformade med förutsättningar för god krisberedskap” (36 procent).

Kristina syk resonerar utifrån sina egna förutsättningar.

– Jag bor i villa. Här finns möjlighet att förvara vatten även om det är obekvämt och tar plats. Men någon riktig matkällare finns inte. Riktar man blicken mot ett flerfamiljshus så är de sakerna ofta bortrationaliserade. Många har rent praktiskt svårt med förvaring. Att ha stora utrymmen för den här typen av boenden är kostnadsdrivande och därför ofta bortrationaliserat.

Många har så fullt upp med sina problem här och nu att det känns tämligen avlägset att ta tag i en möjlig framtida kris

Därför menar hon att fastighetsägare måste kliva in och ta ett ansvar. Särskilt i utsatta områden som blir än mer utsatta i en krissituation.

– Många har så fullt upp med sina problem här och nu att det känns tämligen avlägset att ta tag i en möjlig framtida kris, menar Kristina Syk.

För ytterligare perspektiv kan det vara intressant att snegla på USA. Där är prepperkulturen stark. Alltså en rörelse av individer eller grupper som skapar sig förutsättningar att klara av en olycka eller kris eller andra samhällsstörningar. En rörelse som fått lite dåligt rykte tack vare vapengalna milismän vars huvudintresse var stundande terrorattacker. Men de senaste åren har det svängt. En viktig händelse var orkanen Katrina 2005, som lade 80 procent av staden New Orleans under vatten i veckor.

Många minns säkert apokalyptiska rapporter från amerikansk media. Det spreds snabbt rykten om laglöshet och plundring. Mycket som senare visade sig vara överdrivet. Visst fanns det exempel där folk tog mer än de behövde, men från flera håll har det senare rapporterats om att det snarare handlade just om att ta vad nöden krävde. Men människor sköts ihjäl eftersom fokus låg mer på att stoppa plundringar, inte att lösa akuta behov av förnödenheter.

Men på den positiva sidan finns forskning som pekar på att det var områden där det redan fanns en stark gemenskap som klarade sig bäst i krisen. Det märks tydligt inom prepper-rörelsen där den gamla tidens individualistiska överlevare nu istället gått över till att fokusera mer på granngemenskap.

Många fastighetsägare lägger redan stor tyngd på social hållbarhet.

Kristina Syk konstaterar konstaterar dock en skillnad. I usa finns inte samma starka stat som i Sverige – vilket leder till otrygghet för många. Men ironiskt nog leder det också till att det på många håll finns en starkare community-känsla.

Men hon menar att det ändå är ur det gemensamma som en stabilare krisberedskap behöver växa.

– Många fastighetsägare lägger redan stor tyngd på social hållbarhet. Egentligen är krisberedskap till stor del samma sak.

Kristina Syk talar hellre om kommunikation och dialog kring frågorna, än färdiga krispaket. Men det handlar om att kanske tömma en källarlokal för att kunna förvara vattendunkar och filtar. Att kanske med solceller skapa möjlighet till viss energiförsörjning om elnätet slås ut.

– Jag såg nyligen hur något fastighetsbolag ordnat en verktygsbod där alla boende kan låna vad de behöver. Delningsekonomi är smart och kan lätt kopplas till beredskapsperspektivet. Men det allra viktigaste är att få igång dialogen med de boende.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]