Sommaren var kall, men riksbankschefen Stefan Ingves svettades mer än vanligt. Statistiken gick inte hans väg. Konsumentpriserna fortsatte att falla samtidigt som bostadspriserna slog nya rekord. Han såg inte fram mot den 2 september då nästa räntemöte med direktionskollegorna skulle hållas. Bostadsmarknaden måste kylas av. Det var hans bestämda åsikt. Räntan borde höjas, men det […]
Sommaren var kall, men riksbankschefen Stefan Ingves svettades mer än vanligt. Statistiken gick inte hans väg. Konsumentpriserna fortsatte att falla samtidigt som bostadspriserna slog nya rekord. Han såg inte fram mot den 2 september då nästa räntemöte med direktionskollegorna skulle hållas. Bostadsmarknaden måste kylas av. Det var hans bestämda åsikt. Räntan borde höjas, men det är omöjligt. En och annan av kollegorna lär istället plädera för att räntan ska sänkas. Det var emot hela Stefan Ingves väsen. Ändå skulle han kanske bli tvingad att göra just det. Världsekonomin haltar och den kinesiska devalveringen bidrar ju knappats till att få upp den globala inflationen. Så en sänkning är nog nödvändig för att försvaga kronan ytterligare om det ska finnas någon chans i världen att nå inflationsmålet på två procent inom rimlig tid. Bostadspriserna får någon annan ta hand om.
[ Annons ]
Oavsett om det blir en sänkning eller inte i september, är det säkert som amen i kyrkan att räntorna kommer att vara riktigt låga riktigt länge.
Så kanske tankarna gick hos Stefan Ingves när sommarens statistikskörd tydliggjorde skevheterna i den svenska ekonomin. Även om den senaste prisstatistiken inte var lika mycket på minussidan som de flesta hade räknat med, är det ändå uppenbart att det krävs mer för att få upp inflationen (lika med lägre reporänta eller utökade värdepappersköp). Att priserna inte föll med mer än 0,1 procent i juli, efter att ha fallit med 0,4 procent i juni, berodde ju på att den regniga sommaren skapade rusning efter utlandsresor, vilket tryckte upp flygpriserna med hela 16 procent.
Oavsett om det blir en sänkning eller inte i september, är det säkert som amen i kyrkan att räntorna kommer att vara riktigt låga riktigt länge. Och det är naturligtvis en gynnsam grogrund för bostadspriserna. Det inser en del av våra politiker, som nu snabbt vill ge Finansinspektionen möjlighet att införa det amorteringstvång som stoppades i våras. Allt fler av dem börjar också tala om att försämra ränteavdragen. Det låter kanske som sunda förslag och det skulle de också vara på en fungerande bostadsmarknad. Men nu har vi inte en fungerande bostadsmarknad. Tvärtom har de regelverk som omgärdar den successivt lett till dagens skriande bostadsbrist. Även det vet många av våra politiker. Under Almedalsveckan nu i sommar hörde jag en politiker inför publik (!) säga att ”vi vet vad som behöver göras för att minska bostadsbristen, men vi kan inte göra det om vi vill bli omvalda”.
Det han syftade på var förändringar i hyressättningssystemet och minskade reavinstskatter vid försäljning av bostadsrätter och villor i syfte att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Tuffare tag mot kommuner kring storstäderna som inte vill bygga ingår också i den verktygslåda som politikerna helst inte vill sticka ned händerna i. I stället talar de om amorteringstvång och försämrade ränteavdrag, som kommer att minska möjligheterna att efterfråga nyproducerade bostäder. Samtidigt tillsätter de utredningar som ska öka hyresgästernas inflytande vid renoveringar och andrahandsuthyrningar, vilket kommer att minska rörligheten. Räkna med att bostadsbristen kommer att förvärras.
De som är tillräckligt kapitalstarka för att klara alla de framtida krav som politikerna lär ställa på låntagarna kommer att kunna köpa sina bostäder även i framtiden. De blir färre än i dag, men de kommer att få betala rejält för de få bostäder som är ute till försäljning. Det kommer bostadsbristen och den låga räntan i deflationslandet Sverige att se till. Välkommen till suboptimalitetens sköna värld.
Tomas Ernhagen, chefekonom,
Fastighetsägarna Sverige
