Jan är Strängnäs Don Quijote

Han tar sig gärna an ”omöjliga” idéer och han slåss mot strikta reglementen och kommuner om så krävs. Jan Persson, ägare av Kilenkrysset, ser sig som en branschens Don Quijote och är på många sätt en unik fastighetsägare som nu bestämt sig för att bygga Sveriges billigaste bostäder.

Redan när man stiger in på Kilenkryssets kontor i utkanten av Strängnäs står det klart att här råder det inte konformitet och strikta riktlinjer. Ett bolag som mest sysslar med logistik- och terminalbyggnader brukar inte ha enorma kristallkronor i foajén, kopior av regalskeppet Wasa och Titanic, samt mängder av kopior på mer eller mindre kända konstverk. Allt känns lite surrealistiskt.

Du har väl inte träffat en mer galen fastighetsägare, säger Jan Persson, ägare av bolaget när han ser min och fotografens nyfikna blickar.

Ett möte med denna 70-årige entreprenör är en turbulent upplevelse där det mesta går i expressfart och med raka rör, det vill säga fjärran från medietränade makthavares försiktiga formuleringar. Jan Persson kör på utan hängslen och livrem – det må bära eller brista, vare sig det handlar om intervjuer eller affärer. Fast brister det, tillägger han, får det inte kosta för mycket.

Med facit i hand har det mesta burit. Sedan millennieskiftet har Kilenkrysset under Jan Persson ledning vuxit från ingenting till ett bolag med en omsättning på cirka en miljard. Fast total koll på siffrorna har han inte.

– Hur stora fastighetsvärdena är undrar du? Jag vet inte, några miljarder, bryr mig inte så mycket om det, jag äter dagens rätt som vanligt, säger Jan Persson där vi sitter i stora chesterfieldfåtöljer av läder.

– Du, hur mycket har vi i egentligen? ropar han när han får syn på ekonomichefen.

Svaret är cirka sex miljarder.

– Å, fasiken är det så mycket, säger Jan Persson och ler lite.

Han säger att det är knepigt att ha koll på alla 110 olika bolagen i koncernen, avkastningen tror han är på några hundra miljoner per år och tillägger snabbt: ”Jag är samma bondgrabb som när jag föddes.”

Bondgården är kvar i familjens ägor, bara någon mil från kontoret, kanske mer av en herrgård nu efter nybyggnation. Det var där Jan, till skillnad från bröderna som gick till akademiska jobb, skulle bli kvar. Det blev bara sju år i grundskola och matte kom han inte så långt i ”lärde mig bara räkna plus” som han själv uttrycker det. Men bevisligen fanns det en entreprenörssjäl som bara väntade på att få blomma ut.

Under värnplikten börjar han sälja gamla bildelar och inser att det finns mycket pengar att tjäna på egen tillverkning av piratdelar eftersom marginalerna är enorma för originaldelar. Han bygger en fabrik för bilfjädrar och när den säljs med god vinst ramlar Jan Persson, då 45 år gammal, mest av en slump in i fastighetsbranschen. Banken tycker han ska köpa in sig i och förvalta Flens centrum som dessutom hade tre konkurser bakom sig.

Sedan är det som i många andra framgångssagor i fastighetsbranschen – det rullar på. Tajmingen är perfekt. Fastighetskrisen har härjat och det finns såväl byggnader som mark att förvärva till bra priser, det sistnämnda visar sig vara det riktiga lyckokastet. Idag äger Kilenkrysset 6 miljoner kvadratmeter mark varav hälften är exploaterat. Och jakten fortsätter, nyligen har man köpt 600 000 kvadratmeter i Södertälje.

Fokus har varit på logistik och kontor. Bygga på egen mark och sedan förvalta. På kundsidan finns i princip alla större företag som behöver lager- och handelsytor – stora delar finns i Strängnäs och runt om i Sörmland och på senare tid även stora etableringar i Sigtuna och Upplands-Bro.

Vi har så mycket att göra, så vi låter bli att vara i kommuner som är svåra.

– De flesta kommuner är ju glada för att vi köper mark, bygger och etablerar verksamhet. Det skapar nya arbetstillfällen. Vi har så mycket att göra, så vi låter bli att vara i kommuner som är svåra, säger Jan Persson.

Svåra kommuner är ”i Jans värld” de med överdriven byråkrati och en mängd olika krav. Det är kommuner som driver ärenden i rätten och stads-arkitekter som tycker Kilenkryssets byggnader är fula. Sådana kommuner hamnar på ”Jans lista” och får minusbetyg. Där finns bland annat Täby i Stockholms län.

– Jag kontaktades av två bra företag som ville sätta upp logistiklokaler i Täby. När jag talade med ansvarig på kommunen fick jag svaret att ”såna där lagerarbetare har vi inte, Täby är nämligen en IT-kommun”. Vi var helt enkelt inte välkomna.

Det blev tack så mycket och betyget minus åtta i Jans lista. Någon tid senare kontaktas Kilenkrysset av Täby Kommun, eftersom de ritat en sporthall i Södertälje, nu undrar de om man kan göra något liknande i Täby. Det blev nobben.

– Har ni inte folk som jobbar på lager har ni väl inte folk som idrottar, svarade jag. Visst är det skönt att kunna säga det, säger Jan och myser lite.

Plus åtta (ingen har fått tio än) har Sigtuna och Eskilstuna i Jans lista. Kommuner som inte krånglar och där Kilenkrysset har stora etableringar. I Eskilstuna har ansvariga även lovordat Kilenkryssets nya satsning på att bygga och förvalta billiga bostäder.

– Bostäder ska bli vårt tredje ben vid sidan av logistik och kontor. Det är bra att ha spridning om något händer i en sektor, man vill ju inte stå med mössan i hand på banken, säger Jan Persson och tillägger att man är försiktig med lån, belåningsgraden är 45 procent.

Bostadsbyggandet ligger i ett nytt bolag och affärsmodellen är helt i Jan Perssons anda.

– Vi ska bygga fabriksmässigt och i stora serier, med betongelement från egna fabriken och sedan får arkitekten välja färg: vitt, rött eller gult. Jag träffade nyligen finans-minister Magdalena Andersson, hon sa att billiga hyresbostäder är precis vad vi behöver.

Det finns redan planer för 500 lägenheter i Nyköping och i Upplands-Bro är planen 1 000 lägenheter. Ett 20-tal villor är under uppförande i Strängnäs. När frågorna handlar om hyresnivåer och produktionskostnader ser Jan lite finurlig ut.

Vi ska bli den bästa producenten av billiga bostadshus.

– Det vet jag inte, men det ska inte bli några procent lägre, det ska bli rejält billigare. Vi ska bli den bästa producenten av billiga bostadshus, säger han med eftertryck.

Vi beger oss till hans ögonsten just nu – betongfabriken som bara ligger några hundra meter från kontoret, självklart på mark som Kilenkrysset äger. Här gjuts det golv och väggar, arbetskraften är till största delen från Litauen. Fönster monteras in i fabrik. Badrum och kök kommer som färdiga element och sätts in på byggplatsen.

– Jag är här varje dag, säger Jan Persson entusiastiskt och jag lägger mig i alla detaljer. Du vet, skulle man tillverka en bil lika ineffektivt som man bygger hus skulle den kosta flera miljoner.

Han visar en form som är femtio meter lång och som snart ska tas i bruk, den kan då gjuta 250 kvadratmeter golvyta varje dygn.

Hans vd Jan Eriksson, tidigare region-bankchef på Swedbank, tar fram sin mobil och gör en snabb kalkyl och kommer fram till att man då kan bygga cirka 1 000 lägenheter på ett år.

– Det blir många lägenheter det, skrockar Jan Persson förnöjt.

Här skulle man väl som 70-åring och tämligen rik man känna att det är dags att trappa ner, att vistas mer på herrgården och i sommarhuset i Spanien. Kanske låta sonen Stefan och dottern Annika ta över?

– De har andra intressen just nu. Jag har försökt att lura in dem i bolaget, får väl se hur det går.

Du kanske ska börsnotera bolaget?

– Och vad ska jag göra med pengarna, helt ointressant. Jag kan sälja hela rasket i morgon, det finns minst fem intressenter som gärna köper. Men det är förbjudet har jag sagt till alla som anställs. Jag tänker inte lägga av. Det är helt enkelt för roligt att utveckla och göra nya affärer.