Miljökonsult Josefina Orlenius går igenom Feskekôrka in i minsta detalj på jakt efter farliga ämnen i byggnaden inför den kommande renoveringen. Foto: Sofia Sabel
Publicerat 24 juni, 2021

Jakten på inbyggda faror

Innan renovering påbörjas måste farliga ämnen lokaliseras och saneras. Följ med miljökonsult Josefina Orlenius på jakten efter miljöfarliga byggnadsmaterial i anrika Feskekôrka i hjärtat av Göteborg.

En stark fiskdoft var det första som mötte Josefina Orlenius när hon i höstas anlände till Feskekôrka för första gången för att börja kartläggningen av farliga ämnen inför renoveringen av den anrika lokalen. Det kändes högtidligt.

[ Annons ]

– Här har man hållit på med fisk sedan slutet av 1800-talet. Det är häftigt att bli som en del av historien och krypa in i skrymslen och vrår som vanliga besökare inte får se, säger Josefina Orlenius, miljöingenjör på Cowi, som genomförde miljöinventeringen på uppdrag av fastighetsbolaget Higab.

Den 147-åriga Feskekôrka är en vacker men sliten byggnad, som behöver en genomgripande upprustning. Stommen ska förstärkas för att byggnaden inte ska sjunka ned i marken och en renovering av insidan ska göras. Dessförinnan har Josefina Orlenius varit på plats och säkrat upp arbetsmiljön.

I minsta detalj har hon gått igenom den kyrkliknande byggnaden, från golv till tak både inomhus och exteriört, och letat efter miljö- och hälsofarliga ämnen. I hus byggda före 1982 kan allt från asbest och PCB till hälsofarliga ämnen och tungmetaller förekomma.

Miljökonsult Josefina Orlenius älskar att få leka detektiv på arbetstid. Foto: Sofia Sabel

Det första steget i kartläggningen av äldre kulturminnesmärkta byggnader är att leta efter gamla ritningar. När de saknas blir det svårt att veta hur och när byggnaderna renoverats under årens gång.

– Det är ett detektivarbete. Vi gör en historisk inventering, gräver i gamla arkiv, intervjuar dem som jobbat länge och kan tänkas ge ledtrådar och gör provtagningar i golv och väggar.

För Feskekôrka fanns ritningar från 1988, alltså framtagna mer än hundra år efter att huset byggdes. Men ritningarna stämde ändå relativt bra med verkligheten.

Sedan var det dags för en okulär besiktning och att söka efter uppenbara faror. Här tittade Josefina Orlenius extra noga på områden där farliga ämnen vanligtvis finns, som väggskivor, fogar vid kakel samt klinker, fasadskivor, fönster och golv.

– Det gäller att vara systematiskt. Det finns ofta dolda ställen, som en liten lucka i väggen eller ett krypin, som man bara kan se om man böjer sig in med en ficklampa. Jag brukar gå vänstervarv eller högervarv och fotografera och anteckna i rum för rum för att inte missa något.

Drygt 40 prover togs i Feskekôrka. Men alla prover behövde tas med hög varsamhet då byggnaden är byggnadsminnesförklarad. Alla prover måste tas där det inte syns. Foto: Sofia Sabel

Vanliga ämnen som miljökonsulter söker efter är asbest och PCB. Båda ämnena användes från mitten av 1900-talet och fram till att de förbjöds på 70- och 80-talet. Trots det kan man göra asbestfynd från senare renoveringar, till exempel om någon använt gammal fogmassa utan att känna till innehållet. Josefina Orlenius konstaterar att det inte finns lika farliga ämnen vid ombyggnationer från 1980-talet och framåt.

– När det gäller nyare material har vi ännu inte sett effekterna. Vissa plaster är mindre bra, men inga ämnen tycks vara lika farliga som asbest. Förhoppningsvis är vi mer medvetna om riskerna och slipper riktigt farliga ämnen framöver.

Vad är absolut svårast att hitta?

– Farliga ämnen i små fogar, som sitter där man inte ser dem. Det är också svårt i känsliga byggnader, där man inte får göra förstörande provtagning i väggar. Då får man göra antaganden och informera beställaren om detta.

Nya krav på rapportering av farliga ämnen

Fastighetsägaren har ansvaret för att en miljöinventering görs för att lokalisera eventuellt farliga ämnen inför renovering och rivning samt att sanera byggnaden på ett säkert sätt. Sedan november i fjol ska även rapportering av farligt avfall rapporteras till ett register som tillhandahålls av Naturvårdsverket. Rapporteringen ska ske i samband med transporten och göras av såväl fastighetsägare/verksamheter där avfallet uppstår som transportörer och de som tar hand om avfallet.

Feskekôrka är byggnadsminnesförklarad, vilket är det starkaste skydd en byggnad kan ha. Här måste man vara försiktig och ta prover där det inte syns. Vid provtagningen är det viktigt att miljökonsulterna skyddar sig. Andningsskydd är viktigt att ha och även skydd för håret om det dammar – sedan hamnar kläderna hamnar direkt i tvättmaskinen vid hemkomst, eftersom asbestdamm kan sprida sig under provtagning. Vid prover där PCB kan förekomma är det extra viktigt att rengöra redskapen, annars riskerar ämnet att sprida sig mellan olika ytor, s k korskontaminering.

– PCB är lurigt, eftersom det flyttar sig mellan material. Om det finns en fog med PCB mot en betongvägg måste man ta bort ytskiktet på betongen, annars kan det vandra tillbaka och sätta sig även i nya fogen.

Fram till början av 1900-talet fanns det inte så många farliga ämnen.

När provtagningen är klar är det bara att invänta resultaten. Drygt 40 prover togs i Feskekôrka. Det fanns bara asbest på två olika ställen, dels i fogmassa vid dörr, dels i fogmassa på en toalett. Halterna av PCB var relativt låga men ska ändå avlägsnas vid renovering.

– I början av 1900-talet fanns det inte så många farliga ämnen och här hade det inte tillkommit så mycket vid senare renoveringar. Nu är det dags för fastighetsbolaget att sanera, sedan kan renoveringen påbörjas.

Feskekôrka är bara ett i raden av kulturmärken, där Cowi genomför byggmiljöinventeringar på uppdrag av Higab. På projektlistan finns till exempel även Göteborgs Naturhistoriska Museum, Barken Viking, Sjöfartsmuseet och Casino Cosmopol.

Josefina Orlenius älskar sitt jobb som miljökonsult och att få leka detektiv på arbetstid på historiska platser. Men det innebär också att hon knappast skulle våga sig på att köpa ett gammalt hus.

– Det första jag gjorde när jag flyttade till min lägenhet var att gå ner i förrådet för att titta om det fanns asbest i isoleringen i ventilationskrökarna. Det blir nästan som en arbetsskada, säger hon och skrattar.

Vad kan det finnas för oväntade farligheter i vanliga hyreshus?

– Det finns ungefär samma saker i bostadshus som i verksamhetslokaler förutom att man slipper spill av kemikalier och oljor. I hus och lägenheter byggda innan år 1982 finns ofta asbest, pcb, pvc samt andra miljö- och hälsofarliga kemikalier och metaller, säger Josefina Orlenius.

I början av 2023 beräknas Feskekôrka återigen slå upp dörrarna och bli en mötesplats för skaldjursälskare. Men Josefina Orlenius har redan gått vidare till nästa projekt i en skola i Göteborg.

15 FARLIGA ÄMNEN I VÅRA HUS

  • Asbest: Asbest användes frekvent under 1950- och 60-talet i exempelvis rörisolering, ventilationsfogar samt vägg- och golvmaterial. Asbest är hälsofarligt vid rivning då dammet kan hamna i lungorna.
  • Kvicksilver: Kvicksilver var vanligt i till exempel mätinstrument, elektriska komponenter och pumpar under 1950–1970-talet. Det kan finnas kilovis i avloppsrören på äldre tandläkarmottagningar. Ångorna är mycket hälsofarliga att andas in och ämnet är miljöfarligt i naturen.
  • Tjärprodukter (PAH): Tjärad takpapp, bjälklagsfyllning och asfaltsprodukter kan innehålla höga halter av polyaromatiska kolväten och kan vara farligt avfall. Även om ingen direkt risk föreligger vid rivning, ska skyddsutrustning användas.
  • Oljor: Olja förekommer i exempelvis dörrstängare och hissmaskinerier och hanteras som farligt avfall. Hydrauloljor kan ibland innehålla PCB och kan utgöra en hälsorisk vid rivning.
  • Tungmetaller: Förutom bly, kadmium och kvicksilver kan även andra tungmetaller vara hälso- och miljöfarliga vid rivning. De kan förekomma i färgpigment i till exempel kakelplattor, klinker, golv- och väggmaterial.
  • Kadmium: Kadmium, som kan finnas i färger, kakel och elkablar, är främst ett miljöproblem, men det är även farligt att andas in dammet.
  • Bly: Bly som hölje på elkablar var vanligt från 1940- till 1960-talet samt som fogmaterial i gjutjärnsrör fram till cirka 1970. Felaktig hantering innebär fara för miljön och damm från blyfärg är en hälsofara.
  • Elavfall: Elektrisk utrustning betraktas som farligt avfall.
  • Köldmedia/freoner: Köldmedia har förekommit sedan cirka 1920-talet, men har fasats ut på grund av effekten på ozonskiktet. De kan finnas kvar i äldre isoleringsmaterial. Köldmedia i AC-anläggningar ska tömmas ut av kyltekniker innan rivning och inte släppas ut i miljön.
  • PVC: Äldre PVC-mattor klassas som farligt avfall, då de innehåller höga halter av klorider.
  • Flamskyddsmedel: Flamskyddsmedel kan finnas i både textilier och plast. Förekommer i möbler, mattor och gardiner för att minska riskerna vid brand och även i plaster som används i elektronik. De utgör en miljöfara som avfall om de sprids i naturen. Vissa kan vara hormonstörande.
  • Impregnerat trä: Krom, koppar och arsenik är problemämnen i impregnerat trä och måste hanteras som farligt avfall vid rivning. Det utgör dock ingen direkt hälsorisk vid själva rivning.
  • Radon: Blåbetong, som avsöndrar radon, användes ofta i byggnader från 1940–1960-talet. Radon innebär risk för strålning vid långvarig exponering men är ofarlig vid rivning.
  • Betong: Betong kan i vissa fall innehålla förhöjda halter av krom och får då inte användas fritt för återfyllning. Krom är främst ett avfallshanteringsproblem, men är även skadligt att andas in.
  • PCB: PCB användes i stor utsträckning i fog- och golvmassor men förbjöds 1972, med vissa dispenser fram till 1995. Enligt lagkrav skulle PCB ha sanerats bort senast sista juni 2016, men fortfarande finns en del kvar. Vid rivning är det hälsofarligt då det kan tränga genom huden samt förorenar mark när fogarna lakas ut av regnvatten.
[ Reportage ]
[ Nyheter ]
[ Krönikor ]