Nu i höst har ungefär 30 000 barn börjat i förskoleklass i Storstockholm. I hela landet är siffran 123 500 barn. Fantastiska siffror. Maria Pleiborn hoppas att alla barnen får en bra start på skolan, även om hon befarar att det inte blir så.
Skolstarten är så viktig för hur det går senare i livet. Själv gick jag i en typisk förortsskola i ett miljonprogramområde, mitt emellan Bredäng och Sätra i södra Stockholm. Vi fick gå i baracker eftersom antalet barn var så många. Hushållen som flyttade in i vårt kedjehusområde hade alla minst två barn (det var ett krav) och alla flyttade in samtidigt. Kort sagt; det var ungar överallt.
[ Annons ]
Vi hade en fantastisk fröken i lågstadiet. Hon hade höga lackstövlar och det blonderade håret uppsatt i en jättelik frisyr och bar oftast kortkort klänning i vackra färger och mönster. Vi älskade henne och hon lärde oss en massa bra saker – att sjunga ”Min lilla ponny”, att räkna med ”Hej matematik” och att skriva och läsa.
I klassen var vi blandade ungar från bostadsområdena i närheten – både kedjehusområdet och hyreshusen. Alla kände alla, trots att skolan var relativt stor. Alla elever gick till skolan och vid övergångsstället stod det skolpoliser. Det var tryggt. En sån bra start i livet!
INSPIRERAS AV:
Att allt fler diskussioner om bostadsmarknaden börjar handla om social hållbarhet och ett samhällsbygge och inte bara om ett visst antal nya bostäder.
Barackerna stod faktiskt kvar ända till för ungefär fem år sedan. De fungerade som skola under lång tid, utom kanske de sista åren då de var lokaler för små lokala företag. Idag är det studentbostäder på min gamla skolgård, och det är ju bra, för det behövs en massa studentbostäder. Det är bara det att nu börjar antalet barn växa igen i området kring skolan. Och det är flera skolor som lagt ner i närområdet. Var ska skolbarnen få plats?
Så här ser det ut på många håll i landet. När vi bygger nya stadsdelar räknar vi inte med att barnen ska få plats – varken i klassrum eller utomhus för fritidsaktiviteter och lek. Marken är för dyr där vi bygger nytt. Hagastaden är ett aktuellt exempel där man inte lärt sig av misstagen i Södra Stationsområdet eller Hammarby Sjöstad i Stockholm. Vi gör samma fel om och om igen. I min hemkommun Täby finns ett nybyggt område långt ifrån övrig bebyggelse som till slut fick en skola, kanske fem år efter att de första barnfamiljerna flyttade in. Då hade många familjer ledsnat på att inte få vardagen att gå ihop och flyttat och de barn som hade behövt en skola på nära håll hade hunnit bli för gamla.
Om fem år räknar man i och för sig med att antalet sexåringar kommer att minska i Stockholm, men om tio år är de över 3 300 fler än idag. Deras klassrum är det dags att börja planera för redan nu! Om vi räknar med alla barn och unga (från 6 till 19 år) så skulle vi behöva ytterligare 1 300 klassrum i Stockholmsregionen om bara fem år. Alla de är definitivt inte i startgroparna. Det är trångt på många håll redan idag. Bara under året växer antalet elever i regionen med nästan 9 000. Vi måste göra plats för över 35 000 elever i regionen om fem år och fem år senare för ytterligare över 15 000.
Frågorna för framtiden är många: Hur kommer vi att bedriva undervisning? Kommer digitaliseringen att påverka? Hur kommer vi att välja skola? Hur långt är det vettigt att små barn ska resa till skolan? Och så vidare. Kanske har vi bara haft en mellanperiod med skolor nära hemmet (med tanke på vad min gamla mamma brukar berätta om sin långa skolväg på landsbygden för nära 100 år sedan!)
Maria Pleiborn,
demograf och bostadsmarknadsexpert på WSP Advisory.
Maria Pleiborn
Gör: Demograf och bostadsmarknadsexpert på WSP Advisory.
Mer om: Har sedan mitten av 1990-talet arbetat med modeller som förklarar hur priser på bostäder och fastigheter varierar över tid, geografi och kvaliteter.
Twitter: @MariaPleiborn
