Uttalad feminist och på vänsterflanken inom socialdemokratin. Sedan två år bostadspolitisk talesperson för S och med siktet inställt på att bli bostadsminster efter nästa val. Möt Veronica Palm.
Högdalen. Klassisk stockholmsk arbetarstadsdel byggd på 1950 och 60-talen när tunnelbanan drogs fram i de södra förorterna. Idag en smältdegel av det gamla ”proletariatet” , invandrare och barnfamiljer som flyttat in i nybyggen eller tagit över något av radhusen. Och så förstås A-laget som kryssar runt i centrum. Senaste valet var det mellan 30 och 37 procent av de boende som röstade på Socialdemokraterna. I grannområden som Rågsved och Hagsätra nära hälften. Siffror långt över de 20 procent som S fick totalt i Stockholms kommun.
[ Annons ]
Det är inte förvånande att det är här som Veronica Palm känner sig hemma. I en liten villa en bit från centrum. Hennes partisekreterare Carin Jämtin, bor för övrigt även hon i Söderort. I Farsta några kilometer bort.
– Jag vill inte att mina barn ska växa upp i en homogen miljö som Djursholm eller Täby. Här lär de sig mer av hur samhället ser ut – att alla inte talar samma språk och att inte alla kan åka till Kanarieöarna, säger Veronica Palm när vi möts på biblioteket i Högdalen där vi får låna ett litet kalt grupprum. Utanför står en kaffeautomat. Ingen flärd här inte.
Det är så fruktansvärt tråkigt att vara i opposition. Man kommer med en massa förslag som inte blir genomförda – nu är jag sugen på att göra det.”
Det var också här i Högdalen hon hamnade när hon tröttnat på Kisa och Linköping. I en etta med kokvrå som Roger Mogert hade kontraktet på. De hänger fortfarande ihop, är gifta och har tre barn tillsammans. Han är socialdemokratiskt oppositionsråd i Stockholms stadshus och hon riksdagsledamot, ordförande i civilutskottet och sedan två år tillbaka bostadspolitisk talesperson för Socialdemokraterna.
Det fanns de som ville att Veronica Palm skulle ta över efter Mona Sahlin efter valfiaskot 2010. En kvinna som kändes fräschare en Thomas Östros eller Håkan Juholt.
– Jag valde då att inte säga nej (det gör man inte inom Socialdemokratin. förf anm.) men jag är verkligen glad för att det inte blev jag, säger Veronica.Hon tycks alltid vara nära ett skratt – även när hon står i en talarstol.
Det aktiva valet in i politiken tog hon redan som 15-åring i Kisa. Det var dags för val och Veronica Palm tyckte då att även hon, trots avsaknad av rösträtt, skulle välja. På hennes skola stod en dag representanter från partiernas ungdomsförbund och hon bestämde sig på stående fot att gå med i SSU. Varför blev det sossarna?
– Jag tyckte det var orättvist att barnen som bodde i de finare villorna uppe på höjden bakom kyrkan hade högre betyg än vi andra. Det kunde förstås bero på att de pluggade mer (skratt), men jag visste också att de eleverna var kompisar med lärarna, hade egna rum och bättre förspänt. Det var en femtonårings klassanalys av samhället.
Ingen av föräldrarna var politiskt aktiv. Hennes pappa var då kommunanställd tjänsteman och mamman jobbade i barnomsorgen. Välmående arbetarklass – så beskriver hon familjen.
Politikintresset mattades av hos tonåringen men efter några år som barnskötare tog hon sig tillbaka in i fackets och politikens näste i olika befattningar fram till valet 2002, då hon fick en riksdagsplats för Stockholms kommun.
Tittar man lite på Veronica Palms bakgrund och vilka frågor hon drivit inom politiken så är den kantad av skola, barns och kvinnors rättigheter, jämlikhet, antirasism och stöd till palestinierna. Man undrar förstås hur hon hamnade i rollen som som partiets bostadspolitiska talesperson.
– Jag fick helt enkelt frågan om jag ville bli ordförande i civilutskottet (man säger som sagt inte nej inom socialdemokratin). Först var jag lite skräckslagen. Jag hade aldrig jobbat med sådana här hårda politiska frågor. Men jag insåg att vill man göra något för barn så är stads- och samhällsplanering området man ska vara i. Betydligt viktigare än en hundralapp till i barnbidrag.
Jag insåg att vill man göra något för barn så är stads- och samhälls-planering området man ska vara i.”
Inkastad i bostadspolitiken har hon fått arbeta fram Socialdemokraternas bostadspolitiska program där fokus ligger på att utan bostäder blir det ingen tillväxt – helt i linje med den nya socialdemokratin under Stefan Löfvén där man hellre ska prata jobb och tillväxt än bidrag. Men byggande helt utan stöd av staten tror inte Veronica Palm på – i alla fall inte om det ska till mer små bostäder åt ungdomar och studenter. En miljard har S lagt in som investeringsstöd i skuggbudgeten. Lånegarantier för att hjälpa penningsvaga byggherrar att producera bostäder står också på programmet.
Bostadsminister Stefan Attefall och stora delar av branschen anser att bidragen skapar osäkerhet och en ryckighet i byggandet, men det avvisar Veronica Palm.
– När man tog bort stöden till byggande av hyreshus byggdes det mindre, så det är väl inte någon lösning. Men jag tror inte att blir någon ryckighet för att man ger stöd till små lägenheter. Det finns ett stort underskott och stora ungdomskullar, och så lär det se ut under lång tid.
I mångt och mycket står annars inte hennes politiska linje så långt från bostadsminister Stefan Attefalls. Kommunerna måste ta större bostadsansvar, byggplanerna ska fram snabbare och det gäller att hitta lösningar som går över blockgränserna så att spelregler inte ändras vid regimskiften. Trots sitt epitet som vänstersosse pratar hon sig varm för marknaden – för menar Veronica Palm – det är inte marknadens fel att det inte byggs, det är politikerna som inte levererat rätt verktyg. Fast när det gäller en friare hyressättning så är hennes förståelse för marknadskrafterna inte lika stor.
– En ren marknadshyra skulle öka segregeringen eftersom det i framför allt Stockholm finns folk som kan tänka sig att betala skyhöga hyror för att bo i attraktiva lägen. Vi har ju nu en överenskommelse och en ny lagstiftning där man ska ta hänsyn till olika parametrar för att få fram rätt hyra. Låt parterna ta det ansvaret, precis som vi gör på arbetsmarknaden där ingen heller är helt överens om vad som är rätt lön.
Ett rött skynke för Veronica Palm är de blå kommunerna i norra Stockholms län. Det blixtrar till i hennes ögon när bristen på byggprojekt i Danderyd, Täby, Lidingö kommer på tal.
– Man vinner bevisligen inga val i dessa områden på att bygga hyresrätter. Här skulle jag vilja se någon typ av bindande regional överenskommelse. Man kanske kan införa regler där kommunerna kan kräva viten av varandra om man inte uppfyller byggmålen.
Hon ogillar även Stockholm kommuns policy där marken säljs till högstbjudande.
– HSB i Stockholm klarar inte av att bygga i Stockholm utan att ta lån av andra föreningar ute i landet. Då är det något som inte är bra med markpolicyn i Stockholm.
Vi lämnar det trånga rummet på biblioteket och går ner på stråket i centrum. Där möter vi Sophia Kamuyssis med dottern Helena i barnvagnen. Nyligen inflyttad till Högdalen i en hyrestrea på 75 kvm och med hyran 8 795 kronor.
– Dyrt, tycker Sophia, men det är ju inte lätt att hitta billiga lägenheter.
För Sophia och många stockholmare är bostadsfrågan viktig, men hur stor kommer frågan att bli till valet 2014?
– Jag ser den som om en del av tillväxtpolitiken. Ekonomi, jobb och välfärd är centrala delar och bostadspolitiken ska vara ett understöd till de målen.
Vi går mot lekparken som ligger vid sidan av tunnelbanespåren. Där har Veronica Palm tillbringat många timmar med barnen Alva, nu elva år, och tvillingarna Klara och Moa, idag nio år gamla.
– Det var förstås ingen lek att ha tre småbarn och samtidigt vara politiker. Man får läsa mejl och utredningar under Bolibompa. Men som tur var har både jag och Roger föräldrar som hoppar in när det behövs.
Hon säger att det är sällan hon och hennes man är hemma samtidigt, förutom vid ledigheter, och att det ständiga livspusslet kan vara ett gissel.
– Men det får inte vara omöjligt för två heltidspolitiker att leva ett familjeliv vid sidan av politiken – då är det något fel med politikens förutsättningar.
Veronica Palms engagemang för feminism är påtaglig, inte minst om man följer det hon skriver i sin blogg och på twitter, och känslan är att den identiteten nästan är starkare än socialdemokratin. Hon har förstås konstaterat att fastighets- och byggvärlden är klart mansdominerad.
– Möter jag en kvinna på en fastighets- eller byggkonferens är det oftast ett kommunalråd eller så är det bolagens marknadsansvariga.
I många länder utanför Norden höjer man också på ögonbrynen när det är en kvinna som ska företräda Socialdemokraterna i bostads- och byggfrågor, men hon möter ännu större förvåning när de får reda på att hon inte är jurist, ekonom eller har någon annan akademisk titel. De enda högre studierna var 15 poäng i kvinnovetenskap, och det programmet finns inte ens kvar. Fast Veronica upplever inte det som en brist för att bedriva bra politik.
– Politikers uppgift är att vilja och inte att räkna. Vi har tjänstemän som förser oss med fakta som behövs för att ta ställning.
Tiden har runnit iväg och Veronica konstaterar att hon måste hem och laga mat till barnen innan ett möte i stan väntar. En sista fråga. Är du den som blir bostadsminister i en socialdemokratisk regering?
– De enda poster som med all säkerhet är tingade är statsministern (Stefan Löfvén) och finansministern (Magdalena Andersson). Allt annat är en öppen fråga.
Okej, men vill du bli bostadsminister?
– Ja! Nu har jag hållit på med det här sedan den andra maj för två år och det är så fruktansvärt tråkigt att vara i opposition. Man kommer med en massa förslag som inte blir genomförda – nu är jag sugen på att göra det.
_________________________________________________
Fakta/Veronica Palm
Ålder: 40 år.
Född: I Karlskrona.
Aktuell: Ordförande i Socialdemokraternas civilutskott och bostadspolitisk talesperson.
Tidigare arbetsplatser: Har framför allt jobbat med barn på förskolor i Linköping och med barnverksamhet på flyktingförläggning.
Familj: Maken Roger Mogert, opposition borgarråd i Stockholms stad. Barnen Alva, 11 år och tvillingarna Klara och Moa, 9 år.
Bor: Hus i Högdalen.
_________________________________________________
Tio frågor/ Veronica Palm
Borde aldrig ha byggts? Berlinmuren, som orsakat vår kontinent så mycket smärta.
Vackert hus i Stockholm: Asplunds stadsbibliotek
Pryl som jag älskar: Mobiltelefonen, jag kan kommunicera med så många människor på så många olika sätt.
Läser helst: Slukar deckare, men gillar också Majgull Axelsson.
Min paradrätt i köket: Min påhittade quorn- och svampgryta, ungarna älskar den.
Politiker jag beundrar: Anna Lindh, hon var både en otroligt skicklig politiker och alltid mån om att vara en bra mamma.
Hit reser jag gärna igen: Jag kommer aldrig tröttna på den svenska skogen och små skogssjöar.
Min bästa egenskap: Har dåligt tålamod.
Min sämsta egenskap: Har dåligt tålamod.
Dyraste klädesplagg jag köpt: Snygga märkesjeans.
