Kontorslokaler som gapar tomma i coronapandemins spår väcker frågan om vi någonsin kommer återgå till det gamla sättet att jobba. Men hemmajobbet kan vara lika mycket frihet som förbannelse.
För Gisela Bäcklander, doktor i industriell ekonomi och organisationsforskare vid GIH, har pandemiåret 2020 inneburit många tillfällen att reflektera över sin egen forskning.
– Jag tror en del kommer förändras efter att pandemin är över. Många organisationer har ju sett hur mycket som går att göra på distans. Samtidigt upplever jag att många längtar tillbaka till det som de uppfattar som det normala, och att man saknar sociala kontakter, säger Gisela Bäcklander.
[ Annons ]
Hon forskar bland annat kring ”självledarskap”.
– Självledarskap handlar om att leda sig själv som ett slags substitut från att bli ledd av en chef, säger hon och fortsätter. Det vill säga att man själv styr hur man sköter sitt eget arbete. I det ingår hur, och var, man koordinera med sina kollegor.
Det kan ju vara perfekt för arbetsgivare att slippa lägga pengar på kontor.
Aktivitetsbaserade kontor är ett exempel på hur den typen av tankar kan manifesteras. Även coworking kan ses som en del i samma trend. Redan innan pandemin slog till fanns det en viss ekonomisk logik i att fler övergår till att arbeta på distans
– Det kan ju vara perfekt för arbetsgivare att slippa lägga pengar på kontor, inklusive slippa el och kaffe som den anställde själv får betala hemma.
Gisela Bäcklander konstaterar att vi i Sverige ofta förlitat oss på tillit i den meningen att man inte kontrollerat anställda så mycket.
– När jag intervjuar chefer säger de ofta att de inte vill titta över axeln på sina anställda. Man vill inte ”hålla någon i handen” utan förväntar sig att medarbetarna är självgående.
Att många – innan pandemin, och än mer det senaste halvåret – behöver ta sig an den typen av egenstyrt arbete kan enligt Gisela Bäcklander ha både fördelar och nackdelar.
– De fördelar som brukar lyftas fram är att det ökar motivationen, att få sköta sig själv och att man upplever att man får använda mer av sin kompetens. Det kan leda till att vi presterar bättre. Men ur ett annat perspektiv leder det till ökade krav och kan göra arbetet komplexare om man själv antas fatta för många beslut.
Det kan också innebära en gränslös situation där det inte blir tydligt när och hur man egentligen ska jobba
I praktiken kan detta, enligt Gisela Bäcklander, leda till att arbetsgivaren tar ett steg tillbaka och lämnar medarbetaren åt sitt öde.
– Många chefer utgår från att medarbetarna är kapabla. Det är de säkert också, men ibland kanske de behöver mer stöd. Som när de förväntas lösa uppgifter som inte direkt ingår i de anställdas arbetsuppgifter. Som att förväntas organisera sin egen fysiska arbetsmiljö. Då kan det bli mer stressigt eftersom man får svårt att prioritera. Det kan också innebära en gränslös situation där det inte blir tydligt när och hur man egentligen ska jobba, säger hon.
Den plötsligt uppkomna situationen, med ibland påtvingat hemarbete under pandemin, gör diskussionen om självledarskapet än mer relevant.
– När man inte förväntas vara på plats innebär det förstås en ökad frihetsgrad. Vissa upplever att de kan fokusera mer, vilket är ett litet underbetyg till deras arbetsmiljö innan, säger Gisela Bäcklander.
Många kan tycka att det är svårare att motivera sig. När man inte ser vad kollegorna gör, kan det också vara svårare att veta vad man själv ska göra.
Hon menar att utmaningarna förstås också växer på det egna hemmakontoret.
– Många kan tycka att det är svårare att motivera sig. När man inte ser vad kollegorna gör, kan det också vara svårare att veta vad man själv ska göra. Sedan är det förstås också svårare att behålla fokus i hemmiljön och inte bli distraherad av exempelvis tvätten och disken.
En annan aspekt gäller arbetsmiljön hemma. Gisela Bäcklander konstaterar att det inte är självklart vem som ansvarar för skador som uppkommer.
– Jag pratade med en person som hade just ”uppmuntrats” att jobba hemifrån, vilket skiljer sig från att ha beordrats att göra det. I det senare fallet blir ju hemmet en arbetsplats. Det där kommer behöva redas ut på något sätt, det kommer säkert rättsfall i framtiden, säger Gisela Bäcklander.
Arbetsmiljöverket kom nyligen med nya föreskrifter där det framgår att arbetsgivaren inte råder över arbetsplatsen i hemmet. I de allmänna råden står det: ”Exempel på arbetsplatser som arbetsgivaren inte råder över är när arbetet sker i någon annans enskilda hem”. Något som både TCO och Saco reagerat på och krävt tydligare riktlinjer.
Intervjuad i DN uttrycker dock Ewa Krynicka Storskog, arkitekt och handläggare på Arbetsmiljöverket, tveksamheter kring de faktiska förutsättningarna för ett sådant utvidgat ansvar.
– Man kan inte ha regler och föreskrifter som man inte kan uppfylla. Det är svårt för arbetsgivare att ställa krav på utformning i miljöer som de inte råder över, säger hon till DN.
Det är dessutom inte alla som har tillgång till en lämplig arbetsplats i sitt hem. Ökat distansarbete kan innebära en ökad segregation på arbetsmarknaden där trångbodda personer kan få svårt att prestera lika bra. För företaget som vill kunna rekrytera brett kommer det nog fortsatt vara viktigt att kunna erbjuda en attraktiv arbetsplats – som inte är i det egna hemmet.
En konsekvens av distansarbete är att innovationsbenägenheten på en arbetsplats kan minska enligt Gisela Bäcklander.
– Det finns en intressant studie som genomförts under coronaperioden. Man brukar skilja på ”starka” och ”svaga” nätverkskontakter, där de starka utgörs av de närmaste kollegorna som man känner väl, men samtidigt är ganska lik en själv. Värdet av dessa kontakter är ur innovationssynpunkt inte lika stort som de ”svaga” kontakterna, som man har med dem långt borta i organisationen eller utanför den. Under coronaperioden har framför allt de ”svaga” och avlägsna nätverkskontakterna gått ner, och det minskar möjligheten till innovation.
