Foto: Shutterstock
Publicerat 12 februari, 2021

Helgtankar: Ventilerar en gammal historia

Ännu ett webbinarium om nödvändig klimatomställning skickar ner redaktionschefen i bokstavligt dammiga minnesarkiv.

Att jag, som har ett attention span som med lite tur räcker hela vägen till slutet av denna lilla text, en gång för länge sedan lyckades få ur mig en c-uppsats i historia är något av ett mirakel. Ett litet alster med stora ambitioner som fick titeln ”Taktik och humanism: kommunistisk flyktingpolitik 1933–1941”. Det var en genomgång av SKP:s (alltså Sveriges kommunistiska parti som sedan 1990 heter Vänsterpartiet, inte det parti som numera går under samma namn) flyktingpolitik under åren före andra världskriget och en bit in under krigsåren.

Eftersom det jag egentligen tänk prata om är gårdagens seminarium Branschförbundet Svensk Ventilations webbinarium igår ska jag bara mycket kort dra slutsatserna. Jag vill också vara väldigt tydlig med att jag inte på minsta sätt kommer att försöka göra några likheter med Svensk Ventilation, eller för den delen någon av de andra deltagarna, och svenska mellankrigskommunister (det vore så fullständigt idiotiskt att det bara av den anledningen nästan vore lite kul att göra ett försök).

[ Annons ]

Hur som helst var det ganska tydligt hur det under denna tid i ett flertal fall endast var kommunisterna, och ett fåtal liberaler, som intog vad vi idag skulle se som en tydlig humanistisk hållning. Men, vilket titeln antyder, det var en humanism som över en natt förbyttes i kallhamrad taktik när Komintern (Kommunistiska internationalen) gav motorder. I detta fall Sovjetunionens anfall mot Finland 1939. I tidningen Ny Dag dök det plötsligt upp ganska så fruktansvärda påhopp på Finnländska flyktingar som fega landsförrädare.

Hur spännande ämnet i sig än må vara, så är det mer känslan när jag satt med de dammiga handlingarna framför mig på Arbetarrörelsens Arkiv som jag nu far efter. Jag minns fortfarande känslan av att plötsligt kunna se hur det hela hängde ihop. Att förstå varför individer agerar på ett sätt som på den tiden måste tett sig motsägelsefullt.

Som sagt, i sak går det inte att dra minsta parallell till gårdagens webbinarium. Men sändningen, som jag av olika anledningar såg två gånger, har stannat kvar och pockat på uppmärksamhet. Det är, som det så modernt heter, något som skaver.

Upplägget följde att ganska standardiserat mönster. En redogörelse för en ny rapport där det presenteras något som skulle kunna få tämligen stor betydelse för landets klimatpåverkan. Två politiker, som efter att ha lanserat de egna talepunkterna, lite oförstående undrar varför saken inte redan är löst. I detta fall varför fastighetsägare inte för länge sen gjort alla de så lönsamma åtgärderna. Därefter dags för experterna att fördjupa det hela. I detta fall bland annat Fastighetsägarnas Rikard Silverfur som redogjorde för taxekonstruktioner och viktningsfaktorer i byggregler som gör att det som nyss framstod som enkelt och självklart plötsligt blir väldans mycket krångligare. Så är tiden ute och alla enas om att det var toppen att reda ut hur det ligger till och att man nu ska samverka kring en lösning. Men ingen verkar egentligen ha en aning om hur.

Det har såklart inte jag heller. Många menar att man är direktdiskvalificerad att ens närma sig ämnet om man inte själv kan peka på lösningar. Visst skulle jag pliktskyldigt kunna tala om vikten av samverkan och översyn av regelverk. Men det betyder ju inte ett skvatt, då jag inte har det minsta konkret att säga om hur det hela ska gå till.

Det var när jag följde sändningen lite i ögonvrån, och inte som vanligt frenetiskt antecknade detaljer i citat, som jag gjorde kopplingen till den där terminen i arkivet. Jag ser framför mig nästa generations uppsatsskrivare som får sig tilldelat att göra en studie av ”Fastighetsbranschens klimatutmaningar i debatten under Parisavtalets skugga”. Man kommer då att på seminarier förundrat diskutera varför vi var så låsta i olika positioner när nycklarna låg framför oss på bordet. Då kommer lösningarna att te sig självklara. Betydligt svårare nu, låsta i våra olika roller som vi är.

Vill ni göra era egna historiska efterforskningar så kan webbinariet ses här. Är du mindre källkritiskt nogräknad läser du sammandraget här. (Och som sagt var – skulle någon av den skara som tagit till sin livsuppgift att missförstå och övertolka läsa detta, så påstår jag naturligtvis ingenstans att det skulle finnas ett samband mellan Moskvatrogna kommunister och paneldeltagare).

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]