Fastighetstidningens Erik Hörnkvist undrar om debatten kring lagförslaget som ska göra det lättare att vräka kriminella inte borde handla lite mer om lokalhyresgäster än om småsyskon.
Den virtuella högen av hopskrynklade papper på golvet växer. Det jag sturskt tänkte avhandla kort växer till ett allt större frågetecken medan jag skriver.
Jag drar det enkla för att komma någon vart. Den skötsamma lillasystern har plockats fram för att kritisera förslaget på hur hyreslagen kan skärpas för att göra det lättare att vräka hyresgäster som begår brott (Miljöpartiet i våras och Hyresgästföreningens Marie Linder i veckan). Som den PK-marinerade journalist jag är måste jag såklart infoga en markering att könsneutrala småsyskon vore att föredra.
[ Annons ]
Men ja, en skötsam lillasyster skulle alltså enligt det nya förslaget kunna vräkas om storebror med sin kriminalitet förpestar grannarnas tillvaro. Men den skötsamma lillasystern kan också riskera att bli vräkt om storebror blåser vuvuzela mellan 03:00 och 05:00 varje natt. Att den typen av kollektiv bestraffning redan finns i hyreslagen ifrågasätts nog av få.
Till saken hör naturligtvis att det som förälder är lättare att gömma vuvuzelan än att hindra storebrors brottsliga bana. Men för de grannar, vars liv kraftigt begränsas av störningarna, den brottsliga antagligen värre, är principen att vräkning kan vara befogad i inget av fallen särskilt märklig.
Sen är det såklart frågan om inte viktiga skyddslagstiftningar som värnar barns rättigheter i kommer sätta hinder för att realisera lagändringen när den möter verkligheten.
Förslaget om att göra det lättare att vräka kriminella är en trist nödvändighet. Men så självklart uppenbart för det oss inte ens en attosekund närmare en lösning på gängkriminaliteten. Den stora risken infinner sig väl om lagen används för att skjuta över ett samhälleligt ansvar på fastighetsägare.
Därför blir jag lite undrande när utredaren Thomas Edling kommenterar i SvD:
”Tanken är inte att föräldrar ska patrullera gatorna, utan det handlar om situationer där du får en larmsignal från polis eller skola till exempel, och så gör du inget.”
Jag vet inte, låter det verkligen som en beskrivning av störningar i boendet?
Den kanske största svårigheten lär bli att få människor att vittna konstaterar Carl Conradi, chefsjurist på Rikshem. Särskilt i fall där man riskerar att utsättas för hot och andra repressalier. Här ska man ju komma ihåg att det handlar om att vittna mot personer som, om domslutet inte blir vräkning, kan fortsätta att vara ens grannar.
Redan idag betraktas hot mot en granne som störning och kan leda till vräkning. Men nu kopplas alltså den brottsliga gärningen till bristande skötsamhet. Det borde innebära att man visserligen då inte behöver leda i bevis det faktum att grannarna blivit störda. Likväl borde det väl i väldigt många fall krävas granars medverkan för att bevisa bristande skötsamhet. Men det blir väl delvis en tolkningsfråga för de rättsliga instanserna.
Ett stort frågetecken är såklart att det bevisning i många fall uppenbart inte verkar hålla för att bli dömd för själva brottet. Carl Conradi låter det vara osagt, men konstaterar att det dock gäller olika beviskrav vid en civilrättslig tvist kring ett hyreskontrakt och i brottmål.
Ett annat stort frågetecken är ifall det enbart är de större bolagen med lite muskler som vågar agera. De som vräks måste ju trots allt flytta in någon annanstans med sitt kriminella bagage. Jag skulle inte bli alltför förvånad om det snart pekas på behovet att göra liknande ändringar i bostadsrättslagen. Det blir antagligen svårare eftersom bostadsrättshavare har ett starkare skydd då man köpt och indirekt äger sin bostad. Det är värt att påminna om att exempelvis Marit Appelgren, vd och fastighetschef Byggvesta, för ett drygt år sedan varnade för att receptet med blandade upplåtelseformer inte är helt oproblematiskt:
”Vi jobbar stenhårt med trygghetsfrågorna men bostadsrätterna säljs med fri andrahandsuthyrning, vilket gör att andrahandsuthyrningen i dessa områden sker utom kontroll och att kriminella personer ofta flyttar in. Det gör att lägenheter blir bas för kriminalitet med otrygghet som följd. Det bidrar också till att svarta pengar kan omsättas för boendekostnaden, det är ett av väldigt få sätt att faktiskt göra det.”
Kanske är det största problemet att debatten helt fokuserar på vräkning från bostad där tillämpningen sannolikt lär bli ganska marginell. Mer akut är att få väck kriminell verksamhet från lokaler. Inte minst när det nu kommer varningar om hur personer med kopplingar till organiserad brottslighet börjar ta sig in i välfärdsekonomin. Ekobrottsmyndigheten larmar om ökad kriminalitet inom omsorg, hälso- och sjukvård och tandvård.
Där hör jag signaler från olika håll att utredningen lagt ribban på brottets beskaffenhet ganska högt. När det gäller lokalhyresgäster är det en deal mellan två kommersiella aktörer, och det finns i regel ingen lillasyster som behöver skyddas.
Erik Hörnkvist, redaktionschef
