Inne på Sven-Harrys konstmuseum yr spånen, vilket får Fastighetstidningens redaktionschef att åter spåna loss om en småskalig comeback.
Jag skulle bli en enastående skulptör.
Insikten slog mig när jag besökte Carl Eldhs ateljémuseum i Bellevueparken för en tid sedan. Det är egentligen inte själva skulpterandet, det verkar jättejobbigt, utan att jag trivs så fantastiskt fint i den här sortens skapande hantverksmiljö. Så jag kan egentligen lika gärna bli pipmakare, korgmakare, eller som Julia Kalthoff – yxmakare.
[ Annons ]
Henne kan ni träffa om ni besöker Kraftverk – hantverk i en ny tid, höstens och vinterns stora utställning på Sven-Harrys konstmuseum. De beskriver det själva som att utställningen vill belysa alla de hantverkare som vill hålla gamla traditioner vid liv. Men jag skulle säga att det lika mycket handlar om jättemodern stadsutveckling.
För egen del kan jag i alla fall inte komma på något bättre än att befinna mig i dessa miljöer. För min del duger det gott att bara sitta på en gisten stol och bida min tid. Och kanske var det bara för att få vara där (och vara i vägen) som jag i ett reportage för sex år sedan spådde den småskaliga tillverkningens comeback i staden.
Eller så var det för möjligheten att inleda reportaget Småskalig comeback med ett långt citat av Bellman: Släpp fram Movitz med basfiolen. Mak åt er sillpackare, bagarpojkar, Nyrenbergare, skräddare och fogelfängare. Stig undan Herr Uppsyningsman eller Nersyningsman eller hvad du är för en Brohuggare. (Fredmans epistel 33 – Stolta stad)
Så lät det alltså kring Roddartrappan, Stockholm, cirka år 1770. Jag tänkte mig en version uppdaterad till 2016:
Släpp fram Movitz med spellistan. Maka på er programmerare, youtubers och mikrobryggare.
Nu 2022 är ju originalversionen betydligt hippare – hellre sillpackare än youtuber. Men det var väl typiskt 2016 att ge digitaliseringen så stor betydelse. Då spådde jag, med ekonomen och författaren Kjell A Nordströms hjälp, att dem snabba utvecklingen av 3D-skrivare skulle driva på utvecklingen. Vi målade upp en bild av hur vi skulle gå till vår lokale semi-hantverkare för utskrift av våra dagliga behov.
Av det har vi inte sett mycket. Däremot spelar det digitala in. Att allt numera kan kopieras i oändlighet gör tidigare exklusiva varor och tjänster tillgängliga för de flesta. Det är då det lokala blir det exklusiva.
Den som ännu inte är övertygad rekommenderas att besöka utställningen Kraftverk på Sven-Harrys. Jag hann slinka in en sväng igår. Där stod jag i Julia Kalthoffs tillfälligt inflyttade verkstad och vägde en av hennes täljyxor i handen. Skaftet i ask har kvar en lätt ojämnhet efter hyveln. Dels för att det ger ett bättre grepp än en helt slät yta, dels som ett bevis på hantverksskickligheten.
Får man kanske också med en bit själ på köpet?
Julia är något mer jordnära: ”Med handarbetet så laddar jag produkten med min intention. Inte så att jag överför min själ. Men den som köper yxan får också all den omsorg jag lagt ner.”
Men varför sitter du inte ute i skogen någonstans? undrade jag. Hennes ordinarie verkstad ligger på Tomtebogatan 43, bara ett par kvarter bort från Sven-Harrys. Inte behöver man en massa yxor i Vasastan?
Jo, menar Julia. ”Tänk en person som sitter på kontoret och längtar efter verkligheten.” (Hon beskriver alltså mig.)
”Det är min kundgrupp. Man vill jobba med händerna och vara i skogen. Då köper man sig en yxa. Och så tycker jag om att vara nära människorna. Nu kan folk slinka in, både spontant eller gå en av mina kurser.”
Just hennes lilla gatstump är präglad av hantverk. Grannen är fiolbyggare, längre ner hittar vi en tapetserare, en glasmästare och en till fiolmakare. Det är det gamla Stockholm och den allra hippaste placemakingen i ett.
Idag kan du också läsa om Lotta Moos, centrumchef för Liljeholmstorget. Där står man inför en stor utbyggnad, vilket såklart möter stora utmaningar. Lågkonjunkturen må vara över när det väl står klart, men läget för butikshandel lär vara fortsatt ansträngt oavsett.
I veckan kom också färska siffror från Cityindex. Även om storstäderna visar på stark återhämtning efter pandemin pekar allt på att det är angelägnare än någonsin att skapa nya flöden med en bredare utbudsmix. Ofta brukar fokus då ligga på mat och kultur. Mitt tips är att inte glömma det småskaliga hantverket. Åtminstone kan ju jag komma och hänga.
Jag frågar om Julia om hon skulle kunna sitta i ett köpcentrum.
”Nä, då sitter jag nog hellre i skogen.”
Erik Hörnkvist, redaktionschef
