Du behöver en guide till det stora kontorsexperimentet. Fastighetstidningens Erik Hörnkvist har pratat med författaren till en ny självhjälpsbok.
Jobba hemma, boka skrivbord i hubb eller har ledningen fattat principiellt beslut om obligatorisk kontorsnärvaro?
Var arbetar jag egentligen effektivast? Och är effektivast alltid bäst? Det stora kontorsexperiment vi är mitt uppe i har blivit en närmast existentiell fråga. Marknaden för att skriva en självhjälpsbok, eller snarare överlevnadsbok, för kontorsarbetaren torde vara enorm.
Kanske har den redan skrivits. Den 20 november släpps boken Ta din tid: Gör mindre bättre (Volante) skriven av David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet.
En central mening i boken är: ”Hårt arbete lönar sig inte alltid.” På många sätt är det en typisk bok om hur man blir effektivare på sitt jobb. Men med referens till modern forskning visar David Larsson Heidenblad att det gör man ofta via begränsning.
Jag blir nyfiken och får tag på David Larsson Heidenblad på telefon – lämpligt på väg ut till landet för välbehövlig vila (eller produktivitet om man så vill).
– Den som vill uppnå stora saker måste själv ta kontroll över sin tid. Men också att inse att man måste begränsa sig. Även om man pressar sig kan det fungera kortsiktigt, men är direkt improduktivt över tid, säger David Larsson Heidenblad.
I boken refererar han till neurovetenskaplig forskning som kommit fram till att våra hjärnor undermedvetet arbetar med att lösa problem även när vi gör något annat. Det finns med andra ord rena produktivitetsargument för arbetstidsförkortning. Och här någonstans bör det väl läggas till att det såklart inte gäller alla typer av arbeten.
Mätbarhet kommer att bli en stor utmaning konstaterar David Larsson Heidenblad.
– Jag tror att för allt fler företag kommer output bli viktigare än timmar. Alltså att man får betalt för leverans och att det spelar allt mindre roll hur många timmar det tar.
Han ser ökat hemarbete som en nyckel. Många kontorsarbetsplatser dras med ett inbyggt problem, där komplexiteten och byråkratin ökar utan att de tillför något egentligt värde. Här kan många timmar plockas.
Men det kan lika gärna gå åt andra hållet. Den kontrollerande arbetsgivaren excelerar (ja, det är rätt stavning på sånt som utförs i Excel-ark) snabbt fram hur arbetsbördan istället kan ökas.
– Men då tänker man fel eftersom det i längden försämrar kvaliteteten.
Jag antecknar och sparar till nästa utvecklingssamtal.
Vi är helt klart uppe i en stor revolution där allt fler har friheten att kunna styra var och när arbetet kan ske. Men det är en frihet som inte alltid är helt lätt att hantera. I värsta fall är fall är det en frihet som gör oss alltmer låsta. Som historiker menar David Larsson Heidenblad att det är rimligt att se det som en revolution vi just inträtt i.
– Under pandemin fick många det man länge saknat, möjligheten att kunna arbeta koncentrerat utan att bli avbruten av en massa möten. Det stora problemet är att många nu känner att man måste göra det hela tiden.
En viktig insikt är alltså att försöka pressa fram ökad prestation möjligen kan fungera kortsiktigt, men är direkt improduktivt över tid. På det klassiska kontoret var dessa pauser ofta institutionaliserade i form av kaffepauser och annat. På hemmakontoret glöms det ofta bort.
Vi pratar om att den digitala revolution som gjort denna frihet möjlig också kan bli dess största fiende. David Larsson Heidenblad skriver:
”Kicken av att vittja sin inbox är – kemiskt sett – densamma som vi får av att logga in på Instagram (eller spela på en enarmad bandit). Det är alltså inte konstigt att många av oss rutinmässigt håller koll på e-posten långt utanför arbetstid.”
Kruxet är att bara att det där med många bollar i luften bara är nåt vi drar till med på anställningsintervjun. När det kommer till kritan är vi helt värdelösa på att hoppa från uppgift till uppgift. Det du egentligen fixar på en timme blir ett växande samvete ju längre arbetsveckan går.
David Larsson Heidenblad håller med om att det nog kan vara så att problemet växer av att vi sitter på olika håll. Fomo (Fear of missing out)-effekten är stor. I din hemmaensamhet skickar du ännu ett brådskande meddelande till kollegan bara för känslan att vara med i arbetsflödet.
– Vi måste bli bättre på att inte bara skydda vårt eget fokus, utan även våra kollegors, säger han.
I SvD skriver David Larsson Heidenblad om sin egen ambivalens inför genren han nu debuterar i. Inkörsporten för hans del var faktiskt pokerböcker (poker, inte pocket). Som forskare i humaniora var identiteten fortfarande fast förankrad i den klassiska litteraturens stora och djupsinniga tankar. Men han insåg att det var i pokerböckernas, och senare självhjälpsböckernas, närmast motståndslösa prosa det faktiskt gavs svar på hur han skulle kombinera ett krävande arbete med en växande familj.
Hög igenkänning på den inledande misstänksamheten mot ännu en självhjälpsbok med devisen ”Gör mindre med bättre” (David Larsson Heidenblads bok alltså). Men det räckte med ett par sidor för att inse att det här finns smarta strategier för att få ihop vardagen lite bättre.
Själv ska jag överväga en bok om den rent existentiella livsfråga denna utveckling ställer oss inför. Frågan ställs i vårt reportage med just rubriken Kontorsexperimentet:
Det var med pandemin som dessa trender blev till en närmast existentiell fråga: Vad är ett kontor till för? En plattform för samarbete? Ens sociala liv? En paus från familjen?
Vi kommer sannolikt att famla efter svaret ytterligare en tid.
”Vi har lyckats gå från att bygga renodlade arbetsplatser till att skapa mötesplatser med flexibla lösningar som fungerar när folk delvis jobbar hemifrån”, säger Max Barclay på Newsec i reportaget.
Vi pratar då alltså inte protokollförda möten, utan såna härliga spontana möten med kollegor som lyfter vardagen och gör arbetet till ett livsmål.
Men om man vaknar en morgon och inser att man inte har något behov av det? Att det mest skäl tid från de ålagda arbetsuppgifterna?
De flesta ser nog det dagliga valet av arbetsplats som en fråga om rationell logistik. Men jag undrar om du plötsligt en morgon slås av tanken vad och vem du egentligen är i detta valfrihetens nya kontorsuniversum. Kontoret gick man till för att det var där, och enbart där, man kunde utföra sina uppgifter. Nu har du ett val. Vad händer om du inser att du klarar dig bättre på egen hand? Jag vet inta vad, men jag inbillar mig att det kommer att göra något med oss. För bara några år sen var det inget man ens reflekterade över. Med anställningskontraktet ingick också ett socialt sammanhang.
– Ja, det riskerar vi att förlora. Särskilt om arbetsplatser blir spökhotell stora delar av veckan, och när man väl bestämmer sig för att dyka upp på kontoret så är ingen annan där, säger David Larsson Heidenblad.
Erik Hörnkvist, redaktionschef