[ Annons ]

Plats för: "Vi ser vårt bolag som en verktygslåda som våra kunder ska kunna använda för att själva ska skapa förbättring". Foto: Shutterstock
Publicerat 4 september, 2020

Helgtankar: Principer som bör broderas och spikas upp

Lite orolig över att allt enbart blir en diskussion, ack så viktig, om yttrandefrihetens gränser försöker Fastighetstidningens Erik Hörnkvist visa på att det också finns andra viktiga lärdomar från efterdyningarna av upploppen i Malmö.

…, säger hon med emfas.
…, han höjer rösten för att understryka det viktiga i budskapet.

För många adverb och adjektiv har en tendens att tynga texten. Men ibland bör det göras undantag. Som i intervjun där Wissam Faour och Iman Ahmad på Rosengård fastigheter berättar om hur de vill vända förra helgens upplopp och förstörelse till att skapa något positivt. Nu efteråt inser jag att det var minst lika viktigt hur de berättade som vad de berättade. För här finns en kraft som kan få oss att faktiskt ta ett par steg framåt. Eftersom det möjligen inte framgår av artikeln passar jag på att berätta det nu.

[ Annons ]

Wissam Faour och Iman Ahmad har något viktigt att säga. Och jag är lite orolig att vi missar det, fullt upptagna av en helt annan principdiskussion. På ledarsidor och i sociala medier dominerar åter debatten om yttrandefrihetens gränser. Det gör den alltid när pajasar larmat och gjort sig till.

Ivar Arpi drar det till sin spets i dagens Svd.

”De vann, vi förlorade. Det är bara att erkänna direkt. Fem år senare kan man konstatera att självcensuren har vunnit.”

Han utgår alltså från terrordådet mot Charlie Hebdo för fem år sedan. Ivar Arpi menar att förvaltningsdomstolens beslut att dra in tillståndet för den islamkritiske provokatören Rasmus Paludan att bränna en koran i Malmö med hänvisning till ”aktuell hot- och riskbedömning” innebär ett återinfört förbud mot blasfemi.

Jag antar att han skruvat upp sitt pathos till max för effektens skull. Själv har jag dock svårt att se att det skulle finnas en sådan slutstrid där yttrandefriheten för evigt gått förlorad. Det handlar snarare just om en ständigt pågående diskussion om principer. Och det är utmärkt av Ivar Arpi och andra att föra den.

Jag blir mest förvånad, ibland kanske också lite skrämd, att så många med sådan självklarhet tycker sig veta svaret.

För mot de principer Ivar Arpi förtjänstfullt står upp för måste ställas risken att vara tolerant mot anti-demokrater som leker kurragömma i den liberala demokratin med det enda målet att minska just frihet och demokrati. Inte tusan att jag sitter på svaret exakt var denna gräns går.

Nu vore det såklart ytterst osympatiskt om jag tog upp din tid enbart för att landa i ett mjäkigt velande. Vad jag istället hoppas på är att göra dig uppmärksam på att det finns andra lärdomar att dra, som är tusan minst lika så viktiga. Tillbaks till Wissam Faour och Iman Ahmad alltså.

Det gick inte att ta miste på den förtvivlan och frustration Wissam upplevde över att som fastighetsskötare varje dag bokstavligen bygga upp samhället – och så ska det komma en ouppfostrad (Wissams ord) provokatör och bränna böcker. Men det viktiga är hur han tillsammans med flera grannar istället vände ilskan till en positiv kraft. Tillsammans lyckades de lugna stämningarna och bidra till att stoppa en andra dag med kravaller.

Erik Hörnkvist, redaktionschef

Och det Iman säger borde broderas med korsstygn och sättas upp på varje kontor. Ja, eller åtminstone vara första slide i din PPT.

”Vi ser vårt bolag som en verktygslåda som våra kunder ska kunna använda för att själva ska skapa förbättring.”

Så sammanfattning: fortsätt diskutera viktiga principer. Men missa för allt i världen att också läsa denna intervju.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]