Fastighetstidningens självutnämnda managementkonsult Erik Hörnkvist reder ut vilken roll hållbarhetschefen egentligen kommer att spela i ledningsgrupperna.
Det var vid millennieskiftet som it-chefen hade sitt livs all time high. Därefter skedde en gradvis minskning i inflytande och möjligheten att ta beslut. Detta är inget jag löst påstår för att hämnas att jag ständigt tvingas byta lösenord, det finns forskning på just detta från Göteborgs universitet.
Som bekant var anledningen till it-chefens kräftgång, från ledningsgrupp till en allt mer marginaliserad roll, att vi ganska snart insåg att analogt trots allt är bäst.
[ Annons ]
Nej, så var det naturligtvis inte. Men det är ungefär så DN resonerar i sin genomgång av antalet hållbarhetschefer i börsbolagens ledningsgrupper. Där konstateras det att bara sex av börsens 50 största bolag har en renodlad hållbarhetschef i högsta ledningen. Och det handlar om en gradvis minskning de senaste fem åren – eller sedan hållbarhetschefen uppfanns antar jag. Lin Lerpold, docent vid Handelshögskolan i Stockholm och chef för Center for sustainability research, gjorde en kartläggning av de 100 största bolagen för tre år sedan. Då hade antalet styrelser med hållbarhetsansvarig i ledningen minskat till 37 procent av bolagen från 45 procent två år tidigare. Om man utgår från att det ser likadant ut i de 50 bolag som inte kom med i DN:s mätning så skulle motsvarande siffra alltså vara ynka 12 procent nu.
I DN:s mätning finns fyra fastighetsbolag med. Inget av bolagen har en hållbarhetschef i ledningsgruppen. I en uppföljning gick Fastighetstidningen igenom de 15 största fastighetsbolagen i Sverige, både på och utanför börsen. Det visade sig att endast Heimstaden har en hållbarhetschef i ledningsgruppen.
Slutsats av detta? Lin Lerpold säger till DN att:
”Ledningsgruppen signalerar liksom vad man tycker är viktigt som företag.”
Följaktligen har det alltså skett en kraftig avmattning av svenska bolags hållbarhetsengagemang de senaste åren. Eller så ser man det som ren marknadsföring eftersom hållbarhetschefen är knuten till bolagets kommunikationsavdelning.
Nu tror ju inte jag riktigt det.
Egentligen har jag ingen större lust att gå i polemik med DN:s slutsatser av den enkla anledningen att jag tycker att många bolag behöver snäppa upp sitt hållbarhetsengagemang ganska så rejält. Men precis som i hållbarhetsredovisningen måste man mäta rätt saker. Jag tvivlar på att andelen hållbarhetschefer i ledningsgruppen är ett bra mått.
Är det inte då mer sannolikt att hållbarhetschefen är på väg att gå samma öde till mötes som it-chefen?
Innan ni samlar ihop mobben för att ge mig en omgång ekologiskt och socialt hållbart stryk, skyndar jag mig att tillägga att dessa personers kompetens och engagemang kommer att vara minst lika efterfrågat om tio år. Men titeln hållbarhetschef kan mycket väl spela en mer marginaliserad roll. Det rimliga är väl att hållbarhet blir allt mer en odramatisk hygienfaktor som inbegriper allas arbetsbeskrivning.
Lin Lerpold har givetvis rätt när hon säger att det behövs någon med expertkompetens som har ansvar för att föra ut det i organisationen. Dock har hållbarhetsområdet kommit att utvidgas de senaste åren. För inte så länge sedan handlade det i fastighetsbranschen till största del om klimat och energi. Nu försöker man även hitta sin roll som socialt ansvarsföretagande företag. Ska man chefa inom bägge dessa områden så är det nog ganska naturligt att det blir en rent kommunikativ uppgift. I DN görs det alltså till ett problem att många hållbarhetschefer också är kommunikatörer. Det logiska är väl att ansvaret för det mer operativa hållbarhetsarbetet allt mer delas upp på flera positioner i bolaget?
Om tio år finns det inte en hållbarhetschef – någon kommer säkert slå mig i huvudet med den skärmdumpen 2031. Men det är ganska hållbart.
Erik Hörnkvist, redaktionschef
