Foto:Shutterstck
Publicerat 2 oktober, 2020

Helgtankar: Om snällhetens dilemma

Idag vänder Erik Hörnkvist blicken inåt och grunnar kring en svårskriven text om social hållbarhet. Slutsatsen är att det inte är lätt att vara snäll.

Vissa texter skriver sig själva. Andra blir aldrig klara. De går genom tryckpressarna, plonkar till i nån serverhall (eller vad det kan tänkas heta nuförtiden), reportaget har tillsynes en början och ett slut, och däremellan ett hyfsat logiskt sammanhängande resonemang. Men för den erbarmlige skribenten tar det aldrig slut.

Reportaget ”Håll ihop hållbarheten” är en sådan frustrerande text. Jag kan säga det eftersom det är mitt namn som står under.

[ Annons ]

Inget av detta ska hållas de medverkande till last. De står för tänkvärda uttalanden som förtjänar att läsas. Det är bara skribenten som aldrig blev klar.

Som synopsis tedde det sig enkelt. Pandemin grasserar och för att hantera det tryck som uppstår i karantänen satsar fastighetsbolagen allt mer på den sociala hållbarheten. I ett makroperspektiv ökar samtidigt trycket både från finansiellt och institutionellt håll att ta ett vidare ansvar.

Easy peasy! Du har texten innan jag är tillbaks från Malmö, hälsade jag käckt vår formgivare och satte igång.

Det skrevs text. Det skrevs om. Det gavs upp. Det börjades om igen. Text levererades med en insmugen brasklapp: ”Du kan börja redigera, men den är inte riktig klar än”.

All denna vånda har att göra med det enormt svåra begreppet snällhet. I årsredovisningen må det tryckas in under rubriken Social hållbarhet, men det är ju trots allt snällhet det handlar om. Mig lurar ni inte genom att skylla på ett det är en god affär. Jag pekar ett anklagande finger om misstänkt snällhet här.

Visst kan det tyckas självklart att man ska vara snäll. Det tycker ju alla utom Tengil. Det är så självklart att det inte behöver sägas. Inte minst skrivas. Samtidigt är det ett begrepp som förvånansvärt ofta förknippas med negativa egenskaper som dumhet, naivitet och undergivenhet. Det är lätt att komma på ordsammansättningar åt det hållet mes-snäll, dum-snäll. Svårare åt andra hållet.

Snäll är en positiv men tämligen ointressant egenskap. I bästa fall. I samtiden är det allt vanligare att framställa det som självbedrägeri, eller att rikta ett finger mot den förment godes snällism som väjer för de verkliga problemen.

Följaktligen var man i Hollywood tvungna att uppfinna en ful liten krabat från yttre rymden, för att ha någon att lägga repliken ”Be good” i munnen på.

Som skribent har man alltså problemet att det som intervjupersonerna säger ska framstå som platt och ointressant. Och än värre om läsaren tolkar in dolda avsikter eller sån där godhetssignalering (vidrigt uttryck) det numera tjafsas om i tid och otid.

Redan på journalistikens grundkurs får man det itutat: sök konflikten i storyn. För den cyniskt lagde är det såklart inget större problem att ordna det i ett reportage om social hållbarhet: såklart bolagen bara gör allt detta förment goda enbart i syfte att dölja sina ondskefulla planer.

Så kan man såklart skriva. Men kalla mig ett naivt blomsterbarn – jag köper inte den storyn.

I ett desperat försök att skapa lite konflikt, som kan driva berättelsen framåt, så kan man ju då istället beskriva hur en motpart skulle kunna tänkas uttrycka dessa dubier. Men eftersom den tänkte motparten –  i detta fall Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder – är lite för smart för att gå i fällan och har förmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt, så får man i nästa mening konstatera att denne inte alls uttrycker detta.

Det görs alltså i detta reportage. Det är komplicerat med snällhet.

Kent Persson står trots allt för en ansats till konflikt. Faktiskt en ganska ovanlig sådan, då han riktar viss kritik mot den egna branschen. Han säger:

– I vår bransch finns det tyvärr också en del exempel på kortsiktighet, där man agerat på sätt som inte är i samhällets intresse. Vissa investerare går in i utsatta områden och renoverar enbart för att få upp hyresnivåerna så att man kan sälja med stor förtjänst.

Men där hamnar vi åter i snällhetens dilemma. För är det trots allt inte så att allt enbart handlar om att skaffa det egna bolaget konkurrensfördelar? Att han i ett skimmer av godhet pekar på avarter och kräver att politiken ska ta sitt ansvar och sätta tydligare ramar – som är bra för de egna affärerna.

Inte vet jag. Jag riktar ändå en misstanke mot Kent Persson om att vara en i de flesta aspekter ganska snäll människa. Sådär som folk är mest. Det må strida mot journalistförbundets stadgar. Objektiviteten kan inte vara snäll. Men jag är beredd att ta smällen.

Jag är nog inte klar med detta. Men jag är så snäll och sätter punkt nu.

Erik Hörnkvist,
redaktionschef

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]