[ Annons ]

Foto: Shutterstock
Publicerat 29 januari, 2021

Helgtankar: Om digital omodernitet

Kan digitalisering vara omodernt. Ja, det påstår i alla fall Fastighetstidningens Erik Hörnkvist och tipsar om en viktig rapport från Integritetsskyddsmyndigheten.

Att hytta med näven mot digitalisering – som jag av oklar anledning tagit till uppgift – riskerar att placera en i en minst sagt obekväm sits. Bakåtsträvarens gråmelerade keps sänker sig från ovan, och även om den säkert både värmer och klär så vill jag försynt påstå att det inte är här mitt uppsåt ligger.

Mitt syfte är, att i all anspråkslöshet, påpeka hur fruktansvärt omodernt det digitala kommit att bli.

[ Annons ]

Nu förvandlas den illasittande kepsen raskt till folie om jag inte genast påpekar att detta inte gäller alla digitaliseringens alla aspekter. Så jag gör det. Det finns digitala grejer som är toppmoderna!

Med det sagt – det faktum att minst nickning får hjässan på personen jag har framför mig i Teams att smälta samman med den snajdiga loggan han för dagen valt som bakgrund kan möjligen ses som ett postmodernt statement. Men modernt är det inte.

Det är som att vi fortfarande är så nöjda att ha fått igång modemet och kommit ut på the world wide web att vi köper vilken undermålig estetik som helst.

Randanmärkningar såklart, men ta Ifau-rapporten (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) som kom i veckan. Distansundervisning, kombinerat med ökad frånvaro i skolan leder till försämrad likvärdighet och framtida produktionsbortfall på tio miljarder kronor. Det är såklart inte digitaliseringens fel, utan pandemins. Men när jag ser mina döttrars trötta blickar efter ännu en lektion framför skärm blir jag lite besviken på att vi inte har bättre och modernare lösningar.

Och på ett än allvarligare plan: Under internets rosaskimrande barndom hade vi svårt att se hur den konstruktiva anda som då rådde snart skulle skymmas av raskrig och antisemitism. Åter igen, det är inte hela internet. Men likväl så riskerar vi, i ett mer humanistiskt än tekniskt perspektiv, att backa i racerfart.

I veckan lämnade Integritetsskyddsmyndigheten sin första rapport. Budskapet var att digitala satsningar bör kompletteras med ett utökat skydd för personuppgifter för att inte storskalig datainsamling ska äventyra mänskliga rättigheter i framtiden.

– De här teknikerna för att samla in data, som vi tidigare framför allt har sett i den digitala världen, flyttar nu ut i den fysiska världen. De ger en mängd aktörer tillgång till en mer eller mindre fullständig bild av våra liv, våra intressen, våra kontakter, vår hälsa, våra rörelsemönster, vanor och beteenden, vilket ofrånkomligen leder till risker ur ett integritetsskyddsperspektiv, kommenterar Karin Lönnheden, stabschef på Integritetsskyddsmyndigheten.

Vi får inte glömma bort att frihetliga värden som rätt till privatliv och skydd av vår personliga integritet inte alltid varit självklara.

Varje vecka kommer nya pressmeddelanden om hur proptechlösningar byggs in i fastigheter. Och för att inte behöva ikläda mig keps av vare sig tweed eller folie – att inte utnyttja de möjligheter det för med sig vore vansinne. Det underlättar kommunikationen mellan hyresgäster och förvaltare och gör att vi kan utnyttja gemensamma resurser smartare. Men vi får inte glömma att när strukturerna väl är på plats är det nästan omöjligt att backa. Så det finns all anledning att verkligen tänka till kring Integritetsskyddsmyndighetens uppmaningar.

Och kom ihåg att vi inte nu kan överblicka utvecklingens alla stickspår. Vi kunde inte riktigt se att friheten på internet skulle ikläda sig päls och horn, och storma Kapitolium. På samma vis kanske inte integritetsskyddsperspektivet i fastigheten är att brf-ordföranden samlar in digitala bevis på att det var jag som inte tog bort luddet i torktumlaren. Utan något annat.

Tänk på det så att jag inte måste skriva om hur omoderna ni blivit.

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]