[ Annons ]

Foto: Erik Hörnkvist
Publicerat 23 september, 2022

Helgtankar: Låt oss utforska en värld i ett negativ

Frågestund: vad är egentligen syftet med detta? Att driva en agenda? Redaktionschefens svar: Nja, kanske är det bara ett sätt att hamna på plats som jag inte känner till.

Förra veckans text gav upphov till en fråga på Twitter. Jag svarar här.

En inte helt logisk ordning. Men jag kände helt enkelt inget större sug efter att ställa oss i varsitt hörn och bara bli osams. Och vid närmare eftertanke en ganska intressant dialogform – jag på denna plats varje fredag och du på Twitters något kortare utrymme.

[ Annons ]

Frågan, som är högst berättigad, löd i alla fall: ”På vilket sätt gynnar redaktionschefens ´helgtankar´ era medlemmar? Vad vill ni uppnå?”

Först ett par rent formella saker: Fastighetstidningen har inga medlemmar, utan görs på uppdrag av organisationen Fastighetsägarna. Fastighetstidningen riktar sig till organisationens medlemmar, men ska även vara relevant för en bredare grupp intresserade av samhällsbyggande. Det betyder dels att skriva rena nyheter, men också att försöka bredda debatten genom att nyfiket ta oss an sådant som möjligen kan bli viktiga frågor för branschen. Är man ute efter ren nyttomaximering är det nog inte i första hand redaktionschefens helgtankar jag skulle rekommendera. Ur det perspektivet gör vi sannolikt mer nytta genom att bevaka exempelvis prisutvecklingen på fjärrvärme. Men att analysera mina fredagsmorgnar, när jag alltså skriver detta, ur ett rent nyttoperspektiv är onekligen intressant. En hel del är ju, det ska gudarna veta, rent trams.

Kanske gav herr Twittrare själv svaret i frustration över dålig återkoppling (ber om ursäkt att jag behövde en veckas betänketid): ”Syftet med era ledartexter (reds anm: detta är ej en ledartext utan en personligt hållen betraktelse) är att underblåsa en globalistisk agenda”

Jag måste ju säga att det känns lite hedrande att jag skulle vara del av något så stort. Tanken svindlar, lilla jag?

Om jag ska försöka mig på ett eget svar – det är som sagt en högst rimlig begäran – så ser jag i dessa små texter en möjlighet att lyfta perspektiv som är svåra rymma i annan form, om vi alltså undantar merparten av det rena tramset. Det finns betydligt skarpare analytiker där ute, men någon gång ibland händer det att jag träffar hyfsat rätt.

Men det ska inte heller förnekas att de finns ett rent egoistiskt värde – att skriva för att tänka. Jag lånar ord från konstnären Jacob Felländer, som vi alldeles strax ska prata lite mera med.

”Målet är att hamna på en annan plats som jag inte känner till.” (Jag tror möjligtvis att det är mer relevant att beskylla mig för att vara pretentiös än globalist.)

Så på ett plan var syftet med förra fredagens övning att visa på två tydliga konfliktdimensioner, som jag tror kan får viss påverkan på ett progressivt fastighetsbolags dagliga verksamhet. Dels ett i flera avseenden mer delat Sverige, där valresultatet tydliggjort den land-stad-konflikt som kanske varit mer tydlig många andra länder. Dels betydligt mer splittrade städer, med en växande frustration i många områden som riskerar att vändas även mot fastighetsvärdarna.

Men på det mer egocentriska planet kanske en besvärjelse av den dystopiska eftersmak en polariserade valrörelse lämnat efter sig. Och som så många gånger förr satte jag mitt hopp till att i konsten hitta vägen fram. Närmare bestämt den nu bioaktuella filmen Moonage Daydream.

Och det funkade. Redan på tisdagen kom nyheten att Jacob Felländer, i samarbete med Atrium Ljungberg, visar sina karaktäristiska stadsbilder där byggnader och miljöer läggs på varandra med kalejdoskopisk effekt i storformat på Slakthusområdets väggar. Min första tanke var just hur Jacob Felländers bilder som påminner om det intuitiva flödet i Brett Morgens film. Vilket ledde vidare till att jag på torsdagen satt i hans ateljé i redan nämnda Slakthusområde och bad honom berätta om vad han funnit i sina undersökningar av de städer han avbildar.

Men för Jacob Felländer handlar det egentligen inte om att stanna upp och analysera, mer om att utveckla nya tankesätt för att kunna skapa något av värde.

”Målet är att hamna på en annan plats som jag inte känner till. En plats där man inte har några referenser kan inte heller avgöra vad som är rätt eller fel. Rör man sig så än snabbare till nästa plats så är hjulen igång och man kan skapa utan att hinna döma och censurera sig själv.”

En av Jacob Felländers metoder är gamla analoga kameror där han bara vrider fram filmen en liten bit i taget så att exponeringarna överlappar varandra vilket resulterar i något som kanske kan liknas vid kubisternas utforskande av växlande perspektiv. I ett projekt reste han runt världen och avbildade 12 olika städer på ett negativ.

Men vad ser han själv i det gytter som uppstår?

”Att det är något mänskligt, och faktiskt lite gulligt, att vi väljer att bo så nära varandra. Vi tänker på staden som hård och individualistisk. Nej, det är ju egentligen människor som inte kan stå ut med att inte bo längre från varandra än bara några meter. Det finns något mänskligt i det. Vi tänker på naturen som det mest naturliga, men det är nästan omänskligt att bo själv ute i skogen.”

Jag pratar på om det Stockholm vi båda lever i. En stad där vi, även om vi i många aspekter dras till varandra, bygger upp allt högre murar. Jacob Felländer säger att det såklart inte undgått honom att det finns uppenbara problem.

”Men jag är nog egentligen mer intresserad av att utforska energierna som finns i staden. Men om man funderar kring vart det hela ska ta vägen så tänker jag på hur det ofta varit i de områden som varit lite eftersatta som ändå lyckats skapa energin som lyft just den staden.”

Jacob Felländer är konstnär, inte politiker. Han menar alltså inte att vi ska lämna områden vind för våg och hoppas att det metamorferas till nästa hipstertown.

Han pekar ut genom det stora fönstret.

”Och här i Slakthusområdet – kan man skapa den energin med flit? Det är väldigt spännande det som sker här just nu.”

Jacob Felländer menar att dagens konstnärer och kreatörer har ett ansvar i samhällsutvecklingen. Därför lär han ut sin metod att närma sig kreativitet och innovation. Metoder som mycket väl kan användas i stadsutveckling.

Jag frågar om Jakob ser mer likheter än olikheter i de städer han konstnärligt förenar.

”Utan tvekan ja. Om en Alien skulle landa här skulle hen undra varför vi hela tiden tror att vi är så olika. Det är vi ju inte. ”

Vi avslutar väl där, så får du rätt i att det enda syftet är att underblåsa en globalistisk agenda.

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]